Min förslossning var inte alls svår egentligen, och tog inte timmar av smärta, utan jag tycke faktiskt inte att det var så farligt, låg och tänkte på det då med, och jag skrek mest under krystningarna för att det är ju så man ska göra, men min barnmorskan sa att jag inte behövde skrika, så då skrattade jag istället och krystade på, tog 3 krystar sedan var hon ute
Dock gick jag över 3 veckor och fick värkstimulerande dropp, vilket dom fick höjja två gånger, innan något ens hände!..
hade även fått en sak som skulle mjuka up livmodertappen ca 2 veckor tidigare, men inget hade då hänt..
I alla fall så sa jag lite roliga saker..
Bland annat kom det in en doktor och skulle lägga ryggbedövningen, för en sådan var jag ju tvungen att ta, det hade jag redan bestämt och tjatade om den, fast jag inte hade en endaste liten värk än.. så när dom äntligen kom, så kom han och la en sådan..
Och undertiden han låg där bakom mej, så frågade jag han
- kommer det göra ont?
- nejda, svarar han, det gör bara ont när den kommer i huden
- I HUVUDET VAD SKA DU DÄR O GÖRA? DÄR ÄR JAG JU FRISK JU, nästan skrek jag rätt ut, och han bara skrattade åt mej..
och sambon satt allvarligt och kollade på, så för att lätta lite på sambons humor, så satt jag och sa
- ajsing bajsing nu kommer det göra ont, ajsing ajsing bajsing... vist sambon skrattade..
sedan satt jag där, ajsing bajsing ajajaja så doktorn började tycka att det var dags för mej att få mindre lustgas..
Senare när han kommer in igen för att se hur det går, så hade han ingen huva på sej, och då utbraste jag så klart
- Men varför hade du huva? du har ju ändå inge hår?
Sa även åt en undersköterska att pumpa allt hon kunde med den där saken man har på armen för att kolla tryck osv, för jag hade ändå inga muskler som hon kunde skada