Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis

Jag hade gjort som så att farmor gärna hade fått passa bebisen men hemma hos oss så maten och tryggheten är nära. Då hade jag kunnat städa lite, ta ett bad, laga midda, vila eller vad som helst. Tycker det är fint att farmor vill vara med sitt barnbarn och tänk vilken härlig relation de kommer få.

Däremot så ser jag ingen anledning till att farmor ska passa bebisen någon annanstans än där du är eftersom du ammar. Ibland blir min bebis ledsen och då är det endast bröstet som tröstar. Men det borde ju både farmor och din sambo förstå.

Det är inte så att din sambo är i behov av att få lite ensamtid med dig? Man har olika stora behov av just ensamtid med sin partner efter barnen kommer in i bilden. 

Vi lämnade bort vårt första barn när han var 4 dagar gammal för att åka och handla för kylskåpet var helt tomt och vi inte ville ta med bebisen till affären. Vi valde att åka båda två då vi kände stort behov av att komma iväg en sväng efter att ha spenderat 6dygn på sjukhus (2dygn förlossning och 4dygn BB). Vi var borta i 2h, jag ammade inte så farmor hade gett flaska när vi var borta :) gick fint. vi fortsatte att lämna bort pojken någon gång  var 3e vecka för att göra småsaker tillsammans och var borta som mest 4h. första övernattningen hos farmor var vid 4mån ålder. och sen har det rullat på. idag är pojken 5år och har en fin kontakt med både mig och min man och sin farmor. Vi är väldigt tacksamma över den fina relation pojken har med sin farmor. Skönt att han har fler vuxna i sin närhet som han trivs med.

MEN detta kändes rätt för just oss, ingen av oss hade någon invändning mot att lämna bort barnet.

Med andra barnet var det annorlunda, jag ville inte lämna bort henne i samma utsträckning. det är min sista bebis vi ska inte ha fler barn så jag ville ta vara på allt bebisgos jag kunde :) lämnade nog inte bort henne förrän runt 4mån ålder. då gick vi ut och åt och gick på bio. Vi har alltid varit måna om att få egentid tillsammans så vi får vara med varandra på tu man hand :) 

med det sagt, man gör som man vill med sina barn :) 

Jag tror att det är en instinkt i mammorna till små bebisar, att inte lämna ifrån sig dem!
Många är vi, som har åkt iväg på något viktigt en timme, säg tandläkaren och låtit pappan ha bebisen, nyammad och trygg och ändå kör man hem direkt efter och tar kurvorna på två hjul, för man måste skynda hem till bebisen! Det går troligtvis ingen nöd på den, men känslan finns i mamman att inte vara borta från bebisen.

Jag vet inte om det blir mera så när man ammar?? Mjölk i hjärnan, haha!

Kanske kan du förekomma dem nästa gång och ta upp frågan med farmor, att du inte kan tänka dig att lämna ifrån dig den lille när den är så liten, för DU är inte redo än.

Sen är det som vissa har skrivit, att bebisen mår bra av att älskas av många, bara mamma / pappa finns där också. Farmor behöver också få en smula äganderätt, även om ni har det största.

Men jag förstår precis din känsla, den är fullt normal!
Vissa delar kan du kanske överväga att jobba med, släppa kontrollen lite till farmors och bebisens fördel, om du kan genomskåda att detta beror enbart på dig.
Andra delar ska du försvara och stå på dig i, du har rätt till det!

Ditt barn ska du inte lämna ifrån dig innan du är redo. Du låter dock som en hönsmamma om du blir alldeles ifrån dig för att svärmor lyfter upp barnet utan att fråga om lov. Jag gissar att du har nått emot henne?

Hade verkligen inget behov av att lämna bort bebis till någon under första kanske dryga halvåret. Eller snarare första året nästan... Var alldeles för mycket hormoner också för att det inte skulle göra nästan fysiskt ont faktiskt.

Lämnade bort nån timme för farmors skull, men var senare, kanske 8 mån.Men det var helt för hennes skull, klart jag unnar henne det liksom...
Ren passning över natten skedde låååångt senare, i fyraårsåldern. Det var när hon själv frågade efter det.
Kan tillägga att de har världens finaste, nära relation.

Gör som du känner! "Unna" dem att passa lite när du känner att du fixar det. Det måste vara underbart mysigt att få vara själv med sitt lilla barnbarn.

Tack för många fina och tänkvärda kommentarer och delade erfarenheter från er! Jag tar med mig mycket av det som ni skriver här, men en del ?påhopp?, konspirationsteorier och andra vilda gissningar om hitan och ditan blir jag less på. Ni har givetvis rätt till er egen åsikt (jag efterfrågade trots allt era tankar), men tänk er för ibland, dvs hur ni uttrycker er. Hönsmamma, onormal osv osv. Vad vinner ni på att vara taskiga? Det är oförskämt.

Ingenting är svart eller vitt, och det finns så mycket mer därtill i min situation än ett par stycken i ett inlägg. Jag skriver ju utifrån mina upplevelser (som inte behöver vara helt korrekt med vad som faktiskt sker). Det är vad jag KÄNNER, och jag förbjuder ingen att vare sig hålla, gosa eller vara med vår bebis. I situationen tycker jag bara att det blir för intensivt ibland, och att svärmor kör över, sambon med och då måste även jag få säga stopp.

