Sambon tjatar om att farmor ska passa vår bebis

Jag kan även lägga till att här hemma så var det farmor själv som tjatade om att få passa, nästan direkt från födseln. Vi gjorde så att hon fick passa bebis hemma hos oss när jag också var hemma. Jag storstädade, lagade mat och tvättade när hon "passade" bebis och sen matade jag när det var dags :P

Tycker inte din reaktion låter normal någonstans. Känner ingen, förstagångsmamma eller ej, som håller på så. Alla har barnvakter då och då och låter inte minst nära släktingar och vänner bära barnet och skapa en relation och ett band till det. Det är nämligen inte bara DIN bebis. Bebisen är en egen person som även har, bland annat, en farmor. En farmor, som om det är möjligt och lämpligt (vilket det är i det här fallet), bör vara en del av barnets liv. Vidare så upplever din partner uppenbarligen att ni inte gör någonting ihop längre. Förstår du inte det? Han vill, och behöver, ha dig för sig själv ibland också, och vårda er relation. Det är sunt, nödvändigt och bra för både er och barnet.

TS, tycker att du fått en massa konstiga kommentarer om att du är överbeskyddande. Ditt barn är tre månader, självklart avgör du och ingen annan om du är bekväm med att andra går runt med ditt barn. Ett nej är ett nej.

När min dotter föddes var min mans släkt som iglar på barnet, det skulle lyftas och gå runt och jag såg knappt röken av henne när vi var på släktkalas för att alla ville gosa med henne. Vad jag tyckte var helt oviktigt. De ryckte henne bokstavligen ur min famn och vägrade lämna tillbaka henne. Då var hon inte ens en månad. Detta var jättejobbigt och har lett till att jag helt avslutat kontakten med vissa av hans släktingar (mer avlägsna än svärmor dock). Jag känner mig bara ledsen och besviken över hur de betedde sig.

Det jag vill ha sagt är att vi alla reagerar olika när vi får barn och vi vet ingenting om TS relation med svärmor. Men om du inte är bekväm med hur hon beter sig är det bättre att sätta gränser direkt innan det blir för stor grej. Ta den tid du behöver för att knyta an till ditt barn. Farmor kan bygga sin relation med barnet senare, det behöver inte göras nu när du är nybliven orolig förälder! Annars riskerar du bara att bli ännu argare på svärmor och det är inte en bra grund för framtiden.

Men nog kan farmor få gosa lite med sitt barnbarn? Be om lov för att få lyfta upp? Och hon får inte gå in i ett annat rum? Det låter lite väl strängt!

Men jag tror din sambo är lite väl optimistisk. Jag har själv en tremånaders, och jag tror INTE att hon äter gröt om en månad. Om en månad får hon kanske en och annan smakis, men hon lär inte äta hela måltider. Jag räknar med att hon äter hela måltider när hon är 6 månader kanske.

Men det är väl mysigt om barnbarnet och farmor bygger upp en egen relation med små stunder tillsammans.

Din reaktion är normal. Detta är en period där föräldrar och barn ska knyta an. Mor- och farföräldrar är viktiga men de ska inte vara föräldrar. Att få en mamma att känna sig stressad över något som är så grundläggande hos oss är mycket dåligt för relationen och barnets trygghet. Det är barnets behov som ska sättas i fokus, inte farmors behov.

Det är allvarligt att din sambo inte förstår detta, inte ens när du säger ifrån. Jag skulle råda dig att ta kontakt med familjerådgivning innan detta problem blir ännu allvarligare. En mamma som säger ifrån att hon behöver lugn och ro med sin baby och detta inte ´respekteras är något att ta på allvar. Din sambo ska se till barnets och ditt behov, han ska inte främst se till sin mammas behov. Han borde förstå att hans solidaritet och prioriteringar i första han ska ligga hos er.

farmor ska inte riva och slita i babyn utan fråga föräldrarna. Att inte ge baby till ´mamman när den ska äta är rent oförskämt. Även här borde din sambo kliva in och sätta gränser för sin mamma.

Ring familjerådgivningen nu!

Jag vet inte varför du drar saker till sin spets. Farmor får gärna umgås med sitt barnbarn, men man kan väl visa lite hänsyn? Barnet behöver inte plockas upp i tid och otid och dras undan, från mig. Jag nämnde att hon knappt lyssnar på en när man pratar med henne... det blir lite svårt att umgås då. I början kan det ocksä kännas skört med allt när det är såpass nytt. Ingen aning om du är förälder och hur saker och ting har upplevts för dig. Men såhär upplever iaf jag det.