Jag ser bra och har väl ett rätt idealiskt och sött utseende. Det har gett mig en hel del problem, speciellt i tonåren. Jag var den populäraste tjejen på skolan och var omtalade i hela stan och orter runt om. Detta var verkligen inte bara positiva saker, utan många elaka rykten som spreds speciellt bland tjejer. Jag är väldigt blyg och känslig, så detta var den värsta tiden i mitt liv. Det fanns tjejgrupper som spred rykten för att försöka få mig mobbad och hatad av alla, och jag grät varje dag för att jag inte förstod varför de var så elaka. Jag skulle kunna skriva mycket om det, men för att hålla det kort gav detta mig rejäla psykiska men som jag har i vuxen ålder. Bland annat social fobi, och de senaste 15 åren har jag försökt göra mg så osynlig som möjligt för att jag är så orolig att folk ska tala illa om mig.
Hursomhelst, jag har fortfarande riktigt svårt att få tjejkompisar, men detta beror enligt min psykolog inte på mitt utseende, utan snarare vad jag utstrålar till folk runt omkring mig. Eftersom jag är så rädd för tjejer och har svårt med ögokontakt eller våga hälsa uppfattar tjejerna snarare mitt beteende som att jag anser mig själv bättre än dem, och att jag tycker illa om dem. Så hur folk tolkar en beror mycket mer på utstrålning än utseende. Jag vet jättemånga snygga tjejer som har lätt att få tjejkompisar, och normalsnygga tjejer som får jätte mycket ragg.
En annan sak jag märkt är att ju mer jag fixar mig och klär upp mig (inte utmanande men smickrande) desto mindre vågar killar ragga på mig. Enligt min erfarenhet ochnågra studier jag läst blir inte de "snyggaste" (är ju oerhört subjektivt vad man tycker är snyggt) uppraggade så ofta. Detta för att männen inte alltid tror de har en chans med tjejen och därför raggar på tjejer som verkar vara mer intresserad av dem. Jag har också haft chefer som blivit kära i mig, men detta har berott på min personlighet och kommit efter en tid av att vänskap.
Nu menar jag inget illa mot er som skrivit, utan talar bara om min erfarenhet. När jag jobbade på flygplats var det en rejäl cirkulation med människor. Rika äldre män kunde ragga på mig och erbjuda mig pengar (har tom fått erbjudande om pengar för äktenskap, som om man vore något boskap) men annars var det inte särskilt många som vågade vara framfusig. De tjejer som fick väldigt mycket uppmärksamhet från många män var de kvinnor som var väldigt lättklädda och ofta opererade. De som hade lite playboy utseende (vilket är inget fel i sig då jag tycker alla får klä sig som de vill). Detta är som sagt bara den uppfattning jag fått under mitt liv, och menar verkligen inte det som en pik mot er tjejer som blir ofta uppraggade. Så jag hoppas ingen blir sårad av vad jag skrivit.
Hursomhelst, förlåt för en lång text. Enligt min erfarenhet har mäns jagande mycket med utstrålning att göra snarare än utseende. Människor tolkar våra mikrosignaler omedvetet, så ett glatt och livligt beteende kan ses som en invit, medans ett blygt och osäkert beteende kan ses som en förolämpning.
