Din sämsta julklapp! Fått el givit själv.

En gång firade jag jul med min ex-makens familj.Jag fick inte en enda julklapp ,när alla andra fick det.Kände mig värdelös och det tyckte dom nog ochså.Nu är vi skilda skönt att slippa den knäppa familjen.

Haha! vad roligt sagt. Hoppas han är lika rolig fortfarande?!Det kallas mobbning! Vad skönt att du blivit av med dem.

En gång firade jag jul med min ex-makens familj.Jag fick inte en enda julklapp ,när alla andra fick det.Kände mig värdelös och det tyckte dom nog ochså.Nu är vi skilda skönt att slippa den knäppa familjen.

Fy faaaan vad taskigt!

Sånt är svårt att släppa.

Jag har liknande minnen.

Mina kusiner fick bokstavligt talat BERG med julklappar. Och jag och min bror brukade få tre, fyra stycken var.

Inget som vi ville ha. Utan hårsnoddar, nån ljuslykta och sånt. (Var verkligen inte otacksamma på något vis. Men skämdes alltid å mina föräldrars vägnar för att dom handlade billigt krafs som ingen ville ha)

Dom hade inte råd sa dom.

Men rökte, spelade, och pappa söp ganska friskt..

Enligt mig finns det inga sämsta julklappar då jag tror att dom flesta ger "från hjärtat "

Anonym (Lillejag) skrev 2015-11-24 16:01:38 följande:Haha! vad roligt sagt. Hoppas han är lika rolig fortfarande?!

Jodå han är fortfarande full av humor och tokiga upptåg.

Haha bästa! Detta är ju bara ren kärlek, "jag köpte den här presenten med tanke på att vi kanske gör slut" 

Två bottennapp så båda kom från arbetsgivare.
Mitt första jobb var inom telemarketing. Riktigt skitjobb och de flesta som jobbade där var i tjugoårsåldern. Julklapp från arbetsgivaren bestod av en cd med någon lokal dragspelsorkester. Vet inte riktigt hur det tänkte.

Den andra var när jag jobbade kommunalt med missbrukare. På boendet jag jobbade på hade vi stora badlakan som vi lånade ut till de boende. Dessa användes ofta nere på en närbelägen strand och var mörkröda med texten xstads socialförvaltning broderad i stor text. Vet inte riktigt hur de tänkte men alla på förvaltningen fick exakt lika dana badlakan i juklapp fast i en lite ljusare nyans. Tror inte de användes särskilt flitigt.

Sämsta jag fått: ett tyskt-svenskt lexikon av min pappa när jag var 13 och hade börjat läsa tyska i skolan. Såå inte vad jag önskade.

Sämsta jag gett: Till min då tonåriga storebror köpte jag en My Little Pony jag själv önskade mig. Haha, han var måttligt road. Jag hade inte en baktanke av att jag skulle få den, utan köpte den för det var det bästa jag kunde tänka mig.

Mina sämsta klappar är nog:

När jag som barn fick exakt samma sak av min pappa och styvfar tre år i rad, och fick total ångest över vilken grej som skulle lämnas tillbaka.

Min mans systers klappar, hon är medelålders och har pengar men ska vara så jävla miljövänlig och snål så hon kan ge bort utgånget smink som hon hittat i containern utanför Åhlens (till mig som inte sminkar mig dagligen pga känslig hy), eller en fläckig hålig bebisbody från 1975 till vår son. Jag har inget emot begagnat om det är helt och rent men...??

Själv önskar hon sig dock bara reda pengar, cash in hand!

Andra svägerskan började till sist med hämnd-presenter för att slippa byta med henne, t.ex. rosa glittriga monstertofflor eller sju sorters snattad hotelltvål. Jag tycker inte att man ska ge varandra saker för att jävlas, då låter jag hellre bli.