Jag njuter inte av sex. Tips?

Tack för ännu ett bra svar, det känns som att du förstår situationen! Du har absolut rätt i att jag kommunicerat dåligt med honom och det måste jag bli bättre på. Förstår inte varför det är så svårt, en av mina starkaste sidor har alltid varit att prata, förklara och argumentera. Men just när det kommer till detta blir jag helt låst och det är som att inga ord vill komma fram, flera gånger när vi pratar om det så blir jag tyst en lång stund innan jag lyckas säga något, det är svårt att hitta rätt formuleringar och sedan förmå mig att yttra dem. Har aldrig haft sådana problem i hela mitt liv!

Håller med att det känns lite själviskt av honom och jag är precis som du där. Om det var han som inte verkade njuta skulle jag göra allt jag kunde för att få till det, jag skulle aldrig kunna föreställa mig att ha sex med honom och märka att bara jag fick ut något av det och sedan inte försöka kompensera för det! Faktum är att även när han ger mig en massa komplimanger för en insats och pratar om hur skönt det var så säger jag ofta "Okay, men vad kan jag göra bättre? Jag vill göra det absolut bästa jag kan för dig!"

Vi pratade om saken igen häromdagen och jag försökte verkligen vara extra tydlig. Bland annat så så jag att det gjorde mig ledsen och sårad över att det kändes som att han inte ens brydde sig om hur ojämställt det är och hur ointresserad han verkade av att ge mig njutning. Jag sa det så försiktigt jag kunde men givetvis tog han illa upp. Han sa att han försöker men att det är svårt och han vet inte vad han ska göra, att ingen tidigare partner varit så svår som jag. (Hade god lust att påpeka att många mycket väl kan ha fejkat eller åtminstone inte uttryckt missnöje så hans uppfattning om sin prestation kanske inte är helt korrekt, men det kändes som en taskig sak att säga) Jag ville verkligen att konversationen denna gång skulle vara tydlig och faktiskt leda någonvart så jag såg till att uttryckligen säga flera gånger att jag inte njuter alls. Tex: 1) Han sa att jag aldrig föreslår att byta ställning, jag så att det är för att ingen av dem gör något för mig. 2) Jag sa att det ibland blir mer frustrerande än kul med all hans teasing eftersom det aldrig leder till något, han protesterade med att det visst leder till något ibland eftersom vi har sex, jag förtydligade att det inte leder till någon njutning. För omväxlings skull stod jag på mig och sa att såhär ska det inte vara, det ska vara rättvist och 50/50 men i nuläget är det snarare 95/5. Han påstod att det inte var en schysst uppskattning utan att det kanske var mer 80/20. (Han medgav senare att när han tänkte efter så hade jag kanske rätt i att jag gjorde rätt mycket mer för honom än vice versa)

I samma konversation, eftersom jag ville att den skulle vara så produktiv som möjligt, frågade jag uttryckligen om han helt enkelt inte gillar att göra saker för mig, och bad om ett helt ärligt svar. Han sa att han inte riktigt gillar att ge oralsex om det är för blött, att då går han bars vidare till samlag. Jag sa att då är det poänglöst för han borde ju göra mig upphetsad innan han ger sig in på det, inte bara köra torrt. Lite senare återkom jag till det då jag försökte sammanfatta vad vi kommit fram till dittills och det första jag sa var "du gillar inte att ge orslsex så det försvinner från agendan." Då blev han upprörd och sa att han visst gillar det och har för avsikt att göra det. Va??? Jag protesterade, han hade ju sagt motsatsen tidigare och nu kändes det som att han gav efter bara för att göra mig nöjd. Han påstod att han sagt fel förut, att vad han menade var bara att han inte gillar det i slutet av dagen då man kanske är typ svettig och lite ofräsch. Jag hade väldigt svårt att köpa det eftersom det absolut låtit som att han helt enkelt inte gillade det, vilket gjorde honom upprörd över att jag tydligen "gav honom skit för att han råkat säga fel." Vet inte vad jag ska tro om detta...

