• Mysans18

    Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis

    Hej,

    Jag är en förstagångsmamma till en tremånaders bebis.

    Som rubriken lyder tjatar min sambo om att hans mamma ska få passa vår bebis, men jag känner mig inte alls redo för att någon annan än jag eller pappan ska vara ensam med bebisen just nu. Dessutom helammar jag.

    Min sambo har mer än en gång tagit upp detta och alltid framför sin mamma (när han och jag har inte ens har pratat om det innan), och säger då något i stil med att: Om en månad äter lillen gröt och då kan farmor passa så går du och jag och tränar tillsammans.

    Sambon sätter mig i en jätteobekväm sits när han gör såhär, och jag vet inte vad jag ska svara inför hans mamma, förutom typ, mm. Visst hon är barnets farmor, men det är jag som är mamman! Farmor kan däremot hänga med sitt barnbarn tillsammans med oss, det har inte jag något emot.

    Att tillägga så är sambons mamma helt ok med barn men hon kan vara väldigt på. När vi ses plockar hon upp bebisen utan att fråga och går sedan iväg till ett annat rum med ungen, hon pussar och kramar och håller liksom krampaktigt i lillen. Jag får tjata för att få tillbaka bebisen, när det tex är dags att amma. Det känns som att jag inte finns för att hon är så uppe i bebisen och hon hör inte ens när jag pratar med henne. Det gör mig ännu mer motvillig att lämna ifrån mig vår bebis till henne.

    Jag har försökt prata med min sambo om att det inte alltid känns så bra, och att jag upplever att man kör över mig som mamma eftersom han sällan frågar mig hur JAG KÄNNER kring saker och ting. Han blir dock mest förbannad och tycker att problemet ligger hos mig, att jag är överbeskyddande osv.

    Jag skulle vilja kunna umgås tillsammans och hitta på roliga saker som fika eller ta promenader mm, men det blir sällan så. Istället är det sån hets kring att farmor ska ha vår bebis hela tiden. Detta ger mig mest ångest inför att vi ska ses. Jag är medveten om att det finns många mor/-och farföräldrar som kan vara galet övertaggade på sina barnbarn, (eller tvärtom, inte bryr sig alls). Men jag fattar liksom inte sambons beteende? Han har aldrig velat träna tillsammans med mig innan vi fick barn, så det handlar knappast om egentid. Utan jag tror snarare att han vill fylla något slags behov hos sin mamma.

    Jag tycker att varken sambon eller hans mamma respekterar mig, och varför är det så viktigt att hans mamma ska passa vår bebis just nu?? Det kan väl vänta lite tills tiden är inne? Är det någon annan som har varit med om något liknande och hur tacklade ni/skulle ni tackla problemet?

  • Svar på tråden Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis
  • Mysans18
    Mandel skrev 2018-10-11 13:52:24 följande:

    Men om nu bebis inte klarar av att äta gröt exakta datumet så misstänker jag att sambon inte kommer att tvinga barnet utan då skjuts träningsdatumet fram, eller?


    Ja det återstår nog att se. Han lär väl i så fall komma på någon annan anledning till att farmor ska få passa bebis inom snar framtid. Det hänger alltså på mig att våga stå på mig, och för övrigt får han lära sig att prata med mig INNAN saker bara bestäms.
  • SI12344
    Mandel skrev 2018-10-11 11:51:03 följande:

    Jag har kanske läst fel, men jag fattade det som att sambon sagt att om någon månad när bebis äter gröt...

    Självklart är sambon och farmor stora knölar som kommer kväva bebisen med gröt bara för att sambon är egoist och vill umgås lite med sin flickvän.

    Självklart kommer både mor och barn få psykiska men för livet även om bebis skulle överleva grötkvävningen.

    Sorry att jag inte fattade det!


    Det är ok. Gröt är rätt äckligt så jag hoppas bebisen slipper få det nedtryckt av någon i familjen.
  • SI12344
    Mysans18 skrev 2018-10-11 11:37:40 följande:

    Jag kan tillägga att det även tjatas på mig att det längtas till jag slutar med amningen, så att andra kan passa och hålla mer i bebisen. Suck, säger jag bara...


    Tröttsamt!

    Jag ägnade många månader där i början med att vara helt slut av svärföräldrarnas och min egen mammas input och åsikter. Det var som att allas idéer och värderingar krockade direkt. Amningen särskilt. ?Han är inte hungrig igen, han åt precis?, ?Ska du verkligen amma nu igen??, ?Blir han verkligen mätt??. Zzzzzzzz.

    Nä, man får verkligen stå på sig själv och sina gränser. Tyvärr blir det ibland i ganska upprörda lägen som man tvingas markera.
  • annabellelee

    Men det jag inte fattar är varför du inte för att vara snäll, inte för att du behöver barnvakt, låter farmor sitta och ha en liten egen stund med bebisen?

    Det gör inte din relation till bebisen mindre viktig.

