Kan man älska sin partner om man är otrogen?

Du menar att jag inte förstår problematiken (du är missnöjd med din partner och ditt förhållande men vill inte förlora det du har och därför går du hellre bakom ryggen än avslutar)... eller menar du att jag förstår problematiken men tycker inte att din lösning är ok? Det här är ju lite lustig med otrogna människor. Ni är ju inte de enda som har problem i era förhållanden eller är missnöjda med något, massor med människor har liknande eller värre problem men är ändå inte otrogna. Men ändå menar ni att andra inte förstår era problem, inte är realistiska, moralister, trångsynta, etc, för hade de förstått så hade de såklart hållit med (mao det man vill säga är att man egentligen gör rätt men folk fattar bara inte det). Det är bara folk som valt att bedra sin partner (och familj) som är smarta nog att förstå.

Har tanken aldrig slagit dig att andra kan förstå din problematik mycket väl, att andra kanske till och med har varit i exakt samma situation men VALT att hantera det på andra sätt? ALLA springer ju inte runt och är otrogna så fort de är missnöjda med något eller hur? Eller vill du bara inte tänka så för det skulle ju betyda att ditt val inte alls var rätt och att andra tydligen klarat av att hantera situationen klart bättre än vad du gjort, och det betyder ju att du har brister som du helst inte vill tänka på?

Angående ansvar.... så JA, faktiskt så är ansvaret för ens egna handlingar väldigt binärt. Det är bara DU och ingen annan än DU som ansvarar för hur du VALT att hantera din situation, det enda du kan skylla din partner för är att är att vara delaktig i att skapa situationen, hur du sen VALDE att hantera den är helt och håller DITT ansvar. För du kunde som sagt valt andra sätt men valde just otrohet.

Nu är jag inte otrogen i praktiken, ajg deltar i en teoretisk och moralisk diskussion på nätet. Ja, det ligge ri männsikans natura att nyttomaximera - jag menar att man visst lkan älska den man har i ett tryggt och stabilt förhållande och uppskatta den materiella trygghet man har där. 

Otrohet kanske inte är det värsta som kan hända här i världen? Naturligtvis respekterar jag de som väljer att vara trogna den de älskar i ett sexlöst förhållande. Men då borde väl de som inte gör samma val få någon sorts respekt eller? Otrohet är inte olagligt, det togs bort för mycket länge sedan, jag tror det gjordes i slutet av 1700-talet. Eller funderar du smått efter Karl XII:s regler om dödstraff för enkelt eller dubbelt hor osv?

Ansvaret för olika situationer är verkligen sällan binärt utan beror ofta på ett flertal faktorer och omständigheter. Som individ har jag ansvar för mina egna handlingar och att jag inte medvetet t ex skadar någon fysiskt eller psykiskt, man behöver ta hänsyn till andra. Däri ligger ett bekymmer med din sorts moralsyn, den omfattar ju mig med. Jag ska respektera att andra inte vill ha sex men jag blir inte respekterad om jag vill ha sex... det är inte ömsesidigt helt  logiskt. Bäst vore om fler kuna tänka sig acceptera öppna förhållanden, men din sorts moralsyn ställer hinder i vägen för den utvecklingen...

Ja, jag menar att du inte riktigt har förstått eller tänkt klart, med all respekt, jag tycker att dina argument är grunda och moraliskt förlegade. Du projicerar ord som feghet och ansvar på andra och du höjer rösten i frötrytelse, du vill bestämma hur jag ska agera medan jag säger att jag visst respekterar att du å din sida väljer att vara trogen i ett eventuellt sexlöst förhållande. Du har all rätt att välja det. Teoretiskt föreslår jag i sådant fall öppet äktenskap, men är partnern i din tankevärld (de flesta är det...) är ju det otänkbart och då är frågan om det inte är bäst att vara dold... jag föreslår inte att några lagar ska brytas.Och jag tänker att man visst älskar sin partner ändå, som man älskar sina föräldrar eller sina barn...

Om ALLA gjorde så så skulle ditt påstående stämma, men nu är det ju inte så, det är bara vissa som bedrar sin partner när de inte är nöjda och även de är människor, så då stämmer inte ditt påstående att det ligger i människans natur att "nyttomaximera". Det verkar bara ligga i VISSA människors natur. Andras natur verkar snarare vara att de hellre är ärliga och tar konsekvenser än sviker och ljuger.Om otrohet är det värsta som kan hända eller ej är inte upp till den som är otrogen att avgöra, den enda som kan avgöra det är den man bedrar. Det är lika korkat som att säga att det skulle vara ok att loska någon i ansiktet för det finns ju värre saker man kan göra.

Att otrohet inte är laglig är även det är väldigt dålig ursäkt, bara för att det är lagligt att såra och förnedra någon genom att vara otrogen så betyder inte det att det är ok. Otrohet får den drabbade att må väldigt väldigt dåligt, om man tycker det är ok att behandla en människa man lever med på det sättet enbart för att det är lagligt har förmodligen väldigt stora problem med empati.Ja för situationen ja, men inte för hur man själv väljer att hantera situationen.
Om du och jag tjafsar så är vi kanske lika delaktiga i att skapa en irriterad situation, om jag sen väljer att hantera irritationen genom att gå lös på dig med en klubba så är det inte ditt ansvar utan mitt. Jag kunde ha valt att hantera det på bättre sätt men VALDE att bete mig som en idiot.

