Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis

Har inte läst hela tråden med alla inlägg, men jag förstår inte problemet.

Farmor passar barnet en stund när du och din sambo kan passa på att ta ett träningspass ihop. Tar kanske 2-3 timmar med transport, träning och dusch.

Vad är problemet?

Hade det rört sig om heldag eller övernattning kan jag förstå sig, men några timmar?

Alla har så mycket åsikter om allting, det en fråga om hur man känner, för vissa känns det helt ok att lämna bort bebisen redan från början korta stunder, har vänner som tom tyckte det var skönt att få en stund för sig själva redan så tidigt.

Jag var/är absolut inte så, det var fysiskt påfrestande och jag fick som lite ångestkänslor av att vara ifrån vår son när han var så liten, gå till tandläkaren och lämna honom med pappa tyckte jag var riktigt jobbigt.

Bebisen mår säkerligen inte dåligt det är inte det jag säger, men jag gör ju det, och så även du, då är det förälderns känslor som räknas högst, då bebisen absolut inte behöver vara med farmor/mormor så tidigt, de kan ju träffa bebisen när man är med. Min mamma tog min son på en promenad i vagnen själv i typ 30min 2 dagar innan han blev 6mån, nu är han 10mån och vi har fortfarande inte haft barnvakt. Mormor är här och är med honom medan jag gör annat i huset och de har en jättefin relation redan trots att de inte fått tid själva. Först nu börjar jag känna att jag skulle tycka det kändes ok att lämna honom några/ett par timmar, och vi kommer förmodligen gå på bio eller åka och fika medan min mamma passar nu i höst.

Jag hade blivit galen på min man om han pressat mig att vi skulle ha barnvakt innan jag är redo, ta det i din takt, när barnet blir äldre så är det klart att det ska få umgås med farmor och även sova över, då tror jag de får ut något av det, den där odelade uppmärksamheten man får av en farmor/mormor är verkligen ovärderlig men nu behövs det verkligen inte!

Bra sagt!

Det är så typiskt att en nybliven mammas känslor är oviktiga, irrationella eller tramsiga. Jag är också övertygad om att man ska göra det som känns bra, även om bebisen skulle klara några timmar med någon annan. Som många påpekat funkar det jättebra att man är hemma samtidigt som mormor/farmor/någon tar hand om barnet. Man får tid att duscha eller vila, samtidigt som man kan amma eller mata eller trösta om det behövs.

I början kände jag att det var påfrestande att gå till tvättstugan själv fem min när min mamma hade bebisen, för jag trodde jag skulle komma tillbaka till en skrikfest och det gjorde mig illa till mods. Låt mammor får vara nya å sköra i fred.

Har inte läst hela tråden med alla inlägg, men jag förstår inte problemet.

Farmor passar barnet en stund när du och din sambo kan passa på att ta ett träningspass ihop. Tar kanske 2-3 timmar med transport, träning och dusch.
Vad är problemet?
Hade det rört sig om heldag eller övernattning kan jag förstå sig, men några timmar?

Jag tycker du verkar väldigt klok. Känn dig trygg i att du inte ska lämna ifrån dig barnet om du inte vill det. Det är din modersinstinkt som talar.

Mitt råd är att du lungt och tryggt pratar med din svärmor. Bekräfta att du är glad att hon är så engagerad och att du är glad att hon vill vara barnvakt längre fram. Var sedan tydlig med att du absolut inte kan tänka dig att vara borta från bebisen ännu, ni håller fortfarande på att knyta an. Säg att det inte alls är något personligt mot henne utan helt enkelt ett starkt band mellan dig och bebisen. Din reaktion är helt normal och det är inget fel alls i den. Du behöver bara vara tydlig och sätta gränser. Tiden går fort och farmor har många och långa år på sig att bygga en egen relation till sitt barnbarn. Hon får acceptera att tiden inte är mogen.

Kram och lycka till!

Ja verkligen, det tycker jag med!

För så gör vi. Farmor hänger med bebisen hemma när jag är med, och på sin höjd tar jag en dusch, äter, plockar i ordning eller grejar. Det är helt lugnt, för då finns jag liksom i närheten.

Det är precis som det var för dig, att jag är rädd att lämna lillen, och riskera att komma hem till en bebis som skrikit halsen av sig. Dessutom i mitt fall, och om jag känner svärmor rätt skulle hon förmodligen inte ringa mig eller sambon och säga att bebisen är ledsen och någon borde komma hem. För hon kan minsann trösta en bebis och VET precis hur man gör. Det har hon visat mer än en gång. Då får det faktiskt vänta, tills det känns bättre för mig.