Tjugo års otrohet

Inte schysst av henne att skicka brev till dig nu, men att han tycker att hon ställt till det är ju löjligt. De har ställt till lika mycket båda två, han mer än hon eftersom det faktiskt är han som är gift med dig.

Som du säger är det ju trots allt bra att du får reda på det här nu. Det är svårt att vara arg på någon som inte lever längre och var ska man då göra av alla de känslorna. Nu kan du ju faktiskt skälla ut honom. Det finns inget som kan försvara det han gjort!

Styrkekramar!

Håller med dig fullständigt. Tänk att något kan va bra mitt i eländet men det är bara ett sandkorn i öknen i denna historia.

Människor som gjort andra illa kommer alltid ha ett behov av att skylla allt på andra, det är bara så de hanterar skuld och skam, och det är det som gör det möjligt för det att kunna hålla på som de gör, de har alltid en ursäkt, alltid något eller någon att skylla allt på. Inget man ska lägga någon energi på att fundera över, det är bara så den typen av människor fungerar. Man kommer aldrig få dem att inse. Det enda man kan göra är att själv inse att den personen är ingen man vill ha i sitt liv, dumpa och omge sig med människor som man trivs bättre med.

Jag har bott en vecka hos min dotter nu (skriver min fast vi var två om det) Tycker inte riktigt att han är värd att vara far till mina barn. Hursomhelst så känner jag mig mer hemma här än på min ordinarie boplats. Jag åkte dit idag i ett ärende men fick ångest så snabbt jag körde in på gården. Hela huset signalerar negativt. Jag fick tom frossa när jag kom in. Känns ändå skönt nu när jag vet orsak. Jag förstår mer och mer att flytta är enda lösningen. Min man vill att vi ska förnya, göra om, nya gardiner osv för att förstärka positiva känslan. Jag har faktiskt ingen lust alls att tänka i dom banorna. Man kan tydligt känna och se hur han försöker göra allt för att få mig att mjukna. Han borde nog ha tänkt i dom banorna för 20 år sedan när han startade otroheten. Försent ska syndaren vakna som sagt...

Hej,

vad bra att du får hjälp med en psykolog med den här processen och att din dotter ställer upp så att du får bo hos henne. Din man verkar inte ha gett upp hoppet än att du ska komma tillbaka, annars skulle han väl inte fråga om gardinerna. Bra att du står på dig. Ni får inte släta över det som har hänt. Det är inte det som förlåtelse innebär. Även om jag tror att försoning är det viktigaste i livet så är vägen dit ibland väldigt lång och att man förlåter betyder inte att man fortsätter tillåta någon att trampa på sig eller att man måste fortsätta leva med varandra. I alla fall inte när det handlar om otrohet. Så det är nog viktigt att du står på dig och hittar fast mark under fötterna.

Vad menade din psykolog om "utsläckningsfas"? Menade hon att du utsläcker förhållandet? Hoppas inte hon halkar in på något buddistiskt att du ska utsläcka dig själv. Det är naturligtvis din ensak vad du tror och väljer, men jag själv har inte den livssynen att vi ska utsläcka oss själva.

Sanningen gör dig fri. Utifrån min kristna tro så finns även en Gud som både vill och kan hjälpa dig, som inte ser din situation som hopplös, som vill och kan ge dig liv i överflöd, som kan ge verklig tröst.

Styrkekram igen

Nej inte släcka mig själv. Hon menar nog att jag med små, små steg försöker släcka ner elden, det gräsliga som hänt alltså. Absolut inte glömma och förlåta men att göra dagen drägligare för mig själv. Tona ner så att säga. Jag fattar det så men det var en bra fråga. Ska fråga mer ingående nästa träff. Tack för reflektionerna

Jag har faktiskt lite obehagskänslor själv av min exmakes bostad, och då har vi skiljt oss rätt vänskapligt. Jag är bara så färdig med honom och allt som hette "vi".

Vi bråkar inte men jag får mina vredesutbrott emellanåt och vill bara spy på hela historien. Jag klarar bara inte av att vistas i huset där det finns så mycket negativa känslor. Det går något bättre när min man är hemma men ensam klarar jag det inte. Jag ska ju ändå flytta så småningom så jag får försöka stå ut. Är ju sällan hemma dessutom när jag bor hos barnen växelvis. Fanns det otrohet med i spelet eller varför skilde ni er?

Jag personligen tror om jag kunde ljuga och vara otrogen i 20 år ! kan han lika gärna ljuga om annat senare när du har förlåtit. Jag hade gått vidare och hittat en som älskar dig, är ärlig och att du är den enda.

Jag är man och har sett min kompis bli bedragen...

Nu är jag ingen bra psykolog men..

Jag gav han tipset att träffa en för en natt!

Detta gjorde då all hat försvann och han gick in i dimman med massa trevliga besök!

Han tackade mig för att han inte försökte starta om!

Lycka till