• Anonym (Semlan)

    Rätt ha åsikt om byte av helger som bonusförälder?

    Min sambo och hans ex byter ofta barndagar och helger med varandra. Han har två barn som i grunden ska bo varannan helg hos honom, men ibland kan det bli hela veckor i sträck, andra helger osv. 
    Ofta beror bytena på att min kille har jobbengagemang, eller fritidsaktiviteter som gör att han vill byta med exet. Hon behöver samma hjälp av honom ibland, och jag ser det ändå som positivt att de ställer upp för varandra. 

    Problemet är att jag inte finns som en del i denna ekvation. Det har varit flera gånger jag och killen gjort planer för en helg, men han ändrat i sista stund för att exet velat byta helg (ibland utan någon viktig anledning). 

    Vi ska bli sambos snart och jag funderar kring detta hattande fram och tillbaka.  Tycker väl att om det blir ändringar utifrån deras grundschema så bör även jag ha en talan om det är ok att barnen kommer till oss en annan helg? Eller? 

    Tycker det är jobbigt att aldrig kunna planera ordentligt. 

  • Svar på tråden Rätt ha åsikt om byte av helger som bonusförälder?
  • Kusinen
    Ess skrev 2019-02-09 14:33:40 följande:

    Usch, jag hade verkligen sprungit åt andra hållet. 

    Aldrig att det skulle bott en barnvakt i hemmet också, han hade fått fixa en som passade dem i sitt hem.


    Det är ju viktigt att man pratar igenom saker ordentligt, eftersom man kan mena väldigt olika saker och tolka saker på olika sätt, och sen blir det massa konflikter. Det finns ju många behov att ta hänsyn till i barnfamiljer, så om det är så luddigt som i ts fall ska nan nog vänta med ihopflytt.
  • Sharper
    Anonym (Semlan) skrev 2019-02-09 15:32:07 följande:

    Ja, men bara att kolla av känns ju viktigt. Då är man ju en del av processen, sen bjuder man ofta till ändå. Men att just bli förbisedd och bara blir meddelad det ena eller andra känns inte bra, speciellt inte om man anpassat sig själv och sin planering. 


    Nej precis. Det är viktigt att kolla av med varandra även om det inte är dina barn. Än viktigare om ni bor ihop. Det handlar inte om att man ska neka men bor ni ihop är NI en familj och ska även ta beslut efter det.
  • Anonym (Ärla)

    Ts, gör dig själv en tjänst och flytta inte ihop.
    Du kommer ångra dig. Det är mer eller mindre garanti på.

  • nihka
    Anonym (Semlan) skrev 2019-02-09 15:28:56 följande:

    Eftersom vi ses så sällan och jag ofta jobbar helger så är det inte så att vi ändå bara hänger runt lite och barnen kommer förbi. 
    Tex förra helgen skulle jag jobba, han hade glömt det med räknade med att koma till mig eftersom han var barnfri. Vi har setts så lite på sistone så jag fixade och trixade och gjorde mig jobbfri (och missade inkomst). Detta var på torsdagen. Såg fram emot kvalitetstid. Sen hörde hans ex av sig senare samma kväll och ville han skulle ta barnen på helgen, vilket han gjorde utan att kolla med mig. Bara meddelade mig att helgen inte blev av. Att vi skulle ses denna helg istället. 

    Jag blev fly förbannad eftersom jag tjorvat med jobb och missat inkomst.  Efter mycket trassel fram och tillbaka så kunde vi ses på lördagen ändå i en stad mitt emellan oss. 
    Men denna helg blev det inget trots att han sagt han skulle komma. Vet inte varför, kanske för att äldsta dottern kom förbi. Har inte frågat. Är mest tyst och trött på läget... 

    Han har inte frågat barnen om vad de skulle tycka om att flytta. Exet vet inget heller. Jag tycker han borde prata med dem, men han tycker inte det är nödvändigt, för de har ändå inget att säga till om anser han.  

    Inser när jag skriver såhär att det låter som jag tycker han är en riktig egoist. Och det tycker jag ju... Han är jättefin på många sätt, men en egoist som ser till sitt eget bästa i alla lägen. 


