Din sämsta julklapp! Fått el givit själv.

Jag var kanske sju-åtta år gammal och hade verkligen tänkt till. Eller ... ?

Mamma fick ett extremt skevt glasögonfodral som jag fixat ihop av en tygbit och textillim. (Mamsen tar på sig sina glasögon innan hon kliver ur sängen, tar inte av dem förrän hon släcker sänglampan för natten och har aldrig använt eller behövt ett glasögonfodral, men jag hade läst det i någon tips-och-trix-och-pyssel-tidning...)

Pappa fick en stickad slips. Bara räta maskor, i tjockt, klumpigt bomullsgarn, sned och ojämn och framför allt på tok för kort för att ens få runt halsen och knyta.

Ett par år senare hade jag sett på TV att man kunde gjuta egna ljus av överblivna ljusstumpar. Det jag möjligen missat var 1. att man kanske inte ska smälta de gamla ljusen i en vanlig kastrull på spisen, 2. att plastmuggar är bättre än dricksglas om man sedan vill få ut ljusen samt 3. att det hade varit listigt att knyta fast veken på en pinne i stället för att stå och hålla upp den för hand tills stearinet stelnat... Inga julklappsljus blev det, och både gryta och glas var minst sagt svårdiskade.

Nu i vuxen ålder pysslar jag fortfarande mycket och gärna, men betydligt mer genomtänkt och förberett.

Jag var kanske sju-åtta år gammal och hade verkligen tänkt till. Eller ... ?

Mamma fick ett extremt skevt glasögonfodral som jag fixat ihop av en tygbit och textillim. (Mamsen tar på sig sina glasögon innan hon kliver ur sängen, tar inte av dem förrän hon släcker sänglampan för natten och har aldrig använt eller behövt ett glasögonfodral, men jag hade läst det i någon tips-och-trix-och-pyssel-tidning...)

Pappa fick en stickad slips. Bara räta maskor, i tjockt, klumpigt bomullsgarn, sned och ojämn och framför allt på tok för kort för att ens få runt halsen och knyta.

Ett par år senare hade jag sett på TV att man kunde gjuta egna ljus av överblivna ljusstumpar. Det jag möjligen missat var 1. att man kanske inte ska smälta de gamla ljusen i en vanlig kastrull på spisen, 2. att plastmuggar är bättre än dricksglas om man sedan vill få ut ljusen samt 3. att det hade varit listigt att knyta fast veken på en pinne i stället för att stå och hålla upp den för hand tills stearinet stelnat... Inga julklappsljus blev det, och både gryta och glas var minst sagt svårdiskade.

Nu i vuxen ålder pysslar jag fortfarande mycket och gärna, men betydligt mer genomtänkt och förberett.

Mitt ex är så pinsam när det kommer till julklappar och presenter.

Ett år gick han och köpte en svindyr skinnjacka, till sig själv och lämnade kvittot till sin mamma och sa:

-Den här kan du ge mig pengar för så får jag den i julklapp.

Till sin pappa, som redan då var över 70 köpte han jämnt dvd-filmer. Gubben tittade aldrig på film utan bara nyheter o trav. Men filmerna var action och Västern-filmer.....just såna som exet gillade så gissa varför han köpte dem. Han lånade ju alltid med sig dem hem.

Efter att vi separerat har han börjat göra likadant mot vår son. Ett år köpte han ett dataspel- deerhunter. Pojken var typ fem då och spelet var på tok för avancerat och pohken berättade för mig att pappa spelade och han fick titta på.

Nu är pojken i lägre tonåren och hade panik inför fars dag eftersom pappa mer eller mindre beordrat honom att köpa present. Pojken sparar sin veckopeng hos pappa till en dator men pappan säger att"egentligen är det ju hans pengar" det har hänt att pappan köpt present till sig själv "från sonen" och antingen tagit pengar från hans plånbok eller gjort avdrag på veckopengen.

När vi kevde ihop fick jag Dr Phils bok relationsakuten och dr phils bantningsbok.

Jag fick också en bärbar cd-spelare ( det var år 1999 typ) med nån slags anti-skak som var jättebra när man sprang......det var bara det att pga en knäskada fick jag inte springa alls...men han sprang.

Gissa vem som använde den?

