Att jag är trevlig och ser bra ut har bara påverkat nig negativt i livet. Någon mer som känner igen sig?

Absolut, jag har fått svaret 2 gånger av olika att "det är jobbigt då du får all uppmärksamhet" 
Någon gång fått svaret att "ville inte ta med dig då Christian skulle med, han skulle inte se mig om du var med" osv 
Om du ger mig ditt nr kan jag fota av sms jag har på telefonen där du ser att detta faktiskt är sant, vill dock inte lägga ut detta här. 

En gång inför ett bröllop jag var 26 år skulle alla få bli sminkade (alla tärnor), jag hade varit o seglat i 2v med egen båt o solat naken o så, jag var jättebrun o kände mig så himla fin. 
När det var min tur så säger en av de andra tänorna "du behöver väl knappast sminka dig" jag tolkade det negativt, Kanske var det egentligen bara positivt ? 
Jag läste dock in hennes kroppsspråk o tonfall o det VAR negativt den gången. Vi skulle stå på ett visst sätt i kyrkan o när vi väl skulle gå in ville de ändra på det då en väldigt kort tjej helt plötsligt inte ville stå breve mig. 

Har GIVETVIS nära fina vänner som följt mig genom åren o vi är helt öppna med detta, pratar om det ibland. Många har upplevt samma sak medens andra har upplevt att de varit på andra sidan. 

Faktiskt helt omöjligt att svara på din sista fråga men generellt känns det som att man får ödmjukhet om förhållandet håller på att gå åt pipan, om man är ärlig med att man ligger i konflikt med sina föräldrar eller om man är öppen med att man har andra problem. 

Kan väl iaf erkänna att jag känner igen mig, jag är nog enligt andra väldigt vacker o "lyckad" men jag har lärt mig med livet att folk är så. Märker tydligt att vissa har mer pondus o blir visare respekt mer än andra. 
Både min mamma  jag har HELA LIVET fått höra att vi är lika yvonne ryding, hon blev väl miss universum tror jag på 80-talet o anses nog vara vacker. 
JAg blir ofta tillfrågad om jag kan vara toastmaster så antar att jag är rolig underhållande o har talets gåva. 

Dessa problem var som störst då jag var mellan 22-32 år gammal o jag kan tydligt nu se att problemet bara vandrat vidare till andra personer. 

Narcissismen vet inga gränser hos vissa asså :) Fortsätt ni att leva i tron att det är synd om er, att världen kretsar kring er och att de negativa aspekterna av att vara snygg ens kommer i närheten av de positiva.

Exakt. Vissa verkar ju bli helt fucked up av att vara snygga (i deras egna ögon åtminstone). För precis som de finns de som felaktigt tror att det är fula så måste det ju finnas folk som felaktigt tror att de är snygga. :)

Men liksom... hur man ser ut, klär sig, kroppsspråk etc, påverkar ju ALLTID hur folk bemöter en. Det går inte att komma ifrån. Och då är det tämligen starkt bevisat att snygga människor får mer positivt än negativt av det. Du som skrev det långa inlägget, du skriver om att aldrig få komplimanger. Nej, det får inte jag heller, av precis motsatt anledning (jag är ful, helt enkelt). Vilket tror du är trevligast? Jag förstår faktiskt att det även leder till negativa saker att vara vacker, men det känns som att vissa helt negligerar de positiva sakerna. Som sagt, jag skulle fruktansvärt gärna ha era problem, istället för de problem jag får av mitt utseende.

Jag får nästan aldrig heller komplimanger! Ibland bara, för fina klädesplagg t ex. Och när jag har tagit på mig läppstift får jag minsann blickar och kommentarer om hur tjusig jag är just idag, trots att allt annat är identiskt med gårdagen. Men ingen säger någonsin att jag är vacker, och då är jag ju ändå åtminstone halvsnygg?? Tycker jag själv i alla fall.

Så du kanske också skulle testa det där med läppstift!

Du måste haft otur. Tror det är dina hjärnspöken som spelar dig ett spratt också faktiskt. Kommer det alltså fram gifta familjefäder fullt nyktra och säger att han vill att ni ska ha sex? I vilka situationer då? Det låter ju inte klokt. 

Det låter väldigt jobbigt som du har det, och man förstår av ditt långa inlägg attdu inte mår så bra och att det är något som påverkar hela din vardag. Jag menar inget illa mot dig, och jag tror på dig att vad du skriver är sådant som du upplever, men jag tror också att det mesta är din hjärna som spökar. Jag tror nämligen att du har svår socialfobi (jag har det själv och känner igen mig i mycket du skriver) och att du genom obehandlad fobi utvecklat paranoia. Jag utvecklade min socialafobi från trauman i tonåren, och har sedan dess omedvetet och medvetet försökt göra mig osynlig. Problemet med att göra sig osynlig är att man oftast istället syns och folk uppfattar en som högfärdig och självupptagen, när det egentligen rör sig om rädsla. Hur omgivningen tolkar dig beror på vilka signaler du sänder ut, såkallade microsignaler. Om du tittar någon i ögonen under samtal, så kanske du genom din fobi vänder bort blicken en microsekund tidigare än "vanliga" gör, och personen du tittat i ögonen kommer instinktivt och omedvetet tolka det som att du inte vill ha något med den att göra, eller ser ner på den. Det gör att personen inte kommer vilja söka kontakt med dig igen och det känns som personen stör dig på dig fast det egentligen inte är så. Även kan den socialafobin te sig genom paranoia. Du är rädd att män ska attraheras av dig, samt att kvinnor ska avsky dig, så pga paranoian blir det allt du ser. Om en man i mataffären ställer sig i samma hylla som dig så kommer din fobi och paranoia anta att det beror på att han är attraherad, när han faktiskt inte ens bryr sig ett skvatt om dig. Du kanske reagerar på ett otryggt sätt, vilket omgivningen märker och sannolikt kommer titta på dig. Sedan kommer du noja dig över det hela, medans mannen antagligen glömt dig så fort han lämnat butiken. Dina upplevelser är färgade av din rädsla, och om man är riktigt rädd för något blir man smått paranoid. Går man in och tror att folk kommer vara på ett visst sätt, så är det just endast detta man kommer uppleva. Jag tror att alla tjejer hatar mig och snackar skit om mig, så vad tror du jag ser? Jo, jag ser just detta eftersom min hjärna omtolkar situationen för att göda min rädsla. Det är lite utav en överlevnadsinstinkt. Jag skulle kunna skriva en uppsats om detta :P