För att kunna acceptera ett öppet förhållande måste man först vara kapabel att prata med sin partner om det istället för att gå bakom ryggen. Dessutom måste man vara kapabel att acceptera att ens partner oxå ligger med andra och det är det långt ifrån alla som vill. Det verkar snarare vara så att man vill kunna göra det själv men inte ens partner. Leva öppet själv men ha sin partner för sig själv, äta kakan och ha den kvar.

Min moral står absolut inte i vägen för ett öppet förhållande för det enda min moral säger är att man ska vara ärlig med vad man vill och vad man gör med sin partner. Och för att kunna ha ett öppet förhållande så krävs det att man är ärlig så man kan komma överens om att ha det så, och därmed är det inget problem.

Din moral däremot står i vägen för alla slags förhållanden och möjliga lösningar för det du säger är att så fort man inte får precis som man vill så är det ok att göra lite som man behagar bakom ryggen på den andra. Och det säger väl sig självt att det inte går att komma överens om någonting med någon som säger gör en deal för att sen bryta den när det känns bäst.

Ja som sagt, så fort man inte kommer till samma slutsats att det är ok att ljuga och bedra när man inte får som man vill så tänker man ju inte klart eller har förstått. Det är BARA människor som ljuger och bedrar som kan tänka klart.

Jag projicerar inte, jag påpekar självklarheter. Det ÄR inte ok att svika människor som litar på en, det är heller inte ok att ljuga för människor som litar på en. Och det lustiga är att det är nog något den som är otrogen garanterat fattar för annars hade man inte smugit med det man gör. Jag menar varför smyga med något som man är helt säker på är rätt?

Ja och återigen, för att kunna ha ett öppet förhållande så krävs det att man är ärlig med både sin partner och sig själv och att man klarar av att låta ens partner få samma frihet som man själv vill ha.

Att prata om lagar vad gäller förhållande är bara löjligt. 

Varför är lagar löjliga? Hur kan din moralsyn vara en självklarhet men inte min? Det nyttar inte mer att diskutera. Jag respekterar dig men inte din rätt att bestämma hur jag ska agera. Jag har förklarat att min ståndpunkt är laglig, att den inte skadar så mycket som ärlighet nog skulle göra. Och i en värld där inte 1700-talet fanns kvar i mångas huvuden skulle vi kunna prata om och accepera öppna äktenskap i högre grad.

Självklart kan man det.

Nja det handlar ju om att känna att man lever också, att bli förbisedd och inte bekräftad sårar ganska bra. Att få känna intimitet och få sin lust tillfredsställd är viktig på så många plan än bara den fysiska delen.

Han lever inte i en lögn, han lever ett liv med en kärleksfull hustru brevid honom som ställer upp för honom i vått o torrt. Att jag sedan har några lustfyllda timmar vid sidan av hindrar inte mig från att finnas där för honom. Att han sedan inte vet exakt allt jag gör är inte att leva i en lögn. Berättar du allt du gör för din partner? Finns det verkligen inget ni undanhåller för varandra? Låter extremt udda. För även när jag inte var otrogen redovisade jag inte allt för min man heller. Men ja, troligtvis skulle han lämna mig om han fick redan på otroheten, inte för att han inte älskade mig utan för att jag skulle ha knäckt hans manlighet. Det är även orsaken till att jag inte kan föreslå ett öppet förhållande. Så därför är jag otrogen. Jag vet att det inte är helt rätt av mig ur den moraliska aspekten men samtidigt kommer sveket från bägge håll. Och nej, jag blir inte provocerad , vad får dig att tro det? Vi har alla olika uppfattningar om otrohet och det är ok. Jag anser inte det vara en big deal helt enkelt och va min man otrogen mot mig skulle jag va helt ok med det. Jag skulle däremot inte vilja veta om det, utan om det skulle ske på ett snyggt sätt utan att jag fick höra det av bekanta eller vänner så fine. Hade jag däremot fått höra det från andra hade jag blivit tvungen att agera på något sätt för folk skulle se mig som ett offer.

Ursäkt att jag endast citerade en person nu när ni va flera som citerade mig. Detta svar är till er alla som citerade mig.

För att du inte blir ihop med någon pga att det är lagligt
För att hur man behandlar andra människor inte avgörs av lagen utan av värderingar
För att något är lagligt inte nödvändigtvis betyder att det är moraliskt

Det finns inget hinder för ett öppet förhållande idag, massor med människor lever så. Det är inte där hindret ligger, hindret är snarare att de som springer omkring och knullar runt bakom ryggen på sin partner inte alltid vill ha ett öppet förhållande där båda har samma frihet, utan är bara egoister som bara vill kunna ha den friheten själv. Otrohet och polyamori har ingenting med varandra att göra. Ärlighet och förtroende är något som är centralt för alla slags förhållande ÄVEN öppna. Och människor som inte klarar av att vara ärliga eller går att lita på platsar inte i något slags förhållande. INGEN vill ha ett förhållande med någon de inte kan lita på.

Känns faktiskt läskigt att läsa ditt försvarstal. Om du nu är en sådan bra hustru, varför skulle han inte stanna om du berättade? 

Du vet varför du inte berättar och det är för att skyddas dig. Inget annat. Spara ditt patetiska försvar till den dagen du blir upptäckt istället.