Din sämsta julklapp! Fått el givit själv.

Vi har avskaffat att alla vuxna ger julklappar till varandra nu när alla barn vuxit upp (vi barn är i 20-30 års åldern), men barnbarnen får julklappar.

Vi leker en presentlek där alla får och köper en present, men man får ta presenter av varandra så klapparna vandrar runt. Oftast blir det bra förutom en släkting som alltid köper dansbandsskivor som ingen vill ha :)

Har bara fått dåliga saker av svärmor. Hon köper saker HON tycker om och som hon tror andra också bör/ska gilla.

En jul, under min första graviditet önskade jag mig lite mammakläder att växa i, jag fick en brandsläckare, visst är de en bra grej, men vi hade redan en.

Nån månad senare i födelsedagspresent fick jag ett paket med naturläkemedelspiller som funkar så bra på henne. Jag är ju så sjuk och allergisk så dom ska jag absolut ta. Ett paket alvedon hade vart bättre. Aldrig ätit en tablett som inte gick att ta under amning heller för den delen.

Ytterligare en gåva från svärmor under tiden jag väntade andra barnet var ett paket med "tallrikar" från apoteket (måltidsmåttet eller nått) som man mäter upp mat när man vill gå ner i vikt. Kul o få när man väntar barn, kan jag få föda innan jag ens tänker tanken på att gå ner i vikt. Aldrig använt dom o barnen fick dom som leksaker senare.

De tråkiga är att hon köper saker utifrån sig själv eller vad mannen bör/kan tänkas gilla, sen får jag bara "hänga" med på den presenten. Ännu värre när man får presenter som är mer som pikar, då är jag hellre utan.

Glömde ju den snordyra och total oanvändbara diskborsten hon köpte ett år.

Svärmor köpte ett elektriskt "träningsbälte" från Tc shop till svärsonen, för att hon tyckte att svvrsonen behövde gå ner i vikt :). Hon blev ursäktad ändå för att hon var dement

En plattång kan du ju locka håret med också.

Det är möjligt men det visste inte jag, och inte hon, och ingen annan heller. Det var före internets utbredning.

Min pappa bad mig slå in en plastdelfin dagen innan julafton och vägrade säga vem den var till. Jag fick den i strumpan. Det var inget fel på den, men jag minns att jag tyckte det var väldigt respektlöst att lura mig.

Ett äkta, vitt pärlhalsband av min mamma när jag var tonårig goth. Hon använder det fortfarande.

Många år senare föreslog hon att min bror skulle ge mig sin gamla mikrovågsugn. Jag hade en miniugn istället för att jag tror att micro är ohälsosamt, använder aldrig micro. Dessutom skulle den inte fått plats i mitt pyttelilla kök. Annars blir jag mycket glad för begagnade presenter, mer miljövänligt.

Att mamma är den som träffar fel när det gäller presenter är för att det mest är hon som köper dem och koordinerar.

Så du fick slå in din egen klapp - kunde kanske varit kul om det var något du verkligen längtade efter så att du blev avundsjuk på den som skulle få klappen.

Jag gjorde en liknande sak med min dotter när hon var liten. Är ensamstående pch hade lite svårt att få "barnfritt" för att köpa klappar. Jag hade en klapp kvar till henne. Så jag tog med henne till affären och sa att vi skulle köpa en julklapp åt hennes kusiners kusin (vilket ju var sant men hon tänkte förstås på deras andra kusin). Hon fick i alla fall välja ut det roligaste legot som hon tyckte. Sen fick hon det själv i julklapp. Men hon blev både glad och överraskad och tyckte att jag varit lite rolig med "kusiners kusin".

Minns att mamma önskade sig en BH (det var innan jag använde sådan själv) och jag gick till Åhléns. Hade väl inte jättemycket pengar och hittade en på rea. Det visade sig sedan att det var en strumpebandshållare... Det är inte min mammas stil om man uttrycker det milt.

Värsta julklappen fick min man av min halvsyster. Vi firade ihop med min mamma och min bonuspappa. Maken fick en cd-skiva (bara det är våghalsigt då min man är musiker med tämligen bestämda åsikter om musik). Det värsta var dock att det var en skiva som min bonuspappa spelat in och gett min syster året innan som present... Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta.

Jag var kanske sju-åtta år gammal och hade verkligen tänkt till. Eller ... ?

Mamma fick ett extremt skevt glasögonfodral som jag fixat ihop av en tygbit och textillim. (Mamsen tar på sig sina glasögon innan hon kliver ur sängen, tar inte av dem förrän hon släcker sänglampan för natten och har aldrig använt eller behövt ett glasögonfodral, men jag hade läst det i någon tips-och-trix-och-pyssel-tidning...)
Pappa fick en stickad slips. Bara räta maskor, i tjockt, klumpigt bomullsgarn, sned och ojämn och framför allt på tok för kort för att ens få runt halsen och knyta.

Ett par år senare hade jag sett på TV att man kunde gjuta egna ljus av överblivna ljusstumpar. Det jag möjligen missat var 1. att man kanske inte ska smälta de gamla ljusen i en vanlig kastrull på spisen, 2. att plastmuggar är bättre än dricksglas om man sedan vill få ut ljusen samt 3. att det hade varit listigt att knyta fast veken på en pinne i stället för att stå och hålla upp den för hand tills stearinet stelnat... Inga julklappsljus blev det, och både gryta och glas var minst sagt svårdiskade.

Nu i vuxen ålder pysslar jag fortfarande mycket och gärna, men betydligt mer genomtänkt och förberett.