    Du har ju svaren själv...
  • Anonym (Lillkim)
    Anonym (Semlan) skrev 2019-02-09 15:28:56 följande:

    Eftersom vi ses så sällan och jag ofta jobbar helger så är det inte så att vi ändå bara hänger runt lite och barnen kommer förbi. 
    Tex förra helgen skulle jag jobba, han hade glömt det med räknade med att koma till mig eftersom han var barnfri. Vi har setts så lite på sistone så jag fixade och trixade och gjorde mig jobbfri (och missade inkomst). Detta var på torsdagen. Såg fram emot kvalitetstid. Sen hörde hans ex av sig senare samma kväll och ville han skulle ta barnen på helgen, vilket han gjorde utan att kolla med mig. Bara meddelade mig att helgen inte blev av. Att vi skulle ses denna helg istället. 

    Jag blev fly förbannad eftersom jag tjorvat med jobb och missat inkomst.  Efter mycket trassel fram och tillbaka så kunde vi ses på lördagen ändå i en stad mitt emellan oss. 
    Men denna helg blev det inget trots att han sagt han skulle komma. Vet inte varför, kanske för att äldsta dottern kom förbi. Har inte frågat. Är mest tyst och trött på läget... 

    Han har inte frågat barnen om vad de skulle tycka om att flytta. Exet vet inget heller. Jag tycker han borde prata med dem, men han tycker inte det är nödvändigt, för de har ändå inget att säga till om anser han.  

    Inser när jag skriver såhär att det låter som jag tycker han är en riktig egoist. Och det tycker jag ju... Han är jättefin på många sätt, men en egoist som ser till sitt eget bästa i alla lägen. 


    Det där låter ju inte bra. Du har ändrat dina planer för att han ville komma förbi. Sen dyker han inte upp. Och han har inte berättat varför.
    Det om dig. Mot sina barn anser han att det inte är nödvändigt att prata med dom om att flytta. Han ska flytta långt bort med stora förändringar som följd men han har ingen aning om hur de kommer att vilja göra än mindre vill han prata om hur det kommer att drabba dig. Om det är för er skull som ni ska flytta ihop och flytta långt borde han vara mån om att allt med flytten ska fungera. Vad är meningen med att flytta ihop och sen brakar allt bara ihop, antingen för att ungarna känner sig svikna och att det samarbete som idag fungerar med exet kommer att gå åt helvete. Eller om ungarna flyttar in på heltid hos er, men att han inte räknat med hur mycket jobb det skulle bli och börjar anklaga dig för att hata dom eftersom du inte känner för att gå och serva dom. Till slut kommer hans anklagelser att infrias eftersom pressen på dig om hans ungar har blivit för stor.
    Det är i alla fall ett scenario som jag ser framför mig. Även om ni avstår från att flytta ihop så har du rätt att begära att han kollar med dig om han har tänkt att ändra på planerna. Jag skulle, efter det som hände dig i helgen, inte lägga någon liknande möda på att möta upp hans planer i fortsättningen. Jag skulle inte höra av mig till honom. Om hör han av sig till dig så vore en förklaring om hans frånvaro det första han borde leverera, tillsammans med en fet jävla ursäkt och en bekännelse om brist på hjärnkapacitet. Plus en förklaring på hur det aldrig kan komma att upprepas. 
  • Anonym (Lillkim)

    En sak till. Om jag hade haft barn ihop med den här mannen och haft det samarbete som de har idag, där allt funkar smidigt, då hade jag blivit fly förbannad om han sen flyttade långt bort och ville locka bort barnen från mig. Vad han än har tänkt så har han inte tänkt färdigt.

    Som nikha säger, du har svaren själv. Fin är han kanske men är han bra för dig?

  • Anonym (tveksamt)
    Anonym (Semlan) skrev 2019-02-09 11:02:39 följande:
    Ja, han vill flytta till en annan stad. Det ville han redan innan han träffade mig.  Han tänker sig ha kvar vissa åtaganden i "barnens" stad, som han kan synka med hämtning/lämning. Så han är beredd på att hämta och lämna dem. 
    Han vill däremot lämna öppet för barnen att välja att bo heltid hos oss när vi flyttat ihop. Eftersom han reser mycket fungerar inte det för honom att ansvara för barnen, alltså hamnar ansvaret hos mig. Tänker jag. Men han säger som sagt att det inte ska bli så, men utan att vilja prata om hur han tänkt sig lösa situationen. 

    Han är inte jätteengagerad som pappa. Han ger dem mycket saker, och det är nog hans sätt att visa kärlek i och för sig. Men han ser till sig själv och sina intressen först; dvs jobb, pengar, sina egna fritidsaktiviteter osv. 

    Jag är nöjd med att vara särbo, men han trycker på om att flytta ihop, och det blir ett dilemma. Speciellt eftersom vi inte får ihop nån planering ens i nuläget som särbos... Är rädd han bara vill ha mig som hushållerska och barnvakt, därför vill jag ha allt solklart för mig redan innan. 
    Här har du en man som antingen medvetet försöker föra dig bakom ljuset, eller hoppas att "det ska lösa sig". Oavsett vad som är sanningen är båda alternativen dåliga!

