Usch nu har jag precis blivit inlagd för observation av min överstimulering. Rikligt med vätska i buken och förstorade äggstockar, andningen och lungorna var något påverkade:( Någon som har erfarenhet kring detta? Verkligen inte att leka med det här...
Jag är ordentligt svullen och så jobbigt att röra mig... Var en läkare som gjorde ett vaginalt ultemig som behövde hämta en kollega för att få en andra åsikt. Blev livrädd! Då kom överläkaren och började fråga massa frågor om IVF kliniken. Hon verkade inte allt för glad... Annars mår jag bra och försöker tänka positivt. Det har ju förmodligen blivit såhär pga att jag blev gravid... Så nu får vi se hur länge jag blir kvar. Hur mår du? Kram
Vi skulle på återföring idag men de ringde och sa att ingen klarat sig till blastocyst. Så vi har inga kvar. Av 7 stycken befruktade. Är helt förstörd. Vet inte hur jag ska orka mera :(
Ja det kändes lite som att de tyckte kliniken kört på för hårt. Men jag tycker verkligen inte att de gjort det. De var supernoga med att göra undersökning och tog blodprov sen smällde det till efter ET. Till och med nu så har jag inga tecken på överstimulering när man tittar på blodprovet, endast rikligt med vätska i buken. Så förhoppningsvis är jag väl ett konstigt undantagsfall... Mår bra förutom att jag har en 8 kg vattenmelon i magen..:)
Är det hormonerna som påverkar så att det blir tungt eller är det hela processen? Var du klar med nedregleringen?
Det blev 3 femdagars till frysen. Känns såklart väldigt skönt att ha dem där men har ändå funderat en hel del på varför resultatet blivit så annorlunda denna gången. Förra gången blev 6/10 embryon blastocyster av toppkvalitet, denna gången har 3/12 klarat sig till dag fem (kanske 4 beroende på hur det gått med den 3-dagars jag ruvar på) och kvaliteten vet jag inte.
Hej, jag hoppar också in om det går bra.
Har nyss påbörjat första svängen med IVF. Korta protokollet. De hittar inga fel på mig eller sambo, allt ser fint ut. Fick Levaxin dock för hade "för högt" TSH i maj när vi gjorde fertilitetsutredningen.
Igår fick jag dock avbryta stimuleringen med Menopur. På VUL dag 5 hittade de en cysta alternativt att bara en äggblåsa utvecklats i rasande takt. Hade även många små som alla var lika stora men de vågade inte fortsätta. Upplever att jag inte fick riktiga svar angående cystan/äggblåsan. Vi gör hela behandlingen på distans och har bara kontakt med hemortsläkare/BM. Det känns surt att avbryta men ska prova igen nästa månad med samma dos Menopur och hoppas att jag inte har någon elakartad cysta i äggstocken, utan en som försvinner av sig själv.
Det är så himla många frågor som snurrar i huvudet då jag tycker att hela utredningen gick så snabbt, tror vi pratade med läkaren 15 minuter bara och gick igenom provsvaren som såg bra ut, sedan gick remissen iväg till kliniken i en annan stad. Jag fick aldrig väga mig, trots att jag ligger på gränsen i BMI, och tycker inte att de lyssnar när jag berättar om mina ägglossningstester, menscykler, smärtor osv utan allt gick verkligen snabbt... tills nu när det blev avbrutet och man måste vänta! Mycket oro för allt möjligt som sagt så jag hänger gärna på er andra, eftersom det verkar vara så olika för alla denna IVF-karusell.
Tack tack!
Det var i julas och den behandlingen kunde slutföras men med extra stress.
Jag kör korta programmet menopur och orgalutran och sen allt det andra, ovitrelle och lutinus som bara kladdar och aldrig tar slut.......
Ska försöka passa in första UL snart på fredag och sen känns det verkligen som man är nära äggplock och insättning.
Jag har testat det mesta började utomlands med stimulering och sex hemma, sen insemination och sen ivf med icsi och vanlig ivf både korta och långa protokollet. I utlandet fick jag prova på äggplock helt utan bedövning. Det är inget jag rekommenderar men det var första gången och jag hade ingen koll
Det var ivfbarn jag har ingen ägglossning och troligtvis pco så det är kört naturligt.
Det var skitjobigt innan jag blev gravid precis som många av er känner, alla känslor men känner när andra blir gravida till höger och vänster. Besvikelsen när det misslyckas osv.
Det är värt allt jobb och nu känns det mycket bättre känslomässigt då jag lyckats en gång och har barn.
Jag hoppas att alla ni får uppleva det snart.
Är på ruvardag 6 idag och det känns tyvärr inte alls bra. Bara känner att det inte har funkat. Tycker allt det här är så jobbigt. Har suttit inne och gråtit på toan på jobbet nu... Varför kan det inte bara funka?! Vad är problemet liksom?! Blir så arg, ledsen och frustrerad. Månad efter månad, år efter år, är det bara negativa besked. Vad man än försöker med så funkar det aldrig.
Några råd ni kan ge angående hormon sprutorna? Ska snart börja med dem.
Vi har ett barn efter tidigare IVF behandling (4e försöket lyckades vi) och nu är det dags för FET i stimulerad cykel. Ni som gjort FET i stimulerad cykel- har ni tagit bromssprutor som tex orgalutran då med eller inte? Jag gör behandling på distans o nått känns lite fel... har spruta hemma sen o funderar på att ta o sen ringa imorgon.. behöver er input!