Pappas fru tror att hon är inbjuden!

Säg som det är . Att hon är inte bjuden.

Det är inte värt att förstöra er semester för att undvika att någon som ogillar er blir sur.

Min pappa är omgift sedan en massa år med en kvinna som alltid ogillat hans barn, mig, min syster och bror. Pappa flyttade till hennes stad när jag var omkring 15 år och därefter glesades vår kontakt ut. De var ofta "upptagna" de helger vi skulle komma, och när vi kom så var nya frun otrevlig och snorkig mot oss. Vi var aldrig medbjudna på resor och annat som de gjorde. Hon var alltid noga med att poängtera att vi inte tillhörde hennes familj.

Nu i vuxen ålder har jag mycket sparsam kontakt med både pappa och hans nya fru. Pappa och frun har ofta varit upprörda över det, tyckt att vi är bortskämda, att vi borde hälsa på dem och uppföra oss. De vill utåt hålla bilden av den lyckliga familjen och att pappa och frun är så förträffliga. På trettonhelgen har de alltid en bjudning dit vi förväntas komma, och d¨å också förväntas spela med i charaden om att vi är en familj. Hela tillställningen är väldigt obehaglig, men vi syskon brukar åka dit, hålla god min och sen ses vi knappt mer under resten av året. Eftersom alla vi syskon har det rätt bra i livet med fina jobb och bra karriärer har det blivit lite mer intressant för pappas fru att ha oss i familjen, så hon kan glida lite på vår framgång. Men vi är mindre än måttlig intresserade tillbaka. 

I år fyller i alla fall jag och syrran (tvillingar) jämnt och har planerat att hyra ett stort hus i Sydfrankrike och bjuda familjen dit i två veckor i sommar. Det blir min, syrrans och brorsans familjer och mamma och mammas man. Mammas man har alltid gillat oss och sett oss som sin familj, vi alla syskon har en egen relation med honom oavsett mamma, och jag skulle helt klart umgås med honom även om han och mamma inte skulle vara gifta. 

Jag och syrran pratade lite om det här under pappas trettondgagsgrej, inte högt till alla, utan mellan oss. Men pappa hörde och började fråga om det. Så vi nämnde att vi skulle hyra hus och bjuda in till våran födelsedag. Jamen så kul, säger pappa då! Det tackar vi väl ja till direkt!! Och så vänder han sig till sin fru som står strax bredvid och berättar att de är bjudna till vår födelsedag i Sydfrankrike i sommar! Att viska hyra stort hus och allt.

Jag och syrran blev helt stumma först, stirrade på varann. Jag kunde inte tro att det var sant. Hur kunde de tro att de var inbjudna? Att vi skulle vilja fira vår födelsedag med hans fru som alltid behandlat oss som skit. Som knappt ens brukar gratulera oss på födelsedagen, knappt svarar på tilltal när vi ses. Men nu passar det?

Fan, nu måste vi komma på nåt sätt att säga att pappa och frun inte är medbjudna. Kanske pappa, men absolut inte frun. Det skulle bli så otrevligt om de kom, jag kan inte tänka mig ett värre scenario. Ska hon gå där och vara snorkig mot oss och mamma i två veckor på vår resa? Och att vi skulle bjuda henne på boende och allt? Jag står ut med henne max två timmar åt gången, max några gånger per år. Två veckor är helt otänkbart. Hjälp!

Om han hört om resan i efterhand hade inte spelat så stor roll. Vi brukar aldrig semestra ihop annars, så han brukar inte vara involverad i våra semesterplaner och vilka vi väljer att resa och umgås med.

Våra födelsedagar brukar han fira genom att skicka en blomma och sätta in en peng på kontot. 

Jag hade faktiskt aldrig förväntat mig att de skulle bli såhär intresserade av just den här resan, den här födelsedagen. Men det låter väl fint för dem. 

Vi måste bara komma på hur vi ska lägga fram det. Vår pappa och hans fru kan vara rätt dominanta, milt sagt. Har de bestämt något de vill brukar de se till att det blir så. 

Om han hört om resan i efterhand hade inte spelat så stor roll. Vi brukar aldrig semestra ihop annars, så han brukar inte vara involverad i våra semesterplaner och vilka vi väljer att resa och umgås med.

Våra födelsedagar brukar han fira genom att skicka en blomma och sätta in en peng på kontot. 

Jag hade faktiskt aldrig förväntat mig att de skulle bli såhär intresserade av just den här resan, den här födelsedagen. Men det låter väl fint för dem. 

Vi måste bara komma på hur vi ska lägga fram det. Vår pappa och hans fru kan vara rätt dominanta, milt sagt. Har de bestämt något de vill brukar de se till att det blir så. 

Du och din syster äger rätten till vem som får följa med så det finns inget sätt för dom att "få det att bli så" oavsett hur dominanta dom är förutom att ni tillåter det.

Skicka ett kort och tydligt sms. "Hej. Angående den där resan du hörde mig och syrran prata om så är jag ledsen om det blev något missförstånd men du och *flickvännens namn* var aldrig menade att bli bjudna. Ledsen för förvirrningen."

Riv av plåstret, det finns inget smärtfritt alternativ. Dom kommer att bli griniga men det är väl oavsett bättre än få resan förstörd.

Helt rätt, det blev konstigt, Vi borde sagt det direkt. Men både jag och syrran blev så ställda, och fann oss liksom inte. Det har väl också på nåt sätt med vår knepiga relation att göra. Vi har alltid varit i underläge gentemot pappa och hans fru. Fått vara där på nåder men ändå förväntats finnas där för att synas på deras fina fasad. Jag har aldrig haft ett ärlig samtal med pappa om hur han har behandlat mig. Jag har bara glidit ur bild och hållit mig undan alltmer genom åren. Kanske dags nu att ta bladet från munnen och låta honom och frun veta vad jag tycker.

Vår bror som är lite yngre än mig och syrran har blivit ännu värre behandlad av frun. Hennes son och vår bror är lika gamla och de blev hela tiden jämförda med varandra, till brorsans nackdel. Han blev också tvinga att åka till dem längre, när jag och syrran slutat åka dit. Han säger att han inte följer med på resan om pappa och frun kommer. Fast de ska ju inte komma, vi ska bara se till att säga det.

Mamma skrattade högt när hon fick höra det här. Typiskt dem, tyckte hon, de ser till att hålla sig framme när det vankas något fint och storstilat som de kan glassa med.