191919 skrev 2015-11-22 22:50:58 följande:
Visst är det bra att vara ärlig men måste man vara såå brutalt detaljrik som min man varit i sin presentation av den andra kvinnan? Han har använt ord som attraktion, åtrå, grädde på moset, väldigt,väldigt vacker, längtade efter henne osv. Han har även berättat att han kört flera mils omvägar för att träffa henne. Jamenar att han kunnat bespara mig de grövsta. Har man minsta lilla känsla och förståelse för hur sargad jag blev så har han kunnat byta ut många av dessa ord. Inte nog med att han varit otrogen 20 år utan han talar om i minsta detalj hur himla fin och bra hon var. Ändå har han mage och komma och be mig stanna för det är mig han älskar. Kom han på det i samma stund som avslöjandet kom. " nä men Gud så tokigt det blev, det är ju min fru jag älskar, jag har ju bara haft en annan kvinna vid sidan om i 20 år " Hur jag än vänder och vrider upp och ner, bak och fram får jag aldrig ihop hur jag någonsin ska kunna lita på denna man igen. Hur jag ska kunna stanna kvar hos honom och gå vidare i livet och låtsas som om inget har hänt. Nää det som varit kommer aldrig tillbaka. Det skulle aldrig bli som förr. Dessutom är min man mycket opålitlig och skulle säkert såra mig igen på ett eller annat vis. Jag är väl ändå värd att ha ett bättre liv. Ibland vill jag bara skrika ut " satans, jävla karlslok, försvinn ur mitt liv" Det måste finnas någon därute som kan ge mig kärlek, värme och omtanke. Någon som jag kan lita på. Någon som jag kan känna mig trygg med. Men stora frågan är, vågar jag en gång till ?
Vet du, jag tycker att du ska göra precis det. Testa och se hur det känns i ett tomt rum först. Känns det bra så ta det med dig och visa honom styrkan i det han har väckt. Vrede är en känsla man kan överleva på, om man bara kan släppa den sedan, i sinom tid.
Jag har byggt en hel karriär på vreden mot en tyrannisk (och dessutom otrogen) far och den energin har gett mig lyckan i längden. Och vetskapen att man inte måste ta skit. Jag gillar nästan aldrig läget, jag rör mig genom livet på mina villkor.
Och nej, det är inte särskilt hänsynsfullt att i detalj måla ut hur man har bedragit i så många år. Men han vill klart lätta sitt samvete så mycket han kan nu när detta äntligen kom upp på bordet.
Jag är ingen förlåtande typ, ingen som velar och vacklar i beslut, så egentligen ska jag inte ge råd för 95% av alla kvinnor är inte skapta som jag. Men min integritet är mig kär, och vissa saker tycker jag inte ska förlåtas. Jag hade i första hand tänkt på alla möten och möjligheter till lycka som jag missar om jag håller fast vid en person som svikit mig.
Tid är det enda en människa har och jag har bestämt mig för att jag har inte en minut att slösa på ryggradslösa lögnare när de väl har avslöjat sig.
Men du måste komma fram till en sanning som ditt hjärta och din hjärna kan leva med.
