Anonym (Semlan) skrev 2019-02-10 11:53:50 följande:
Jag förstår vad du säger, men vi pratar om olika saker. Inte ens pappan vill ha dem runt sig jämt, för han vill kunna ha möjligheten att byta helg när han vill göra något på egen hand. Det är det jag vänder mig emot, att den biologiska föräldern får byta bort en helg för att göra något på egen hand, medans jag som bonus aldrig har något att säga till om. Har vi en barnfri helg som pappan planerat något annat på kan han säga nej till att byta, men om jag planerat något den helgen har jag ingen talan?
Självklart får barnen bo hos oss om något händer mamman, de får bo hos oss ändå. Men att jag ska vara hemma med hans barn när han jobbar, eller är ute och jagar eller roar sig på annat håll är inte rätt. Eller att han ska få byta bort en helg för att umgås med vänner medans jag inte kan säga "nej den här helgen kan vi inte ta barnen för jag har bjudit hem vänner" är inte rättvist.
Finns väl ingen vuxen som vill ha barnen runt sig 24/7, men det är liksom inte frågan om man vill eller inte när man satt barn till världen. Man har ett ansvar att ha dem boendes hos sig tills dom är myndiga=ta hand om dem och ha dem runt sig en stor del av tiden.
Dock så är det ju fel prioriterat av din kille att han kan tänka sig byta helg när det gynnar hans intressen, men inte om det är något som ni tillsammans planerat. Det är ju fel, men knappast något som handlar om barnen/exet..mer att han inte riktigt insett han behöver prioritera er.
Jag håller med om att det inte är rätt att du ska vara "barnvakt", men av erfarenhet kan jag säga att det kommer säkert ske mellan varven oavsett, om ni flyttar ihop. Och visst kan du sätta upp regler när det kommer till det här, men vem tror du blir "syndabocken" när du säger nej till att vara med barnen och han vill åka iväg och jaga några timmar? Det jag menar är att oavsett vad ni kommer överens om innan, så kommer du framstå som omöjlig när du säger nej (inte rätt, men så är det ofta) Och det kommer tära på ert förhållande. Nu har ni ju den fördelen att barnen snart är i en ålder då dom klarar sig utan någon barnvakt. Men det där med att du får vara ensam hemma när han åker iväg på sitt, det kommer ju minska drastiskt om ni flyttar ihop.
Klart ni måste kunna planera efter hur barnens föräldrar lagt upp umgänget. Men samtidigt så kommer barnen alltid komma först i hans liv, och det kräver mycket anpassning för någon som kommer in som "den nya".
Och när jag läser hur du resonerar så kan jag inte tycka att du har fel. Men jag vet att oavsett att du inte har fel, så ser verkliga livet ut på ett annat sätt. Och jag tror inte du är redo för vad det innebär att vara sambo med någon som har barn.
Kan ni inte vara särbo tills barnen blivit unga vuxna? Eller att ni bor tillsammans , men du behåller ditt egna krypin där du kan vara när du känner för det?
Antar ni har två hyror nu med, så ekonomiskt skulle det ju inte förändra något. Tänker att han kan ju flytta till din stad oavsett om ni inte officiellt flyttar ihop, och du behåller ditt boende.