Så känner jag också! Ibland har jag bara lust att ge upp och acceptera läget för det känns så hopplöst, men samtidigt känner jag att såhär ska det absolut inte vara! Sex SKA vara jämställt, det SKA vara så nära 50/50 som möjligt. Jag borde få lika mycket som han, allt annat är orättvist. Får uppfattningen att han inte har lust att göra något bara för mig utan att själv få ut något av det också. Jag ger honom relativt ofta oralsex där det är det enda som händer, all fokus är på hans njutning, och det har jag inget emot då jag älskar att göra saker för honom och ge honom njutning. MEN jag kan tycka att han borde göra detsamma för mig ungefär lika ofta!

Kan inte minnas att han någonsin försökt göra något bara för mig. I inlägget du citerade nämner jag att han en gång fick till det med handen. Vid det tillfället gjorde han det samtidigt som jag också använde mina händer på honom (vilket för övrigt ledde till perfekt synkroniserade orgasmer, det var coolt) så det var inte bara jag som fick något där. De gånger han använder händer eller för ovanlighetens skull gör ett kort försök till oralsex så är det alltid en del av förspelet som ska leda till samlag (eller ibland att HAN får oralsex), aldrig någonsin gör han det bara för mig utan att själv få något. Det känns inte riktigt rättvist. Har vi sex så är han klar när han är klar, finns tydligen inte en tanke på att kanske sedan ägna en stund åt att se till att även jag får njuta utan han har fått sitt och då är det över, om jag inte njöt av det så är det tough shit för mig liksom.

"Ha inte sex som inte get dig något" skulle i nuläget betyda celibat. Kommer ju åtminstone behöva testa en massa saker som inte fungerar för att hitta vad som känns bra. Och vad gör jag sedan, säger "nä det här var inte skönt" och avbryter mitt i, eller vad? Skulle ju helst i det läget byta till något som fungerar bättre men hur många gånger kan man byta under samma session innan det helt enkelt dödar gnistan och man ger upp? Eftersom jag inte vet vad som fungerar så fumlar jag i mörkret. Det är då jag övergår till att istället försöka göra det bra för honom så att åtminstone en av oss får ut något av det, istället för att bara låta honom slakna efter otaliga klumpiga försök att testa tre, sju, tio, arton saker som inte fungerar.

En kompis till mig hade sin första pojkvän och sexdebut när hon var 22. Relationen varade ett drygt år. Hon påstod att sex inte gav henne något. Om hon var oförmögen på något vis eller om de bara inte passade ihop vet jag inte. Hon har sen valt att leva ensam, så hon har aldrig prövat på hur det skulle funka med någon annan.

Jag upplever inte att jag har någon "offermentalitet" utan tvärtom så ser jag det ju som huvudsakligen MITT problem. Jag känner att det övervägande är MITT fel, att det är MIN bristande teknik och MIN bristande kommunikation som förstör. Lite ansvar lägger jag såklart på honom också och tycker att han kan göra bättre men jag tar på mig den huvudsakliga skulden själv.

Vet att jag KAN njuta, vet bara inte riktigt vad jag rent praktiskt ska göra för det. Önskar att det var så enkelt som att trolla fram en magisk instruktionsbok som bara säger att "i den här ställningen gör du dessa exakta rörelser och då kommer det fungera" men så lätt är det ju såklart inte.... Jag ska pusha ännu mer för att få mer förspel och verkligen försöka stå på mig där för jag är övertygad om att det skulle göra en rätt stor skillnad, det är bara hemskt svårt att komma över rädslan att vara besvärlig eller förstöra för honom genom mina krav...

Jag upplever inte att jag har någon "offermentalitet" utan tvärtom så ser jag det ju som huvudsakligen MITT problem. Jag känner att det övervägande är MITT fel, att det är MIN bristande teknik och MIN bristande kommunikation som förstör. Lite ansvar lägger jag såklart på honom också och tycker att han kan göra bättre men jag tar på mig den huvudsakliga skulden själv.

Vet att jag KAN njuta, vet bara inte riktigt vad jag rent praktiskt ska göra för det. Önskar att det var så enkelt som att trolla fram en magisk instruktionsbok som bara säger att "i den här ställningen gör du dessa exakta rörelser och då kommer det fungera" men så lätt är det ju såklart inte.... Jag ska pusha ännu mer för att få mer förspel och verkligen försöka stå på mig där för jag är övertygad om att det skulle göra en rätt stor skillnad, det är bara hemskt svårt att komma över rädslan att vara besvärlig eller förstöra för honom genom mina krav...

