Hipp Hurra! Fira att svenska barnmorskor nu kan vägra abort.

Gissningsvis kommer resolutionen inte göra särskilt stor skillnad i Sverige, men jag förutsätter att samvetsfriheten är något som avhandlas mellan arbetstagare och arbetsgivare.

I länder där abort är tillåtet måste det alltid, precis på samma sätt som innan denna resolution, finnas möjlighet för en patient att göra abort om patienten så önskar UTAN att patienten ska behöva mötas av tveksam personal. Sådant ska vara avklarat på förhand så att patienten kan få ett medmänskligt och professionellt bemötande i enlighet med den lagstiftning som finns på området i respektive land (i vårt fall Hälso- och sjukvårdslagen)

Jag får intrycket att många ser framför sig att det skulle vara så att Anna som vill göra abort riskerar att mötas i receptionen av Agda som säger att HON inte vill utföra aborten, och att det sedan ska utspela sig något slags drama där Anna får sitta i väntrummet och vänta på att Agda ska leta upp någon kollega som kan tänka sig att utföra aborten... allt medan Anna ser och hör vad som pågår.
Ett sådant scenario skulle strida helt mot Hälso- och sjukvårdslagen, så jag förutsätter som sagt att patienter ALDRIG skulle behöva drabbas av något liknande, utan få den vård de behöver/vill ha oavsett om det finns enskild personal på vårdinrättningen som inte vill utföra aborter.

Med det sagt tycker jag ändå att detta på sätt och vis är en sorglig resolution och inget att fira. Vi kommer nog inte att märka av den särskilt mycket, men så har vi det också väldigt väl förspänt i Sverige... jämfört med många andra länder där en sådan resolution kan ställa till med ofantligt mycket elände (som flera redan har tagit upp i diskussionen).

Nämen det ÄR så. Jag hörde det av en som hade hört det på FL...

Jag tycker att kan man inte tänka sig att utföra aborter, ska man inte jobba som barnmorska eller något annat yrke där man kan "riskera" att behöva utföra detta överhuvudtaget.

Om man valt att utbilda sej och jobba inom ett yrke borde man vara tillräckligt informerad och motiverad att ytföra alla arbetsuppgifter som ryms inom det yrket. Oavsett vad det gäller.
Jag vet inte av något annat yrke där man ska kunna välja bort vissa saker för att det inte passar ens övertygelse, religion eller mage.
Som vårdpersonal har man som uppgift att sätta patienten i främsta rummet. Klarar man inte av det, oavsett vad som gäller, ska man söka sej från vården. Man kan inte tvinga patienter att genomgå undersökningar och behandlingar mot deras vilja, lika lite som man har rätt att neka dem undersökningar och behandlingar de har rätt att kräva.
Som personal har man inte rätt att tala med patienter (som pga beroendeställning och sjukdom är  mottagliga för påverkan) om min  eventuella religiösa övertygelse eller min politiska åsikt. Men jag ska ha rätt att vägra behandla patienter som väljer att göra något jag inte tror på?
Vart ska gränsen dras för vad mitt samvete ska få bestämma över vad jag ska behöva göra inom mitt  yrke?

I rimlighetens namn borde i så fall varje person som av samvetsbetänkligheter vägrar utföra aborter, eller befatta sej med någon del av den verksamheten. ha en väl synlig märkning på sin ID-bricka så att jag som patient kan välja huruvida jag vill bli undersökt och behandlad av den personen.
Om de vägrar befatta sej med vissa patienter, borde jag som patient ha rätt att vägra befatta mej med viss personal. Oavsett vad jag söker för.

Skall vi verkligen fira att sjukvårdspersonal nu p g a religion, kultur eller personlig övertygelse har rätt att neka patienter den vård de enligt lag har rätt till?

Det tycker jag snarare är ett steg tillbaka i utvecklilngen.

Låter ju bra det?

hipp hurra? seriously? har man sådana invändningar mot svensk lag om en kvinnas frihet så kan man söka sig till andra yrken, anser jag.