Då blev visst beslutet taget då. Jag vill ha ett till barn men inte min make

Tack ni som svarat. Vi har gått mer eller mindre hela hösten och pratat med en kurator. Tyvärr verkar det inte hjälpa oss. Mycket tycker jag beror på att min man fladdrar som en kappa i vinden. Ena stunden säger han att det är självklart att vi ska försöka få ett barn till, och vi försökte även en kort period. Nästa stund ändrar han sig och är redo att lämna mig.

Jag tror det nästan är det som krossar mig mest; att kastas mellan hopp och förtvivlan.

Säger han det, eller är det att han inte vill/vågar ett barn till som gör att DU är redo att lämna honom och bryta upp barnet från sin familj?

Åh så trist. Om ni ändå haft den hjälpen så pass lång tid så kanske han faktiskt är ärlig när han säger att han inte vill. Han har haft tid att tänka på det.

När man är som kappan efter vinden är det (i min erfarenhet) ganska ofta så att då vill man inte (kan gälla vilka ämnen som helst) men man förväntas vilja -  partner, samhället, normer gör att man vill ändå vara till lags, man vill inte ställa till bråk och kanske man tom tycker att man själv borde vilja (pga normer tex). Man nästan intalar sig själv att man (nog) vill och så säger man det. Lite som när någon som misstänker den är homosexuell men inte vill erkänna det ens för sig själv (pga normer) försöker tycka att den är hetero. 

Det är tufft att vara den som säger att den inte vill ha barn när den vet att den andra så gärna vill. Man vill inte såra, men det blir så hur man än gör. Eftersom barn är ett stort ansvar som man har hela livet så blir det nog oftast så att den som inte vill ha fler "bestämmer" - även om det kanske inte är ett beslut på det viset. 

Du å din sida behöver kanske fundera på om det är "värt" (ursäkta ordet, vet inte vad jag ska skriva) att dra igång en skilsmässa, sedan kanske aldrig ändå få ett barn till. Skulle du då ändå vara ok med att ni delade på er, eller skulle du sakna ert familjeliv. Finns det annat i er relation som inte är bra som du gärna slipper så kanske en skilsmässa inte är så dramatisk. 
Tänker du att du ska träffa en ny man och den ska vilja ha barn osv, eller tänker du att du kan skaffa ett barn på egen hand? Många frågor att fundera över. 

Fast så funkar det väl ändå inte riktigt. Att man säger hur många barn man vill ha när man är "ung" och så måste man hålla det till varje pris vad som än händer? Tror du att det funkar så? Att man lovar hur många barn man vill och så måste man stå för det? Även om man ändrar sig senare och absolut inte vill ha fler så nej, sagt e sagt liksom så nu måste vi.

Jag orkar knappt tänka mer, varit vaken hela natten och tänkt, tänkt och tänkt. Kommer dock inte fram till något. Återkommer bara till känslan av att känna mig lurad och oälskad. Känner mig korkad och naiv som gång på gång gått på när han sagt att vi ska börja försöka. Hur lagar man ens en sån här situation?!

Och du säger att du hellre lämnar honom än att behålla er familj och acceptera att det inte blir ett till barn.

Så har man en gång spekulerat i hur många barn man vill ha så måste man för alltid hålla det? Man får inte ändra sig?

Jag har inte läst hela tråden... men ååå så svårt!!!

Kan ni inte ge det lite mer tid? Samtala med en familjeterapeut?

Är det ?bara? hans ork som gör att han ändrat sig? Skulle ni i så fall kunna hitta ngn alternativ väg ut?

En vän till mig hade samma konflikt med sin man. Han ville inte ha fler barn, men hon drömde om ett syskon. Tillsist landade de i att om hon lovade att ta all föräldraledighet och alla (!) vaknätter och allt VAB ETC, så kände han att han skulle orka fungera som förälder.

Han var inte särskilt närvarande de första tre åren. Snäll och fin, men delade inte det praktiska ansvaret. Men nu när barnen är äldre så ger han tillbaks! Nu orkar han.

Kanske inte ultimat... men f dem blev det bra!

Kan era föräldrar lova praktiskt stöd?

Jag förstår dig!!

Men kan även förstå känslan/skräcken av att inte orka! Om det nu är det han känner...?

Så befintliga barnet är inte tillräckligt och du bestämmer att det ska in i en bonusfamilj där syskonen har mamma och pappa medan hen åker emellan.

Nej, jag har svårt att förstå hangups på ANTAL barn istället för att fokusera på att de man har har det bra.