  • Celaena
    annabellelee skrev 2018-10-11 19:48:52 följande:

    Men det jag inte fattar är varför du inte för att vara snäll, inte för att du behöver barnvakt, låter farmor sitta och ha en liten egen stund med bebisen?

    Det gör inte din relation till bebisen mindre viktig.


    Fast det är hennes barn, inte en sak hon lånar ut för att vara snäll. Om det inte känns bra för henne så ska hon inte göra det. Svårare än så är det inte. Barnet är bara tre månader, det kommer finnas massor av tid för farmor att vara barnvakt, varför är det så himla bråttom? 
  • Celaena
    annabellelee skrev 2018-10-11 19:48:52 följande:

    Men det jag inte fattar är varför du inte för att vara snäll, inte för att du behöver barnvakt, låter farmor sitta och ha en liten egen stund med bebisen?

    Det gör inte din relation till bebisen mindre viktig.


    Alla är olika också och för vissa är det verkligen riktigt jäkla jobbigt att separeras från bebisen när den är liten. Det är helt okej och det går över och det finns ingen som helst anledning att stressa upp en nybliven mamma för att göra någon annan nöjd. 
  • Mysans18
    annabellelee skrev 2018-10-11 19:48:52 följande:

    Men det jag inte fattar är varför du inte för att vara snäll, inte för att du behöver barnvakt, låter farmor sitta och ha en liten egen stund med bebisen?

    Det gör inte din relation till bebisen mindre viktig.


    Jag låter absolut farmor sitta med bebisen, men jag vill inte fara i väg utan ungen i nuläget. Det känns inte bra. Sen kanske det låter en aning nipprigt att jag inte gillar hennes sätt att bara plocka upp bebisen utan att fråga och dra undan från mig (var mycket så när bebisen var nyfödd). Just där har jag bara fått en olustig känsla sen dess. Och nej, man behöver kanske inte fråga 70 ggr om man får det, men hon visar noll hänsyn. Hon ignorerar mig, det är där det blir fel och min tillit för henne dalar.
  • Mysans18
    SI12344 skrev 2018-10-11 19:48:28 följande:

    Tröttsamt!

    Jag ägnade många månader där i början med att vara helt slut av svärföräldrarnas och min egen mammas input och åsikter. Det var som att allas idéer och värderingar krockade direkt. Amningen särskilt. ?Han är inte hungrig igen, han åt precis?, ?Ska du verkligen amma nu igen??, ?Blir han verkligen mätt??. Zzzzzzzz.

    Nä, man får verkligen stå på sig själv och sina gränser. Tyvärr blir det ibland i ganska upprörda lägen som man tvingas markera.


    Jag fattar precis vad du menar! Jag får exakt de där kommentarerna, om och om igen. Kan de inte bara säga: ?klart bebisen ska äta, han är hungrig?, ?de behöver äta när de växer så mycket, bra att han säger till, här får du tillbaka lillen?...

    Det är precis som att mormor/farmor själva glömt bort hur det var med en bebis som ammades (om de ammade dvs). Konstigt det där ;)
  • SI12344
    Mysans18 skrev 2018-10-11 20:38:29 följande:

    Jag fattar precis vad du menar! Jag får exakt de där kommentarerna, om och om igen. Kan de inte bara säga: ?klart bebisen ska äta, han är hungrig?, ?de behöver äta när de växer så mycket, bra att han säger till, här får du tillbaka lillen?...

    Det är precis som att mormor/farmor själva glömt bort hur det var med en bebis som ammades (om de ammade dvs). Konstigt det där ;)


    Det blir väldigt tydligt att 1) amning var inte särskilt vanligt 60/70/80-tal 2) synen på amning har varit helt befängd i vårt samhälle...

    Jag skickade en text riktad till nyblivna mor/farföräldrar. Min mamma överraskade med att verkligen ta till sig (hon har dock slirat ändå på ämnet men hon har verkligen försökt) medan svärmor minsann tyckte att ?det nog varit annorlunda på 70-talet i Uppsala? så det gällde inte henne. Jaja.

    sagogrynet.wordpress.com/2011/05/18/kara-mor-och-farforaldrar/
  • Mysans18
    SI12344 skrev 2018-10-11 21:43:17 följande:

    Det blir väldigt tydligt att 1) amning var inte särskilt vanligt 60/70/80-tal 2) synen på amning har varit helt befängd i vårt samhälle...

    Jag skickade en text riktad till nyblivna mor/farföräldrar. Min mamma överraskade med att verkligen ta till sig (hon har dock slirat ändå på ämnet men hon har verkligen försökt) medan svärmor minsann tyckte att ?det nog varit annorlunda på 70-talet i Uppsala? så det gällde inte henne. Jaja.

    sagogrynet.wordpress.com/2011/05/18/kara-mor-och-farforaldrar/


    Oj vilken bra text! Tusen tack för länken :)

    Haha, ja, iaf hälften vunnet att åtminstone din mamma kunde ta åt sig av texten.