Hursomhelst, jag tror du borde ta kontakt med en psykolog eller dylikt för att få bukt med rädslan och paranoian. Jag tror verkligen att det skulle vara bra för dig, och de kan hjälpa dig omtolka situationer och lära dig hantera vardagen. Allt jag har skrivit har varit i välmening, och jag hoppas det kan vara till någon nytta för dig :)

Jag tror dig, så du behöver inte göra det :)

En annan sak angående skönhet så är det oerhört subjektivt. Det finns ingen som alla anser är övermänskligt vacker, utan folk gillar olika. Alla kan säkert hålla med om att någon är snygg eller ej, men när det kommer till "vackrast i världen" så kommer svaren skilja sig rejält. Det beror på ursprung, och ofta sin egna familj. Personer som liknar någon man under barndom sett upp till anses besitta mer vackra drag än andra män/kvinnor. Så det är rätt subjektivt.

En annan sak är också att ju mer man lär känna en person och umgås med den, desto vackrare blir den (dvs om man tycker om personligheten). Därför anser många förälskade människor att deras partner är vackrast i världen. Liksom många föräldrar (speciellt mammor) tycker att deras barn nästan lyser av skönhet, och är det/de vackraste barnet/barnen i hela världen. Detta är våra biologiska instinkter.

Med detta sagt vill jag förklara att de flesta föräldrar är inte avundsjuka på hur andras barn ser ut, det går lite emot våra instinkter. Även är inte alla män/kvinnor galna i ett visst sorts utseende så att deras fortplantningssystem sätter igång och de "måste ha sex" med personen. Hade det varit så hade väl alla män gått runt med stånd i dessa skönheters närhet, och så är det ju inte faktiskt. Dessutom om mäns kåthet hade varit så stark att de inte kan behärska sig i vissa kvinnors sällskap, så hade det ju varit våldtäkter till höger och vänster.

Det hade varit intressant ifall några män hade kunnat skriva på tråden och berätta hur de upplever skönhet, och ifall de skulle välja otrohet mot sin partner om det innebär att de kunde ha sex med en vacker kvinna. Kanske vissa tycker så, men jag tror inte alla resonerar så iallafall.

Alltså... Jag ser också att det finns män som tittar på ICA. En del börjar prata. Men... de tittar för att de tycker att jag är fin, och de kan börja prata för att få kontakt. MEN DET BETYDER INGET MER ÄN SÅ. Det betyder inte att de vill ha en relation eller ens ha sex, det betyder bara att de tycker att jag är attraktiv. Inte "lystna" blickar, nej, utan bara att de tittar lite extra. Det tog mig ett tag att inse, men de flesta av de här männen älskar sina partners mycket, och skulle aldrig gå över gränsen. Fantasi är en sak, och verklighet en annan.

Det går att ha en helt normal vänskapsrelation med en man även om man är vacker och sexig, och det går att sätta gränsen om man upplever att den kränks på något sätt. Det tog också ett tag att lära mig, men det är alldeles nödvändigt att markera i tid. Ja, det är jobbigt när upptagna män skickar meddelanden på Facebook. Jag markerar med en gång, och oftast stoppar det där.

Det händer att chefer och medarbetare blir attraherade eller småförälskade. En del uttrycker det försiktigt, en del märks det på. Men det betyder HELLER inte mer än så.

VEM skulle lägga ut sitt nummer här???

Det finns det, men majoriteten av dessa är män, enligt studier.

www.psychologytoday.com/blog/the-sports-mind/201507/when-men-arent-good-looking-they-think

Summary:

While past research suggests that men exaggerate their own level of attractiveness to make themselves seem more competitive in the dating pool (even if only to themselves), this study suggests other factors might be at play. Perhaps attractive males are simply more comfortable rating others highly because they feel secure and unthreatened?but the same does not apply to attractive women. Or, maybe it?s that men who perceive themselves to be attractive (but aren?t) are more lenient grading others attractiveness in the same way they are lenient with themselves.

Regardless of the reason, an interesting fact stands: Women have better insight when it comes to judging attractiveness. They don?t overestimate their own level of attractiveness (like men do), nor do they let their own level of attractiveness bias their ratings of the attractiveness of others.
--