Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Din mamma är inte ensam. Ja, hon är väldigt svag enligt vad du skriver, men hon har sin man, din pappa, och viss hemtjänst om jag förstår saken rätt. 
Du skriver att ni systrar åker hem till er mamma varje ledig stund. Vad tycker och säger er mamma om det? Er pappa? Ni har familjer att ta hand om och relationer med andra än era föräldrar att vårda och det är just vad din syster gör nu. Jag tycker hon gör rätt som ägnar tid åt sin familj efter att tydligen tillbringat mycken tid hos mamman. Du borde göra detsamma - komma bort ett tag. Det är ju tydligen inte så att er mors död är omedelbart förestående. Det är psykiskt påfrestande att vänta på någons död och se en kär människa tackla av, så att ge sig själv en kort tids andrum och andra intryck är verkligen inte fel.

Eller kräver er mamma att ni är hos henne varje ledig stund? Det är knepigt i så fall. En äldre släkting till mig - också ett cancerfall - var de sista fem månaderna av sitt liv på ett hospice och han var oerhört glad och tacksam över att hans familj inte behövde ta ett gigantiskt dygnet om-ansvar för hans mående. Han hade så gott som varje dag ett kort besök (mer orkade han inte) av familjemedlem eller vän eller kontakt via skype.

Människor reagerar på olika sätt när någon nära blir sjuk. Din syster flyr, inget ovanligt, hennes val. Det är inte mycket du kan göra åt det, vilket du antagligen redan insett.

Däremot ska ni se till att din mamma får hjälp i hemmet. Gå på biståndshandläggaren lite tuffare. Det finns också möjlighet att få ersättning för vård av nära anhörig i livets slutskede. Jobbar din pappa? Vill den sjuke inte vara på hospice så finns möjlighet att vårdas i hemmet, alltså med avancerad sjukvård.

Detta ska ni få svar på så ni vet vad som gäller. Hennes läkare på onkologen ska kunna beskriva vårdalternativ för den sista tiden.

Beklagar ts. Jag förstår dig. Tycker din syster beter sig märkligt, MEN tycker verkligen du ska diskutera saken med henne. Annars kommer den att växa o explodera. Hur tänker hon om hon inte skulle hinna hem innan mamma går bort?!

Min mamma dog i oktober, fick cancerdiagnosen 2,5 vecka tidigare. Otroligt men sant. Mådde bra till ca 5-6 veckor innan hon dog. Dom 2,5 veckorna gick jag dit dagligen, o när hon hamnade in på onkolen satt jag där 55h tills hon fick gå. Har inga syskon. Pappa dog tio månader tidigare. Dock flera barn har jag, ngr var på plats när hon dog. Det var rätt stillsamt o lugnt. Nu är jag glad hon inte behövde plågas längre än dom 2,5 veckorna. Har ett fotografi taget förra sommaren där hon är så glad o sig själv, står framme i vardagsrummet. E så glad nu efteråt att vi var ute mycket förra sommaren, som jag aldrig kunde tro skulle vara den sista, och att jag var med henne i slutet. Det kommer kännas bra efteråt, det du gör nu ts. Hoppas du också har nån att tala o gråta ut med. Tunga dagar, men minnena har vi alltid. Kram

Hon kanske inte har en så bra relation till sin mamma som du? Eller så har hon kanske en egen familj som behöver henne mycket just nu.

Min egen mamma har ofta pratat om hur dåligt samvete hon har över hennes mammas, min mormors, sista tid i livet. Min mamma hälsade inte på henne så ofta som hon i efterhand tycker att hon borde ha gjort. Min mamma hade fullt upp med man och små barn på den tiden. Hon flydde kanske från det svåra. Mormor tynade bort och dog och man kan inte vrida klockan tillbaka och göra saker ogjort.

Jag tycker att du ska prata med din syster. Inte på ett anklagande sätt. Men kanske tex berätta att du har blivit ledsen och känt dig övergiven pga hennes beslut att semestra en månad i sommar. Och föreslå att ni spenderar slutet av sommaren ihop?

Jag tycker att du gör helt rätt som fokuserar på din mamma i sommar och jag tror inte att du kommer att ångra ditt beslut. Du kan ju inte styra över din syster, men risken finns att hon kommer att ångra sig hela livet, för hur hon handlar just nu. Beklagar verkligen er situation.

Ja jag tror att hon kommer ångra sig om mamma blir sämre under den här tiden. När hon kommer tillbaka kankse mamma knappt är talbar. Så som utvecklingen har gott så ser det inte bra ut. 

Men jag har svårt för att ta detta med henne. Dels för att jag vet hur irriterad jag är, så hur jag uttrycker mig kankse kommre färgas av mina känslor och då blir det säkert helt fel. Att det låter som jag anklagar henne och så blir hon sur på mig och sen har vi en dålig relation efter det kanske. 

Jag beklagar sorgen. Det verkar som att ni hanterar sorg olika. Hon genom förnekelse och du genom ilska. Hennes paus från sorgen är en månads resa, din är att vara arg över hennes beslut. Människor gör olika för att få slippa känna sorg och möta verkligheten, om bara för en liten stund.

Kära TS
Beklagar verkligen din mammas sjukdom och din systers resa.

Det jag tänker skriva nu är av välmening. Jag blir lite oroad över att du verkar sakna gränser för hur mycket du ska stötta din mamma och pappa i detta. Särskilt som det verkar vara på (eller över) gränsen av vad du orkar med.

Jag tror inte att din mamma vill att du ska bränna ut dig för att vårda henne. Jag gissar att du är ensamstående? Då är det lätt att göra som du gör i sorgen. Om det inte finns någon som drar en tillbaka till det dagliga livet med partner och barn. Jag har ensamstående vänner som gjort precis så och det har tagit lång tid för återhämtningen.  

Jag skulle råda dig till en samtalskontakt under denna svåra period för att ha som ventil. Som kan hjälpa dig att unna dig själv paus från vård av föräldrar. Att ta en paus för att orka vården av din mamma och även tiden efteråt. Som jag hjälpa dig att hantera mörka tankar om din syster. Som kan hjälpa dig att hantera din mammas förmodade ångest.

Jag tror även din pappa behöver paus för återhämtning. När du skriver att han gått ner 20 kg, tolkar jag det som att han har svårt att äta. Kanske behöver även han stöd för att verkligen äta. Många män är ovana i köket. 

Jag skulle, som många andra skrivit, råda dig och din pappa att söka stöd och avlastning från kommunen och vården.   Eller snarare ställa krav på stöd och avlastning. Du får dra en vit lögn och säga att du också ska åka bort. Har ni pengar anställ någon. Eller kolla med frivillig verksamheten. 

Kram