Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Min mamma gjorde allt för min bror och hans barn. Fanns alltid där för dom. Hon var verkligen världens bästa mamma och farmor! Tycker du då att det är för mycket begärt att man är där vid sin mammas dödsbädd istället för att åka på semester? Det sorgliga är att han inte hanterar sin sorg på sitt sätt eftersom han inte känner någon sorg!

Min mamma gjorde allt för min bror och hans barn. Fanns alltid där för dom. Hon var verkligen världens bästa mamma och farmor! Tycker du då att det är för mycket begärt att man är där vid sin mammas dödsbädd istället för att åka på semester? Det sorgliga är att han inte hanterar sin sorg på sitt sätt eftersom han inte känner någon sorg!

Den dagen min mamma fick stroke ringde pappa till mej och min bror och ville att vi skulle komma upp till sjukhuset direkt. Jag åkte givetvis men min bror valde att åka på konferens istället, trots att han inte visste om min mamma skulle dö där och då. När hon låg på sjukhuset var han nästan aldrig där och dom få gånger han var det satt han så långt ifrån mamma som möjligt och pratade i telefonen. Den dagen mamma gick bort var han inte ens där. Han och frun var på semester och la upp ett kort på FB på hur mysigt dom hade samma dag min mamma gick bort. Så totalt känslokall!

Det jag reagerar på är att TS skriver att hon hälsar på på lördagen och systern på söndagen. Pappan tar alltså nästa allt själv, ändå tackar de nej till hjälp, för att de inte får dygnet runt-hjälp. Vem tänker på TS pappa?

Jobbar din pappa fortfarande?

Min mamma har precis gått bort efter en längre tids sjukdom och min syster är svårt sjuk och kommer antagligen inte leva ens ett år till. En sak som både min mamma, syster och pappa tryckt/trycker på hela tiden är att livet ska vara fyllt av glädje och inte av sorg och att de inte kan stå ut med att vi lever deras sista tid i livet bara för att gråta över deras vedermödor och inte ha ett eget liv utan glädje.

Du väljer att gräva ned dig i sorg och din syster väljer att mitt i sorgen också leva sitt eget liv. Tror du verkligen att din mamma mår bättre av att ni lägger ert eget liv åt sidan för hennes skull? Självklart vill hon att ni ska vara med henne och blir jätteglad när ni kommer. Men antagligen skulle hon bli väldigt ledsen om hon fick veta att din syster inte åker på sin årliga semester för att vara hemma i sorg och ännu mer ledsen om hon dessutom fick veta dina tankar om det.

Min familjs sjukdomar ligger som ett skynke över mitt liv, men de vet att jag älskar dem, tar mig tid för dem och att de är prioriterade. Men jag lever också mitt eget liv med resor, middagar och stunder av glädje och om jag slutade med de skulle de inte bara leva sin sista tid med sjukdomen utan också med känslan av att vara en belastning i att alla sätter sitt liv på paus och inte kan känns någon glädje förrän man slutligen är borta.

Ni har olika värderingar och olika sätt att hantera sorgen och har förmodligen svårt att förstå varandras val. Kanske ni sett olika på saker även tidigare i livet vad gäller familjens roll och hur mycket man bör stötta varandra.

Jag pratade med en äldre släkting nyligen, en "hemmadotter" på landet av äldre snitt. Hon nämnde i förbigående: "Ja, de sista två åren när mor var sjuk så var jag ju inte hemifrån mer än för att åka till affären." (Det fanns en bror i hemmet också som lönearbetade och skötte det tyngre utearbetet, någon behövde finnas nära hemmet.)  Det intressamta här är att hon inte sade det för att beklaga sig. Det var arbetsamt förstås men jag tror inte hon upplevde det som ett val. Det slog henne inte ens att det hade funnits något annat att göra när nu mamman behövde hjälp. Idag med vår mer individinriktade kultur är tänkesättet ofta ett annat.