Om man nu har en fru/make och är otrogen, kan man verkligen älska denne på riktigt?
Man går in för någon annan och omedvetet väljer någon annan. Det kommer att såra, alltid någon. Då kan man inte älska på riktigt. Känslorna kan inte vara tillräckligt starka för frun/ mannen. De spärrarna har man redan lämnat?
Nej,jag har aldrig haft det behovet. Jag sätter snarare andras behov framför mina egna. Så oegoistisk är jag.
Även om jag tycker om sex så inser jag att sex inte är en rättighet. Det är just ett behov.
Men jag har haft turen att träffa en man som har samma värderingar som jag.
Det är klart att man aldrig kan säga vad som kommer att hända i framtiden. Men det jag vet är att jag aldrig skulle försätta mig i en sådan situation att något sådant skulle kunna hända.
Så pass mycket självkontroll har jag.
Tja, man brukar ju inte pissa människor man älskar i ansiktet, då det kan ju bli lite förvirrande när man gör det och samtidigt säger att man älskar dem.
Visst om han är ok med att du ligger runt. Är han inte ens medveten om det däremot då älskar du inte honom eftersom du skadar honom. För mig är det hela kitet när jag är i ett förhållande. Är det någon som inte delar den synen på förhållande då hoppas jag att dom är ärlig med mig så jag inte slösar tid på det förhållandet. Berätta för din man att du vill ha ett öppet förhållande. Vill han ha det då kan ni fortsätta men vill han inte då får du leta efter någon som vill det.
Fast skadar man dom man älskar? Om du verkligen älskade honom då skulle du säga till honom att du vill ha ett öppet förhållande och vill han inte det då får du gå vidare. Att ljuga och bedra är inte att älska.
Många påstår här att dom visst älskar sin partner, men att dom av olika anledningar är otrogna ändå. Ett resonemang jag personligen har väldigt svårt att förstå.
Det man ändå kan konstatera, är att respekten för sin partner inte finns. Då hade man inte helt känslokallt kunna konstatera " Det hen inte vet , har hen inte ont av".
Kan man verkligen respektera någon man gör så illa? Tror inte det.
Många påstår här att dom visst älskar sin partner, men att dom av olika anledningar är otrogna ändå. Ett resonemang jag personligen har väldigt svårt att förstå.
Det man ändå kan konstatera, är att respekten för sin partner inte finns. Då hade man inte helt känslokallt kunna konstatera " Det hen inte vet , har hen inte ont av".
Kan man verkligen respektera någon man gör så illa? Tror inte det.