Tjugo års otrohet

Varför inte både och?
"Nu kommer jag behöva leva utan någon av dem för att jag är ett otroget svin som trodde han kunde äta kakan och ha den kvar"

Ja det är så många goda råd jag får och många tar jag till mig. Jo såklart jag bett till Gud många gånger under detta halvår. Jag har i stort sett tagit till allt som stått i min makt. Äta kakan och ha den kvar har varit hans motto kan jag tro. Eftersom det är svinaktigt gjort så är han väl ett svin. Många tycker nog det är konstigt att jag fortfarande bor kvar i det som en gång var mitt hem. Först fick jag veta att förhastade beslut är obra så det har jag försökt följa men när jag väl bestämt mig så är det minsann inte så lätt att hitta lägenhet. Har också bestämt att jag flyttar först efter nyår. Allt låter så enkelt men så är inte fallet. Varje dag är en kamp. Sex månader har gått men ändå känns livet så tungt. Jag tittar upp på min man som sitter mitt emot mig och jag tänker " hur kunde du, vad fick dig att svika och bedra och lura din egen hustru sedan 35 år tillbaka" Det gör såå ont i själen

Denna fråga tycker jag du ska söka svar på om du vill hela dig själv och ditt hjärta. Det är omöjligt att släppa något som man inte förstår. Jag tror det finns ett svar här som inte är rotat i "svinaktighet". Svinaktighet är ett enkelt svar med en tydlig bov men det kommer inte vara tillfredsställande, tror jag, vad tror du?

Så sant och kloka ord från dig.

Ibland kan jag rentav tycka synd om människor som beter sig så illa och respektlöst som han gjort. Men som sagt det ger mig inget svar på frågan VARFÖR

Jag är inte helt övertygad om att du ska kämpa så mycket för att få svar på frågan: Varför? Risken är att du hamnar i ältande och börjar leta fel hos dig själv i för stor utstäckning.  Det finns kanske inget bättre svar än det du redan kommit fram till. Att han behövde lite förstärkning och spänning vid sidan av? Detta är väldigt vanligt och "drabbar" många människor. Varför inte bara låta det vara så och lägga energin framåt, att hitta eget boende och låta dittt nya liv växa fram. Det kommer bli allt bättre när chock och sorg har börjat klinga av.

Hon har inte något som du saknar. Han saknar något. Ex mentaliseringsförmåga och empati.

Mentaliseringsförmåga verkar även A sakna. Som jag tidigare nämt så kallar jag den andra kvinnan A. Jag har de senaste fjorton dagarna försökt nå A för att få svar på vissa frågor men det är dödstyst från hennes håll. Först sände jag ett mail, när svar uteblev skrev jag ett brev. Jag har varit otroligt vänlig och vädjat till henne att hjälpa mig för att kunna gå vidare i livet. Jag börjar mer och mer förstå att hon helt saknar empati. Hon bryr sig inte ett dugg om hur jag mår. Jag tror inte ens hon inser hur hon bidragit till att rasera en hel familj. Konsekvenserna av att hon haft en relation med en gift man är enorma. Såklart bär min man största ansvaret gentemot mig men nu ville jag bara berätta vad jag tycker om henne.

Jag är större människa än henne så till vida att jag besitter känsla och omtanke om mina medmänniskor. Jag tror att jag mår bättre i långa loppet. Mitt samvete är rent......

Är du säker på att hon visste om att du och familjen fanns?

Hur kom du på honom första gången?

Jag tror ett väldigt vanligt misstag är att tro att alla människor har samma värderingar man själv har, det är svårt att riktigt förstå att det kan finnas så egoistiska och hänsynslösa människor, man försöker hitta någon bra förklaring för det... men det finns ingen bra förklaring... förklaringen är snarare att det helt enkelt bara finns människor som inte bryr sig ett skvatt om någon annan än sig själva.

Det är ganska meningslöst att försöka vädja till hennes medmänsklighet, moral eller vad man vill kalla det, det finns helt enkelt inte där, iaf inte i den form som du tror, hon har andra värderingar än du, i hennes värld är det ok att göra som hon gjorde och hon har antagligen tusentals bra sätt att rättfärdiga det för sig själv.