    Jag hade inte någon aning om att amning inte var så vanligt då, och hur samhällets syn på amning har varit. Intressant, och inte undra på att det då fortfarande påverkar nyblivna mammor idag när det har sett ut som det gjort.
  • Deacon
    Glinda från Oz skrev 2018-10-08 19:40:21 följande:

    Din sambo har rätt, du är väldigt överbeskyddande och det leder tyvärr till att barnet bara kommer få en nära anknytningsperson (du) barnet går miste om mycket på det sättet. Du måsteockså lära dig att respektera din sambo. Jag tycker varken han eller farmorn har gjort något fel, inte något som framgår av trådstarten i alla fall.


    +1
  • SI12344
    Mysans18 skrev 2018-10-11 22:04:54 följande:

    Oj vilken bra text! Tusen tack för länken :)

    Haha, ja, iaf hälften vunnet att åtminstone din mamma kunde ta åt sig av texten.

    Jag hade inte någon aning om att amning inte var så vanligt då, och hur samhällets syn på amning har varit. Intressant, och inte undra på att det då fortfarande påverkar nyblivna mammor idag när det har sett ut som det gjort.


    Hoppas den kan vara till hjälp

    Jag visste ingenting heller men jag trodde inte jag ville amma... Det hade varit skönt att kunna få stöd från sin egen mamma eller tillochmed svärmor, kanske därför det blir extra jobbigt när stödet (för vissa ting) uteblir.

    När det gäller det här barnvaktandet. Min man har flaskmatat när jag varit iväg men det är ingenting jag skulle låta mamma eller svärmor göra. Jag är väldigt öppen för att många ska ha relation till mitt barn, men nu i början har jag behövt göra väldigt mycket själv för att min relation till babyn ska kännas bra. Man har olika anledningar till vad som blir viktigt den första tiden.

    Även om jag blir matt av min svärmor (det blev jag förr också, och min man med) så har den här värsta krocken lagt sig. Våra föräldrar har också förstått vilken typ av bebis vi har och slutat komma med förslag...
  • Anonym (ä)
    Anonym (Silla) skrev 2018-10-11 09:26:29 följande:

    Min svärmor är väldigt dominant. Hon är lite matriark i familjen. Men när vi fick barn sa jag STOPP då hon insisterade på att ha vår bebis hos sig (som hon inte träffat så mycket). Eller ville ses trotts att hon haft influensan. Hon försökte, försökte och försökte och min man hade så svårt då han är klnflikträdd.

    Men där satta jag ner foten och gjorde klart för damen att JAG är kvinnan i min familj och JAG och maken bestämmer över vårt barn. Och med tanke på att maken inte hade samma anknytning till barnet var han inte heller i position att ta sådana beslut.

    Detta har resulterat i att min svärmor nu efter tid av gnissel har respekt för mig och faktiskt är lite inställsam. För hon vet att hon behöver hålla sig på god kant om hon ska få samma utrymme i barnens liv som mormor.

    Hårt mot hårt helt enkelt.

    Det har tom gått så långt att jag och svärmor numera kan ses själva och fika och ha utbyte av varandra. Vi tycker om varandra. Vi behövde bara sätta upp spelreglerna.


    Et bra exempel på : man säger någonting så många gånger som det behövs!
  • Mysans18
    SI12344 skrev 2018-10-11 22:20:35 följande:

    Hoppas den kan vara till hjälp

    Jag visste ingenting heller men jag trodde inte jag ville amma... Det hade varit skönt att kunna få stöd från sin egen mamma eller tillochmed svärmor, kanske därför det blir extra jobbigt när stödet (för vissa ting) uteblir.

    När det gäller det här barnvaktandet. Min man har flaskmatat när jag varit iväg men det är ingenting jag skulle låta mamma eller svärmor göra. Jag är väldigt öppen för att många ska ha relation till mitt barn, men nu i början har jag behövt göra väldigt mycket själv för att min relation till babyn ska kännas bra. Man har olika anledningar till vad som blir viktigt den första tiden.

    Även om jag blir matt av min svärmor (det blev jag förr också, och min man med) så har den här värsta krocken lagt sig. Våra föräldrar har också förstått vilken typ av bebis vi har och slutat komma med förslag...


    Det är den verkligen!

    Ja, jag håller med, man måste få välja själv angående amning eller inte, flaska och eller bröstet, hur länge man eventuellt ammar osv. De värsta kommentarerna här har ändå börjat lägga sig, för där har jag alltid försökt stå på mig. Jag kan dock inte sticka under stolen med att det ändå har varit jobbigt, särskilt i början när amningen inte riktigt hade kommit igång ordentligt. Snacka om att man konstant led av mental mjölkstockning och tuttförvirring i början för att andra (i mitt fall äldre kvinnor), gärna föreslog saker och insinuerade att det man gjorde var fel. Nu vet jag att jag tänkte rätt från början, iaf utifrån vad som funkar bäst för mig och bebisen.
Svar på tråden Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis