Tjugo års otrohet

Den 20/1 flyttar jag, äntligen. När jag tänker tillbaka på de sju månader som förflutit sedan historien uppdagades så känns allt som en lång mardröm. De första månaderna älskade jag min man för mycket för att lämna dessutom var jag i svår chock och var oförmögen att agera.

Med tiden har jag blivit såå mycket starkare och inser vad han verkligen gjort mot mig. Han har sjunkit i värde och betyder inte lika mycket längre men jag måste medge att det gör ont i mig att det blev såhär. För tre dagar sedan kom ytterligare en lögn fram som han såklart förnekar. Det är så lätt att säga "jag minns inte, kommer inte ihåg" Jag säger bara, FEGA KRAKE. Nää jag är andelens för god för honom. Han är inte värd att leva med mig. Jag är inte Guds bästa barn men något i likhet vad han gjort kommer jag aldrig i närheten av. Jag vet att jag kommer sakna de liv jag hade innan men jag måste försöka se framåt. Må jag få glädjen tillbaka så jag kan skratta och le som jag gjorde förr.

Glädjen kommer komma tillbaka, ge det lite tid. Du är stark och har kommit långt redan, tank dig sju månader I egen lägenhet vilken skillnad det komer att bli tills dess! Stort lycka till.

Önskar dig lycka till ts!

Önskar dig lycka till jag också. Skriv gärna mer så att jag får se hur det går för dig!

Nytt år, nya möjligheter. Det här blir DITT år!

Jag kommer absolut fortsätta att skriva eftersom det gör gott i min själ att få dela med mig. Jag träffade läkare idag och det visade sig på testerna som har gjorts på mig att mina framsteg är stora. Ångesten och stressen har minskat avsevärt. Jag har fortfarande stora koncentrationssvårigheter men det går ändå framåt. Tänk att helt ofrivilligt hamna i denna makabra situation. Det känns väldigt orättvist. Inte så att jag önskar någon annan behöva genomgå helvetet men det är orättvist att min man har fått njuta sötebrödsdagar med en annan kvinna i tjugo år medans jag får bära helvetet av resterna. Han har haft trevligt och som straff får jag lida för det. Galet eller hur. Nu blir jag helt plötsligt så FB att jag vill skrika så taket lyfter. Någon som förstår ilskan jag känner ???

jag förstår! Han har haft kakan och ätit upp den så länge.
Frågan är hur god hans "kakor" blir nu när den godaste kakan är borta?

Gillar ditt inlägg och kan inte låta bli att le mitt i eländet. Jo han säger sig ha fått avsmak för A eftersom det blivit så mycket " biverkningar " av henne. Separation, ev skilsmässa, helvetesdagar i hemmet samt brev och underliga samtal som förmodligen kommit från det hållet. Största skadan är dock att förlora mig som han säger. I morgon flyttar jag. Min säng blir tom så att säga även stolen mitt emot honom vid matbordet. Sköna fåtöljen i vardagsrummet blir också tom...

Det kommer nog att gå upp för honom vad exakt det är han förlorat när du försvinner på riktigt! Hittills har han ju kommit undan och det verkar inte som om han förstår vidden av vad det är han gjort. Kanske kommer han aldrig förstå och det är ju tragiskt i sig, eller så kommer allt över honom.
Hursomhelst är det inte ditt problem och snart är du så stark att du inte bryr dig längre och kanske till och med unnar honom nån kvinna som försöker ta hand om honom för du har fullt upp med ditt eget liv.

Dagen kommer när du är där. Din ex-make kommer nog aldrig komma dit och han kommer nog alltid att sakna den gamla goda tiden när allt gick så bra.

Det blir din hämnd!
Du kommer att sörja att du blev så lurad och förnedrad men kommer att ha framtiden för dig.
Han kommer att sörja att han förlorat dig och sakna dig i resten av sitt liv och veta att han aldrig under några omständigheter kommer att få dig att se honom på samma sätt igen. Att gå från att vara en man som folk ser upp till och uppskattad till en man som ingen ( som betyder nåt) bryr sig om längre blir hans straff.

Önskar dig lycka till med ditt nya boende och tänk på dig själv nu i första hand.

Nu har jag flyttat. Det känns konstigt att för första gången på 40 år bo alldeles själv och att dessutom hamnat i situationen utan att själv önskat det. Världen är galen på nåt vis. Jag ångrar inte mitt val för det fanns inga alternativ som jag tidigare sagt. Min man bedrog mig stort och jag köpte inte det. Skulle någon annan ha gjort det efter 20 års otrohet??? Tror knappast det. I min värld finns inte plats för liknande svek. Jag har fortfarande känslor för min man men jag vet inte vad det står för? Känslorna är absolut inte som förr, det har han dödat. Men det är väl så att jag älskade den man jag trodde han var. Han är far till mina barn och kommer så att förbli men det är också allt. Nu tänker jag leva mitt liv så gott det går. Det är inte lätt att börja om från början när man är 63. Tror aldrig jag berättat min ålder? I sinnet är jag iaf inte äldre än 50.