    Om han inte kan  i klartext förklara för dig hur detta kommer lösa sig efter flytt så skulle jag inte alls gå med på att flytta ihop. Om du inte vill bli den som sitter med ansvar när han plötsligt måste iväg så gör inte så att den möjligheten ens finns för honom. Han kan flytta dit han ska, se hur han löser allt, sen kanske ni flyttar ihop ett halvår senare när du sett att allt verkligen fungerar utan att du har ansvaret. 
  • Anonym (tveksamt)
    Anonym (Ärla) skrev 2019-02-09 12:45:43 följande:
    Min familjs brister? Finns inga brister här inte. Styvtiden är passerad och ordningen återställd.

    För mig är det fullkomligt obegripligt hur man, med öppna ögon, kan ge sig in i en styvfamilj med någon annans avkommor att ta hand om.
    Fast det tog mig iofs ett stort misstag för att inse det. Eller tja, med facit i handen var det ju bra ändå då jag fick min lilla sladdis under de åren.
    Du kanske kan starta en egen tråd om det här? Kapa inte TS tråd. 
  • Anonym (tveksamt)
    Anonym (Semlan) skrev 2019-02-09 15:28:56 följande:

    Eftersom vi ses så sällan och jag ofta jobbar helger så är det inte så att vi ändå bara hänger runt lite och barnen kommer förbi. 
    Tex förra helgen skulle jag jobba, han hade glömt det med räknade med att koma till mig eftersom han var barnfri. Vi har setts så lite på sistone så jag fixade och trixade och gjorde mig jobbfri (och missade inkomst). Detta var på torsdagen. Såg fram emot kvalitetstid. Sen hörde hans ex av sig senare samma kväll och ville han skulle ta barnen på helgen, vilket han gjorde utan att kolla med mig. Bara meddelade mig att helgen inte blev av. Att vi skulle ses denna helg istället. 

    Jag blev fly förbannad eftersom jag tjorvat med jobb och missat inkomst.  Efter mycket trassel fram och tillbaka så kunde vi ses på lördagen ändå i en stad mitt emellan oss. 
    Men denna helg blev det inget trots att han sagt han skulle komma. Vet inte varför, kanske för att äldsta dottern kom förbi. Har inte frågat. Är mest tyst och trött på läget... 

    Han har inte frågat barnen om vad de skulle tycka om att flytta. Exet vet inget heller. Jag tycker han borde prata med dem, men han tycker inte det är nödvändigt, för de har ändå inget att säga till om anser han.  

    Inser när jag skriver såhär att det låter som jag tycker han är en riktig egoist. Och det tycker jag ju... Han är jättefin på många sätt, men en egoist som ser till sitt eget bästa i alla lägen. 


    Du kanske skulle informera barnens mamma om hans planer på att flytta 20 mil och att erbjuda barnen att bo där. Flyttar han kommer det påverka inte bara barnen utan även henne så skulle tro hon gärna vill veta vad han pratar om. 
  • Anonym (Semlan)
    Anonym (tveksamt) skrev 2019-02-09 16:26:45 följande:
    Här har du en man som antingen medvetet försöker föra dig bakom ljuset, eller hoppas att "det ska lösa sig". Oavsett vad som är sanningen är båda alternativen dåliga!

    Om han inte kan  i klartext förklara för dig hur detta kommer lösa sig efter flytt så skulle jag inte alls gå med på att flytta ihop. Om du inte vill bli den som sitter med ansvar när han plötsligt måste iväg så gör inte så att den möjligheten ens finns för honom. Han kan flytta dit han ska, se hur han löser allt, sen kanske ni flyttar ihop ett halvår senare när du sett att allt verkligen fungerar utan att du har ansvaret. 
    Ja, jag kan inte förstå oviljan från hans sida att prata med mig om hur han tänkt få ihop allt. Får mig att känna det som att han medvetet försöker lura in mig i nåt som jag sedan sitter fast i. 
    Men tror inte han är van prata om saker. Han bestämmer saker och är van att folk rättar sig. Så uppfattar jag det. Sen måste jag säga att han oftast är väldigt bra på att lösa saker. Men det är ett stort steg och att undanhålla mig (och barnen och exet) sina tankar känns inte bra. 
Svar på tråden Rätt ha åsikt om byte av helger som bonusförälder?