Kan man älska sin partner om man är otrogen?

Känns faktiskt läskigt att läsa ditt försvarstal. Om du nu är en sådan bra hustru, varför skulle han inte stanna om du berättade? 

Du vet varför du inte berättar och det är för att skyddas dig. Inget annat. Spara ditt patetiska försvar till den dagen du blir upptäckt istället.

Varför är lagar löjliga? Hur kan din moralsyn vara en självklarhet men inte min? Det nyttar inte mer att diskutera. Jag respekterar dig men inte din rätt att bestämma hur jag ska agera. Jag har förklarat att min ståndpunkt är laglig, att den inte skadar så mycket som ärlighet nog skulle göra. Och i en värld där inte 1700-talet fanns kvar i mångas huvuden skulle vi kunna prata om och accepera öppna äktenskap i högre grad.

Nja det handlar ju om att känna att man lever också, att bli förbisedd och inte bekräftad sårar ganska bra. Att få känna intimitet och få sin lust tillfredsställd är viktig på så många plan än bara den fysiska delen.

Han lever inte i en lögn, han lever ett liv med en kärleksfull hustru brevid honom som ställer upp för honom i vått o torrt. Att jag sedan har några lustfyllda timmar vid sidan av hindrar inte mig från att finnas där för honom. Att han sedan inte vet exakt allt jag gör är inte att leva i en lögn. Berättar du allt du gör för din partner? Finns det verkligen inget ni undanhåller för varandra? Låter extremt udda. För även när jag inte var otrogen redovisade jag inte allt för min man heller. Men ja, troligtvis skulle han lämna mig om han fick redan på otroheten, inte för att han inte älskade mig utan för att jag skulle ha knäckt hans manlighet. Det är även orsaken till att jag inte kan föreslå ett öppet förhållande. Så därför är jag otrogen. Jag vet att det inte är helt rätt av mig ur den moraliska aspekten men samtidigt kommer sveket från bägge håll. Och nej, jag blir inte provocerad , vad får dig att tro det? Vi har alla olika uppfattningar om otrohet och det är ok. Jag anser inte det vara en big deal helt enkelt och va min man otrogen mot mig skulle jag va helt ok med det. Jag skulle däremot inte vilja veta om det, utan om det skulle ske på ett snyggt sätt utan att jag fick höra det av bekanta eller vänner så fine. Hade jag däremot fått höra det från andra hade jag blivit tvungen att agera på något sätt för folk skulle se mig som ett offer.

Ursäkt att jag endast citerade en person nu när ni va flera som citerade mig. Detta svar är till er alla som citerade mig.

Det är ingen som ifrågasätter vad du känner, det som ifrågasätts är HUR du går till väga för att få känna så. Ditt argument är som att säga, jag känner mig levande när jag köper mig dyra saker på pengar jag lurat andra för att få.... det går liksom inte att förneka att personen säkert känner sig levande.... dock kan man ifrågasätta om att lura andra för att få känna sig så är ok.

Hur du behandlar honom hemma gör det inte mindre till en lögn. Han vet fortfarande inte vad du pysslar med och får heller ingen chans att förhålla sig till det och välja om han vill leva med dig trotts det eller ej. Och det ÄR att leva i en lögn eftersom han inte vet sanningen om dig utan väljer dig pga ovetskap om verkligheten och ert förhållande bygger på att sanningen inte kommer fram.

Det är inte bara att låta leva honom leva i en lögn utan även manipulation eftersom du ser till att behålla honom genom att aktivt dölja sanningen för honom och inte ge honom en chans att själv välja.

Bra. Du har aldrig haft det behovet.och som sagt, ingen kan förutspå framtiden. Du vet inte vad du är kapabel till under andra omständigheter. Så för att återgå till ts fråga, självklart kan man älska sin partner och samtidigt vara otrogen. Jag och flera andra här inne påstår just detta. Att DU sedan påstår att det inte går, jo men bevisligen går det. Du vet inte vad jag eller någon annan som är otrogen känner för våra partners.

Jag svarade på den citerades inlägg, om att jag riskerar äktenskapet för lite sex.

Igen, det är ingen lögn han lever i. Vi har ett ganska normalt äktenskap ,eller vad som kanske väntas efter 25 år tillsammans. Hade jag berättat om min otrohet hade det totalt knäckt honom. Varför skulle jag medvetet vilja såra honom på det mest brutala sätt. Som jag skrev tidigare, det han inte vet mår han heller inte dåligt av. I detta fall mår han t.o.m bättre då jag fungerar som en kärleksfull fru och mamma trots uteblivet sex och intimitet från hans sida.

Klart han lever i en lögn, du ljuger ju för honom. Det är bara ett patetiskt försvar från din sida, för att skydda dig själv. 

Igen, jag skadar inte min man. Han lever i total ovisshet. Han vet inte om att jag har sex med en annan man. Han däremot väljer att sätta sin prioritet på annat än sin fru. Det är i sig ett svek.

Vi är alla olika,som sagt. Du är kanske sådan som person att du kan tänka dig att leva polyamoröst. Jag är det inte.

Men polyamorösa har ju den förmågan att älska sin partner samtidigt som de ligger med andra.

För mig som lever monogamt så fungerar det inte riktigt så.

Varför pratar du inte med honom om det då,istället för att lösa det med att vara otrogen?