Om man nu har en fru/make och är otrogen, kan man verkligen älska denne på riktigt?
Man går in för någon annan och omedvetet väljer någon annan. Det kommer att såra, alltid någon. Då kan man inte älska på riktigt. Känslorna kan inte vara tillräckligt starka för frun/ mannen. De spärrarna har man redan lämnat?
Hur kan man tolka det på annat sätt? Han vet ju inte om att du bedrar honom.
Det är väl även din mans tolkning eller hur?
Jag menar vad du eller vi tycker om att bedra honom är ju ganska irrelevant, det är väl rimligtvis HAN som borde avgöra om han är ok med det? Men det har ju du sett till att han inte får.
Men kom igen, det är väl klart att han lever i en lögn om han inte vet vad du pysslar med och du ljuger för honom? Du sitter ju och påstår att om man ljuger för någon och inte låter personen veta sanningen om vem man är så personen ska vara kvar så lever personen inte alls i en lögn.
Hela den här diskussionen är bara en studie i självbedrägeri där vi vet att du vet att det du gör är fel och det bevisar du genom att hålla det hemligt för din man, men eftersom du inte vill erkänna det för dig själv så hittar du bara på en massa ursäkter för att få det att låta bättre än vad det är och skydda dig själv, vilket i sig är lönlöst eftersom du fortfarande vet att det du gör är fel. Allt är ju bara en bisarr show för att du ska slippa konfrontera dig själv och stå för vad du gör för både dig själv och andra.
Då kanske du ska föreslå det för honom också då. Och fråga om han skulle kunna tänka sig att leva så.Och ändå så tar du den risken att totalt såra honom. Sanningen tenderar att komma fram. Och då lär han bli än mer sårad än om du pratat med honom och berättat vad du känner från början.