Det enda som gör mig lite orolig är det där med att han tydligen har problem att bibehålla en erektion (vilket jag för övrigt aldrig sett utan han har bara sagt det - kanske de gånger då han påbörjat vad som kändes som förspel och sedan lagt ned ibland berott på att han TÄNKT ta det längre med sedan slaknade och blev generad eller något?) så jag är rädd att det blir jobbigt för honom att vänta så pass länge, samt det jag också nämnt om att han har problem med att hålla fokus på en och samma sak en längre tid. Men för tusan, man kan ju åtminstone testa!

Sedan håller jag inte riktigt med om att jag aldrig ska ha sex som inte ger mig något, för det handlar väl ändå om att ge och ta? Känns oschysst att sätta krav på att vi uteslutande ska göra saker som känns bra för mig och totalvägra allt han vill som inte fungerar för min del. Däremot så tycker jag absolut att om vi gör saker för hans skull så bör han kompensera för det genom att ge mig något före eller efter så att det blir jämställt. Jag menar, ska vi vara riktigt strikta med att jag inte ska göra något som inte känns skönt för mig så skulle jag ju aldrig ge honom oralsex och det känns knappast rimligt. Ibland får man ställa upp på det partnern vill (förutsatt att man inte har något emot det såklart, man ska aldrig göra något man är obekväm med) men då ska det i så fall jämnas ut på annat vis så att det blir rättvist i slutändan. 

"Ha inte sex som inte get dig något" skulle i nuläget betyda celibat. Kommer ju åtminstone behöva testa en massa saker som inte fungerar för att hitta vad som känns bra. Och vad gör jag sedan, säger "nä det här var inte skönt" och avbryter mitt i, eller vad? Skulle ju helst i det läget byta till något som fungerar bättre men hur många gånger kan man byta under samma session innan det helt enkelt dödar gnistan och man ger upp? Eftersom jag inte vet vad som fungerar så fumlar jag i mörkret. Det är då jag övergår till att istället försöka göra det bra för honom så att åtminstone en av oss får ut något av det, istället för att bara låta honom slakna efter otaliga klumpiga försök att testa tre, sju, tio, arton saker som inte fungerar.

Det är verkligen tragiskt. Det är ju så olika med olika personer, och i olika faser i livet.

Jag har försökt vid flera tillfällen att se om jag kan sköta klitorisstimulans själv under samlag men kan inte få till det då jag upplever att han kommer i vägen, och dessutom känns det lite trist om jag inte kan få någon njutning från honom, då kan jag ju lika gärna bara skita i det och göra det bättre själv vid senare tillfälle känns det som... Dock kan jag överlag bli bättre på att instruera, absolut, i synnerhet då det kommer till sexuella handlingar utöver samlag.

Det jag blir mest frustrerad över är det faktum att på egen hand så får jag intern stimulering att kännas jättebra så jag förstår inte varför det är helt dött när det kommer från en penis istället för mina fingrar. Någon sexleksak äger jag inte då jag tyckt att det helt enkelt känts som slöseri på pengar eftersom jag kan prestera så pass bra utan hjälpmedel så jag har aldrig ens övervägt att köpa någon dildo.

Vid onani brukar jag endast fantisera (skulle inte ha något emot t.ex. porr men problemet är att jag helt enkelt är för kräsen och har inte lust att lägga minst en timme på att söka efter något som är tillräckligt bra när jag istället kan arrangera ett helt perfekt och fullständigt skräddarsytt scenario i huvudet på en halv sekund). Hur menar du med att något där skulle vara applicerbart? Att förverkliga fantasier då eller?Absolut, hjärnan är det största sexorganet och jag är helt medveten om hur pass viktig den psykologiska biten är! I synnerhet då kvinnors sexualitet ofta tenderar att vara mer psykologisk än mäns. Just nu känns det som att den psykologiska biten är det enda jag får ut av det hela och jag upplever att det fysiska är vad som saknas... Trots att jag inte njuter fysiskt alls så tycker jag mycket om att ha den där intimiteten med min pojkvän samt att kunna ge honom njutning, det är väl egentligen den enda orsaken att jag inte tröttnat på sex än. Men jag vet inte hur länge den psykologiska/emotionella njutningen kommer räcka innan frånvaron av fysisk njutning får mig att ge upp.