Hej. Jag hoppar gärna in i denna tråd. Hade faktiskt inaktiverat mitt konto på fl. Jag var så färdig med barn. Har 2 st födda 08 och 10. Men i augusti blev jag gravid som slutade i mf.
Plussade i tisdags. Bf 26/9. Hoppas bara att det går vägen denna gång. Mår så extremt illa så jag tar det som ett gått tecken.
Hej. Hur resonerar ni som haft mf tidigare. Kan ni slappna av och vara glada?
Jag hade mitt första och förhoppningsvis enda mf i september 2017. Jag har sådan ångest att behöva gå på toa. Är vecka 4 +2. Min man vill planera dittan och dattan men jag vill inte. Helt säker på att detta kommer sluta i mf. Känns som att jag inte kommer att kunna leva normalt på många veckor.
Jag har haft 8mf p 2år..! :( Brukar komma redan i v 5-6. Nu går jag in i v9 imorgon! :) Me oron är såklart där hela tiden! Men jag har gjort en liten schysst deal med mig som funkar liiite iaf..och det är att jag tänker att om jag nu inte får ett fullt liv med min älskade lilla jag har i magen..så ligger han el hon just nu i sin mammas mage, min mage, och just nu är allt som det ska och den lilla tid i kanske har så ska jag känna kärlek o närvaro! Sorgligt men det fungerar lite..
Hur tänker ni kring kub-test? Ska ni göra?
Sedan en tid erbjuds alla i vårt landsting detta, dvs inte bara 35+. Är nästan helt säker på att göra det. För förra gången tyckte jag det var väldigt långt till rul (v20) för att få det bekräftat att allt var som det ska. Kanske främst för att jag knappt hade några gravidsymtom alls. Nu har jag några fler, men ändå väldigt lindriga mot andra jag känner, så det är bara att tacka å ta emot.
Upptäckte en trevlig sak med min kropp idag.
Jag har stor byst men efter en viktnedgång på 30kg är brösten fortfarande stora men mer hängiga men nu har volymen ökat igen ???? men ont gör det!
Tar det och mitt illamående som ett gott tecken!
Imorgon är det 4+5 och det var då jag fick missfall sist. Bara jag kommer förbi den dagen..
Vilken dag. Nu har jag passerat en milstolpe. Fick mf förra gången på 4+5 Men inget ännu. Men i ren panik ringde jag gyn. Fick en tid på måndag. Kändes så skönt att få möjlighet se med egna ögon. Har haft sådan ångest hela dagen och knappt vågat gå på toa. Nu inser jag att det är ju ingen mening att gå på måndag. Det kommer ju inte synas något och kommer inte att lugna mig. Jag var inte alls så här när jag väntade mina 2 barn. Det är ju så löjligt att ha denna dag som en milstolpe. Jag kan ju lika gärna få mf 4+6 eller 7+2.
Nu är jag helt slut. Har inte sovit i natt.
Läser många trådar ang kost. Ser bara folk som skriver att dom äter kvarg, müsli, frukt, gröt, maaaassa grönsaker etc. Till frukost och mellis....
Sen kommer jag med mina mackor, loops, mjukost, leverpastej och oboy, typ haha.
Är det nån mer än jag som inte är ett hälsomonster?
Jag äter inga grönsaker och i fruktväg endast äpplen.
Får inte i mig godis pga illamåendet så jag småäter mariekex för att hålla illamåendet borta.
Här är en till som sover dåligt. Blir trött i magen trots att det inte är någon mage ännu. Illamående och hela tiden helt slut. Svårt att acceptera att jag inte orkar så mycket. Att lägga ribban så lågt. Jag vill ju så mycket!
Igår klev jag in i vecka 7. Vågar man börja hoppas att detta ska gå vägen?
Va kul! :) Hur va din historik? Haft mf förut? För varje v minskar ju risken iaf! :) Kan inte procenten..verkar stå olika på olika ställen.. Har du sett på vul än? :)