Då var jag kanske otydlig. Ingen vet ju egentligen vad jag och svärmor har för relation. Jag kan säga att vi faktiskt har en fin relation och hon har hängt med bebisen sen dag ett i princip (vi ses varje vecka), men dock inte passat bebisen helt ensam än. Jag vill hellre att vi alla umgås tillsammans, just nu såhär i början. Men i sambons familj pratar man inte om känslor, man är ivrig, lite burdus, och det genererar i att man ofta tar för sig saker utan att någonsin fråga hur det upplevs för en annan part. Det är just detta som jag försökte sätta fingret på.

Återigen så tackar jag er som förstod detta och jag vet att det blir bättre. Alla hormoner, tankar och känslor gör en lite såhär, plus att man vill ha koll på sitt barn. Jag antar som många säger, att det är helt normalt.

Suck, vad du är jobbig. Dela lika på barnet? Du låter inte frisk/normalbegåvad. Delar man lika på föräldraledigheten (hela) är det 9 månader var eller 6 månader var om man bara tar tiden med högst ersättning. Det vanligaste är att ha sin del sammanhängande och att mamman, som ammar, börjar. Bebisen är tre månader. Gå och lägg dig.

Hej ts. Undvik att ta in för mycket av de som skriver som inte förstår din känsla och situation. Jag är knappast den som har någon åsikt om personer som har barnvakt tidigt, hade själv barnvakt tidigt till båda mina barn även om jag helammande. Jag pumpade. Men det var för att jag kände det som ok. Inget av det som du beskriver är överbeskyddande för ett så litet barn. Jag tycker det låter helt normalt att du vill kunna se ditt barn, att barnet inte försvinner från din åsyn och absolut inte vilja ha barnvakt såhär tidigt när du är påverkad av amningshormoner och rent känslomässigt har fullt sjå med anknytning. Jag tror dessutom det är viktigt att inte bli störd i den processen just nu och att det är en skör tid för många nyblivna mödrar. Alla är olika men samhället har stora krav på oss, framförallt kvinnor, hur vi ska vara och känna. Låt din känsla styra här. Hade barnet varit över året så självklart kan man själv börja reflektera kring att andra personer också behöver ges möjlighet till att knyta an (bortsett från medföräldern som självklart måste få chans tidigt att umgås med barnet).

Jag är barnmorska och feminist så detta har inget med att jag anser att barnet och mamman nödvändigtvis hela tiden ska hänga ihop och att det är något övernaturligt magiskt med att just vara mamman. Men man är sårbar efter en graviditet och det är naturligt att vara ?överbeskyddande? och inget som vi behöver träna bort för att samhället sätter dessa krav på oss. Alla gör vi på olika sätt och nästan alla sätt fungerar bra för barnen.

Tack för din input! Jag håller absolut med om samhällets skeva krav. Jag vet att kvinnor/mammor där ute blir dömda för hur de än gör, tyvärr. De som vill göra grejer utan sitt barn tidigt i barnets liv får ofta kommentarer om att de är själviska och prioriterar bort ungen (när det ofta finns en partner eller annan anhörig som kan passa barnet). De som är mer som jag, som vill ha stenkoll och inte vill att barnet försvinner ifrån en, även korta stunder beskylls för att vara överbeskyddande.

Och ja, hade barnet varit äldre hade jag inte nekat farmor att sitta barnvakt. Som du säger, gör alla olika. Jag gör/känner såhär och någon annan känner på ett annat sätt. Inte undra på att så många mammor mår dåligt. Det är så galet vad jag har fått utstå kommentarer sedan jag blev mamma, medan sambon inte tilldelats ett enda ord om hur han är eller gör med bebisen... ja, kanske möjligtvis att blöjan sitter snett.

Framförallt har hans mamma ända sedan ungen föddes flera gånger klampat in i rummet där jag ammat (när vi hälsat på), för att peta och greja med bebisen, väckt bebisen när den sovit för att hon velat hålla i famnen och inte lämnat tillbaka bebisen till mig som har skrikit hysteriskt efter mat. Det här sätter såklart sina spår. Att sambon inte har stoppat henne i dessa lägen har gjort mig en gnutta motvillig och irriterad. Jag är inte helt långsint, och denna irritation går över. Men då måste man börja respektera mig som mamma, givetvis.

Åh, man förstår din svärmor/farmor , hon är glad och stolt, är hon farmor till fler?

Men ha den stilen och bara klampa på det är inte ok. Jag hoppas att inte hon lägger sig i vad man ska göra och inte göra. ( har inte läst varje inlägg) såg att hon inte lyssnar när du ska amma osv. Det ör din och barnets grej.

Vet du en sak? Gör din grej gå på promenader, gå ut gå på café, babyaktiviteter din grej du är mamma och mammaledig. Jag tycker att ni kan komma överens att Ni kan träffas under andra omständigheter, middag, lunch, fika ute eller hemma en stund sen vill du vara med familjen. Lägg upp planer och schema för det?

Jag har många syskon, mina barn har många kusiner. Är typ aldrig själv speciellt när jag fick barnen.

Jag ville vara hemma första tiden själv med min familj, sen fick jag den sociala sjukan ( sällskapssjukan haha, ) gick ut på caféer, babysim och träffa kompisar och familj, släkt. Det gjorde jag en period och va hemma själv och gick på öppna förskolan sen hemåt hade hemma dagar och utedagar.

Du ska inte ha en press för att farmor kommer det ska kännas mysigt när folk kommer på besök. Sen är det skitjobbigt också när det är släkt.

Prata med sambo du tycker att det är inte ok. Han får sluta och vara mammas pojke det är din sambo nu. Berätta du tycker att det är helt ok farmor är här men det är erat hem. Du vill inte ha en press. Planera in farmortid i kalendern,