När vi separerade ville han dessutom att jag gav tillbaka en hel del presenter, särskilt dem jag fått av hans mamma (som var mycket bra på att köpa presenter ) för han tyckte att sakerna inte tillhörde mig längre när vi nu gick i sär. De presenter han fått av mig eller min familj skulle HAN inte lämna tillbaka för de hade inget värde.

Låter som om du ska vara glad över att han är ditt ex! Vilken totalt egotrippad typ du hade oturen att hitta:(

Mitt ex är så pinsam när det kommer till julklappar och presenter.

Ett år gick han och köpte en svindyr skinnjacka, till sig själv och lämnade kvittot till sin mamma och sa:

-Den här kan du ge mig pengar för så får jag den i julklapp.

Till sin pappa, som redan då var över 70 köpte han jämnt dvd-filmer. Gubben tittade aldrig på film utan bara nyheter o trav. Men filmerna var action och Västern-filmer.....just såna som exet gillade så gissa varför han köpte dem. Han lånade ju alltid med sig dem hem.

Efter att vi separerat har han börjat göra likadant mot vår son. Ett år köpte han ett dataspel- deerhunter. Pojken var typ fem då och spelet var på tok för avancerat och pohken berättade för mig att pappa spelade och han fick titta på.

Nu är pojken i lägre tonåren och hade panik inför fars dag eftersom pappa mer eller mindre beordrat honom att köpa present. Pojken sparar sin veckopeng hos pappa till en dator men pappan säger att"egentligen är det ju hans pengar" det har hänt att pappan köpt present till sig själv "från sonen" och antingen tagit pengar från hans plånbok eller gjort avdrag på veckopengen.

När vi kevde ihop fick jag Dr Phils bok relationsakuten och dr phils bantningsbok.

Jag fick också en bärbar cd-spelare ( det var år 1999 typ) med nån slags anti-skak som var jättebra när man sprang......det var bara det att pga en knäskada fick jag inte springa alls...men han sprang.

Gissa vem som använde den?

När vi separerade ville han dessutom att jag gav tillbaka en hel del presenter, särskilt dem jag fått av hans mamma (som var mycket bra på att köpa presenter ) för han tyckte att sakerna inte tillhörde mig längre när vi nu gick i sär. De presenter han fått av mig eller min familj skulle HAN inte lämna tillbaka för de hade inget värde.

Mitt ex är så pinsam när det kommer till julklappar och presenter.

Ett år gick han och köpte en svindyr skinnjacka, till sig själv och lämnade kvittot till sin mamma och sa:

-Den här kan du ge mig pengar för så får jag den i julklapp.

Till sin pappa, som redan då var över 70 köpte han jämnt dvd-filmer. Gubben tittade aldrig på film utan bara nyheter o trav. Men filmerna var action och Västern-filmer.....just såna som exet gillade så gissa varför han köpte dem. Han lånade ju alltid med sig dem hem.

Efter att vi separerat har han börjat göra likadant mot vår son. Ett år köpte han ett dataspel- deerhunter. Pojken var typ fem då och spelet var på tok för avancerat och pohken berättade för mig att pappa spelade och han fick titta på.

Nu är pojken i lägre tonåren och hade panik inför fars dag eftersom pappa mer eller mindre beordrat honom att köpa present. Pojken sparar sin veckopeng hos pappa till en dator men pappan säger att"egentligen är det ju hans pengar" det har hänt att pappan köpt present till sig själv "från sonen" och antingen tagit pengar från hans plånbok eller gjort avdrag på veckopengen.

När vi kevde ihop fick jag Dr Phils bok relationsakuten och dr phils bantningsbok.

Jag fick också en bärbar cd-spelare ( det var år 1999 typ) med nån slags anti-skak som var jättebra när man sprang......det var bara det att pga en knäskada fick jag inte springa alls...men han sprang.

Gissa vem som använde den?

När vi separerade ville han dessutom att jag gav tillbaka en hel del presenter, särskilt dem jag fått av hans mamma (som var mycket bra på att köpa presenter ) för han tyckte att sakerna inte tillhörde mig längre när vi nu gick i sär. De presenter han fått av mig eller min familj skulle HAN inte lämna tillbaka för de hade inget värde.