• 191919

    Tjugo års otrohet

    Har ett 40-årigt förhållande med min man och av dessa har vi varit gifta 35. För tre månader sedan avslöjades  det att min man varit otrogen med samma kvinna 20 år.  De senaste sju åren har han messat henne regelbundet samt även besökt henne såklart. Min värld rasade samman. Tappade sömnen. Blev apatisk, slutade äta som resulterar i nio kl viktminskning. Hemmet intresserar mig inte längre. All min livsglädje är borta. Självkänslan körd i botten. Tillit till min man existerar inte. Han menar att allt var så oskyldigt. Det är mig han älskar blabla bla. Går hos psykolog, läkare, kurator. Tillsammans går vi på familjeterapi. Har sökt skilsmässa. Kastade ringen omgående. Står i lägenhetskö. Kan tillägga att vi har tre vuxna barn samt åtta barnbarn. Barnen med resp. vet. Alla är bestörta. Vi bor fortfarande under samma tak. Bråkar inte men ibland får jag vredesutbrott så jag blir rädd för mig själv. Vissa dagar gråter jag hela tiden och resten av tiden är jag nedstämd. Hjärtklappning är mera regel än undantag. Jag älskar mannen men hatar den handling han gjort mot mig. Hjälp mig snälla ni därute. Kan jag bli hel som människa igen. Nu har jag ett blödande sår invärtes. Tycker själv jag haft ett lyckligt äktenskap och det tycker även min man men uppenbarligen ville han leva dubbelliv.  

  • Svar på tråden Tjugo års otrohet
  • 191919

    Nej jag är verkligen inte hundra på att hon visste om mig och familjen. Hon visste att han hade barnbarn och katt för det sa hon i första samtalet med mig. Han kan ljuga när han säger att hah berättat för henne att han var gift, mest troligt.

    Avslöjades gm att hon sände att sms till min man 22.20 en fredagkväll. Jag råkade sitta bredvid honom och såg allt.

    Det är väl helt rätt att vi människor är olika men någonstans går man och inbillar sig att vi alla har lika värderingar. Det är naivt att drömma om det. Egotrippade människor finns överallt det är bara att inse.

  • 191919

    Livet går vidare för mig och flytten är inte alltför långt borta hoppas jag. Jag möblerar i tankarna och ställer in mig på få lägenhet i början av nästa år. Min psykolog tycker att jag ser stark och beslutsam ut. Min man däremot är låg och mår dåligt över vad han ställt till med. Trots att jag känner mig stark är jag fortfarande chockad över min mans stora svek mot mig. Jag är så fruktansvärt sårad att jag ändrar ALDRIG mitt beslut att lämna honom. Jag litar inte ett dugg på honom numer. Han har bränt alla broar mellan oss tyvärr MEN jag har fortfarande känslor för honom och det gör det svårt för mig att gå men beslutet står fast.

  • Anonym (Mia)

    Det är bra, kämpa på, ta de beslut som är bra för dig och gör de förändringar du behöver. Bra att din man äntligen börjat inse vad han ställt till med, det är bra och rätt att han får må riktigt dåligt en tid.

  • Anonym (man)
    191919 skrev 2015-11-26 16:48:27 följande:

    ........
    Det är väl helt rätt att vi människor är olika men någonstans går man och inbillar sig att vi alla har lika värderingar. Det är naivt att drömma om det. Egotrippade människor finns överallt det är bara att inse.


    Alla ser nog sig själva som rättskaffens och reko, långt ifrån alla är det, även de mest egoistiska svinen man kan tänka sig ser sig själva som schyssta medmänniskor, det är bara jäkligt duktiga på att rättfärdiga saker för sig själva för att kunna se sig själva i spegeln utan att kräkas, finns alltid en ursäkt till allt. Egotrippade människor finns överallt och både din man och kvinnan är några av dem, du kommer må mycket bättre av att få bort dem ur ditt liv och omgärda dig med sundare människor istället.
  • 191919

    Nu har jag fått lägenhet från första januari. Tragiskt att det blev så här men det finns inga alternativ. Det känns helt rätt för mig. Nu när jul o nyår närmar sig blir jag påmind om hur han gick åt sidan och messade sin älskarinna trots att jag, barn med respektive, barnbarn, mina föräldrar, svägerskor och svågrar fanns i närheten. Stämningen var hög, alla var glada som de flesta är vid liknande högtider. Ändå fanns det utrymme för A i hans tankar. Just nu har han tur att han inte finns i närheten för då skulle jag skriiiiiika rakt ut "jag hatar dig din jävel" för så känner jag när jag tänker på vad han gjort. Han bönar och ber att jag ska stanna men utan framgång. Jag vill inte leva med en bödel. Gud säg att jag gjort mig förtjänt av någon bättre

  • Blomma73

    Bra att du fått tag i en ny lägenhet ts. Önskar dig lycka till med ditt nya liv efter nyår. Du fixar det!

  • Eza

    Du har gjort dig förtjänt av något bättre! Hoppas du får en fin jul trots detta<3

  • 191919

    Har precis berättat att jag fått lägenhet och lämnar. Inga tårar från honom direkt men har ändå aldrig sett tårar från hans ögon någonsin. Han säger att det är tråkigt att jag tagit det beslutet och väljer att stötta mig till fullo och lever på hoppet att jag ska komma tillbaka. Drömma kan man alltid göra men i min värld finns inte det utrymmet. Skriver just nu listor på vad som behöver inhandlas för att leva ett liv för mig själv. Måste ju börja på ruta ett på nåt vis.

  • Anonym (Tänk på DIG)
    191919 skrev 2015-12-07 21:18:47 följande:

    Livet går vidare för mig och flytten är inte alltför långt borta hoppas jag. Jag möblerar i tankarna och ställer in mig på få lägenhet i början av nästa år. Min psykolog tycker att jag ser stark och beslutsam ut. Min man däremot är låg och mår dåligt över vad han ställt till med. Trots att jag känner mig stark är jag fortfarande chockad över min mans stora svek mot mig. Jag är så fruktansvärt sårad att jag ändrar ALDRIG mitt beslut att lämna honom. Jag litar inte ett dugg på honom numer. Han har bränt alla broar mellan oss tyvärr MEN jag har fortfarande känslor för honom och det gör det svårt för mig att gå men beslutet står fast.


    Jag tror att en av de svåraste bitarna är att förstå att mannen du älskat i alla dessa år egentligen inte finns. Anledningen till att du har så svårt att förstå hur det kunde hända är att han egentligen inte är den du trodde, samtidigt som en del av honom ändå varit det.
    Han ville förmodligen vara den du såg när du såg på honom, men klarade det inte.

    Jag tror att du ska sluta fråga varför det hände, och i stället tänka "hur ska jag våga lita på någon i framtiden" och fokusera på DIG. Han var inte den du trodde, det betyder inte att du gjort något fel.

    Och vad gäller A... Jag har haft en kortare romans med en gift man en gång när jag var ung och dum, och jag ansåg inte att JAG gjorde något fel. Jag var inte på något sätt drivande, visade inte ens intresse, men när han kom till mig tyckte jag att det var hans ansvar, att mitt ansvar slutade vid att inte försöka övertala honom till något. Rätt eller fel, det var så jag tänkte. Jag avslutade det rätt snabbt för att jag insåg att jag ville ha en egen man i stället för någon annans.
  • Anonym (styrkekram)

    Grattis till nya lägenheten!!! GladSkrattandeDrömmer Det kommer att bli bra ska du se! Hjärta

Svar på tråden Tjugo års otrohet