Att jag är trevlig och ser bra ut har bara påverkat nig negativt i livet. Någon mer som känner igen sig?

Hej TS!

Samma problem som dig, haft det sedan tonåren. Killarna har alltid stått på rad, chefer och kollegor kärar ner sig. Andra kvinnor fryser ut. Länge försökte jag hålla låg profil då jag trodde att jag uppmuntrade beteendet. Men vet du vad? Det gjorde ingen skillnad förutom att jag mådde dåligt av att försöka vara någon jag inte är. Personer som inte har varit med om samma sak förstår inte att det är(blir) problem att alltid tänka till både en och två ggr innan man säger något så att det inte kan misstolkas eller vad man sätter på sig så att ingen tror att man "vill" visa upp sig. Jag har ett vanligt akademikerjobb och mina kollegor är även de akademiker. Om någon vill få det till att röra sig i konstiga kretsar... ja, då får man tycka det. Att få uppmärksamhet någon gång är säkert smickrande men att alltid få denna oönskade uppmärksamhet är faktiskt inte roligt.

Jag vet att problemet finns, men antingen får man väl vara som man är och ta det onda med det goda, eller klä sig och bete sig superproffsigt och gärna lite strikt på jobbet, då brukar många flirtare komma av sig.

Det som är säkert är att intresset lär mattas lite med tiden, över 40 är det lättare att slappna av om man har ditt problem.

Jag brukade se alternativ ut och var alltid butter och sur. Gjorde sedan en livsstilsförändring och blev blond, välfixad och trevlig. Får numer massor med uppmärksamhet. Om det är positiv uppmärksamhet låter jag vara osagt. Mitt liv har blivit annorlunda men definitivt inte svårare. Tvärtom enklare. Allting flyter på lite enklare när jag är typiskt kvinnlig.

Tror alltså inte det är din sköna yta och trevliga attityd som är problemet utan ditt kön. Det är svårt att vara kvinna oavsett hur man än ser ut och beter sig.

Aha ..det är där skon klämmer;) Måste genast blondera och fixa till mig väl, så går nog mitt dåliga, sura och buttriga humör över.

Jag ska gråta en skvätt för dig ikväll

Du kanske upplevt lite negativitet kopplat till ditt utseende, men du har garanterat dragit långt mycket mer nytta av det, även om du inte är medveten om det.

Jag upplever inte alls det du beskriver. Jag är snygg trevlig charmig och rolig och jag blir absolut flirtad med på jobbet, om inte varje dag så nästan, men det är aldrig någon som går över gränsen och blir ofräsch eller otrevlig. Det är snarare så att jag har lättare för att få hjälp än andra. Jag jobbar som sjuksköterska på sjukhus och kan alltså inte klä upp eller ner mig, jag är inte särskilt fixad heller. Jag är omtyckt av kvinnorna jag jobbar med också.

Jag gjorde det av helt överlevnadsmässiga skäl. Inget jag specifikt rekommenderar.

Jag ser bra ut och är trevlig. Fått mycket uppskattning för mitt utseende och fått modellerbjudanden. För mig har det enbart varit en fördel. Det har öppnat dörrar, gett mig karriärmöjligheter, mm. Har aldrig upplevt att kvinnor ser mig som ett hot, inte heller att manliga chefer betett sig som kåtbockar. Kanske beror det på min inställning och att jag i jobbsammanhang alltid är professionell både i klädsel och beteende.

Du blonderade dig för att överleva? Och nej jag skojade såklart. Är supernöjd med hur jag ser ut, 
Tycker detta att tro en hårfärg ändrar ens mående låter mest tragiskt. Bättre jobba på självkänslan istället.

Jag sa överlevnad. INTE måendet.