Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis

Tack för dina ord :)

Jag vill absolut att vårt barn ska ha en fin relation till sin farmor (och det kommer barnet få), men jag har börjat uppleva att jag blivit osynlig för henne. Och det är inte att hon och jag har tjaffsat, utan mer att hon blir så ivrig och alldeles till sig att jag inte finns, plus att hon inte visar någon hänsyn. Hon frågar inte ens hur man mår, utan det är som en ångvält över bebisen. Och ja, hon kastar kommentarer om ditt och datt. Hon vill väl, men hon tjatar också. Det har blivit skittråkigt att umgås nuförtiden. Det går kanske inte att ändra på henne, och sambon har ju jag försökt prata med, flera gånger. Han förstår som sagt inte problemet.

Hon har flera barnbarn som hon också umgås med, och det är ju bra. Då får hon träffa alla sina barnbarn, flera gånger i veckan. Jag lovar att det inte går någon nöd på henne angående den saken.

Vi planerar in mycket farmortid, men problemet var att sambon tjatar om mer. Jag får lära mig att stänga av. Jag tror det blir bäst så.

Tack för dina ord :)

Jag vill absolut att vårt barn ska ha en fin relation till sin farmor (och det kommer barnet få), men jag har börjat uppleva att jag blivit osynlig för henne. Och det är inte att hon och jag har tjaffsat, utan mer att hon blir så ivrig och alldeles till sig att jag inte finns, plus att hon inte visar någon hänsyn. Hon frågar inte ens hur man mår, utan det är som en ångvält över bebisen. Och ja, hon kastar kommentarer om ditt och datt. Hon vill väl, men hon tjatar också. Det har blivit skittråkigt att umgås nuförtiden. Det går kanske inte att ändra på henne, och sambon har ju jag försökt prata med, flera gånger. Han förstår som sagt inte problemet.

Hon har flera barnbarn som hon också umgås med, och det är ju bra. Då får hon träffa alla sina barnbarn, flera gånger i veckan. Jag lovar att det inte går någon nöd på henne angående den saken.

Vi planerar in mycket farmortid, men problemet var att sambon tjatar om mer. Jag får lära mig att stänga av. Jag tror det blir bäst så.

Det är väl självklart att hon är föräldraledig! Barn bör ammas i minst ett år, så jag ser det som självklart att ts är föräldraledig i ett år. Minst ett halvår iaf, sen kan ju pappa vara hemma om det funkar att pumpa bröstmjölk i flaskor. Men nu när bebisen är så liten är det ju jätteviktigt med amning och anknytning! 

Du verkar vara en riktig tramspotta, som att du anser att bebisen är din ägodel. Självklart ska farmor få vara barnvakt. Släpp kontrollbehovet, du förstör bara för barnet genom att inte lämna den lilla ibland! Förstår om du inte vill lämna bebis över natten, men någon timme medan ni handlar eller tränar gör INGENTING. Du gör bara barnet en otjänst. Barnet kommer växa upp isolerad och beroende av sin mamma. Så fortsätter du så här kommer du bara förstöra.

Det är nyttigt att vara överbeskyddande när det handlar om tre månader gamla bebisar. För min del hade det inte varit aktuellt att ha barnvakt till ett spädbarn och den som försökt få mig att tänka eller känna annorlunda hade inte lyckats med sina avsikter. 

Säg som det är när din sambo tar upp saken. "Det får bli en senare fråga, jag säger till när jag känner mig redo att låta farmor eller någon annan passa bebisen. Fram tills dess tycker jag att det känns roligare att vi umgås tillsammans med farmor"

Allvarligt? Bebisen är ju tre (3) månader? Och du tror att den kommer att växa upp isolerad och beroende av sin mamma?

Bebisar mår bra av att vara med sina föräldrar. Finns inget som blir förstört av att vänta med barnvakt. De träffar farmor ändå, som du väl kunde se av att läsa inlägget.

Vi delar inte samma uppfattning, helt ok, men skärp till din ton och tänk dig för innan du häver ur dig en massa galna påståenden. Jag tycker du är otrevlig.

Som redan nämnt här i tråden ett flertal gånger, bebisen är tre månader gammal. Bra, då vet du det. Jag anser därför att bebisen har all tid i världen att umgås helt ensam med farmor vid senare tillfällen. Du kan för övrigt läsa på lite om anknytning, amning osv, så kanske du förstår bättre.

Alla har så mycket åsikter om allting, det en fråga om hur man känner, för vissa känns det helt ok att lämna bort bebisen redan från början korta stunder, har vänner som tom tyckte det var skönt att få en stund för sig själva redan så tidigt.

Jag var/är absolut inte så, det var fysiskt påfrestande och jag fick som lite ångestkänslor av att vara ifrån vår son när han var så liten, gå till tandläkaren och lämna honom med pappa tyckte jag var riktigt jobbigt.

Bebisen mår säkerligen inte dåligt det är inte det jag säger, men jag gör ju det, och så även du, då är det förälderns känslor som räknas högst, då bebisen absolut inte behöver vara med farmor/mormor så tidigt, de kan ju träffa bebisen när man är med. Min mamma tog min son på en promenad i vagnen själv i typ 30min 2 dagar innan han blev 6mån, nu är han 10mån och vi har fortfarande inte haft barnvakt. Mormor är här och är med honom medan jag gör annat i huset och de har en jättefin relation redan trots att de inte fått tid själva. Först nu börjar jag känna att jag skulle tycka det kändes ok att lämna honom några/ett par timmar, och vi kommer förmodligen gå på bio eller åka och fika medan min mamma passar nu i höst.

Jag hade blivit galen på min man om han pressat mig att vi skulle ha barnvakt innan jag är redo, ta det i din takt, när barnet blir äldre så är det klart att det ska få umgås med farmor och även sova över, då tror jag de får ut något av det, den där odelade uppmärksamheten man får av en farmor/mormor är verkligen ovärderlig men nu behövs det verkligen inte!

Har inte läst hela tråden med alla inlägg, men jag förstår inte problemet.

Farmor passar barnet en stund när du och din sambo kan passa på att ta ett träningspass ihop. Tar kanske 2-3 timmar med transport, träning och dusch.
Vad är problemet?
Hade det rört sig om heldag eller övernattning kan jag förstå sig, men några timmar?

1 Tala med din sambo när ni är ensamma. Berätta att det inte är ok att han tar upp sånt här när farmor är med, detta är något NI pratar om gemensamt FÖRST. 

2 Tala om att du säger till när du är redo att lämna bort bebisen. Ju mer hans mamma beter sig illa (för det är att bete sig JÄVLIGT illa att göra så som beskrivs i TS) och går iväg med barnet och knappt lämnar tillbaka så kommer det inte att ske. 

3 Kräv att han backar dig i detta, visst han kanske får välja mellan dig och sin mamma, men han har VALT att leva med dig och då är det dig han ska backa upp i en sån här situation. Det spelar ingen roll om så farmor varit fantastisk med barnet, när du är bekväm med att lämna bort bebis så är du bekväm med det och inte en sekund tidigare. Mer tjat= ju längre tid tar det.