Ignoramus skrev 2019-02-17 00:42:01 följande:
Ja ok, visst, utseende är ju naturligtvis det första vi har att gå på i många sammanhang, men det här är ju en tråd som handlar om att bli annorlunda bemött när man inte är lika attraktiv längre, så jag utgick ifrån den aspekten. Och då vidhåller jag fortfarande att jag inte har något intresse överhuvudtaget av att lära känna den sortens människa som ser mig och tänker "Ok, ful. Liggfaktor noll. Då har jag ingen anledning att lyssna på henne längre."
Och det känns inte på något plan som en förlust att inte ha dessa människor i mitt liv. Det skulle aldrig falla mig in att jobba för att de ska börja finna mig mer attraktiv, ergo så att de lyssnar på mig i fortsättningen. Det är ju fördomsnissarna som får ändra på sig, inte jag.
Min förklaringsmodell angående flest manliga vänner är väldigt enkel; jag har alltid haft en stor majoritet "manliga" intressen som gör att jag har haft lättare att passa in i den gruppen.
Ja, tråden handlar ju om TS upplevelse att få mindre sociala kontakter och socialt samspel p.g.a. minskad attraktion. Och jag håller med TS om att hennes tes sannolikt stämmer av skäl jag redan angett.
Kanhända att du är en av det fåtalet som faktiskt inte ser till yta och utseende utan dömer andra helt från deras inre egenskaper och då är det ju bara att gratulera - det är en väldigt fin egenskap. För min egen del så skulle jag också gärna vilja vara sådan, men eftersom det är så många omedvetna processer som sker inom mig, så vågar jag inte slå fast något dylikt. Våra upplevelser av de premisser på vilka vi beslutar brukar i många forskningsstudier visa sig vara helt felaktiga. Det finns studier som visar att långa män ofta får bättre jobb, fler vänner och högre löner. Andra studier visar att attraktiva personer upplevs som mer kompetenta än mindre attraktiva, etc, etc...
Jag tycker du gör det lite lätt för dig när du så bestämt slår fast att du inte förlorar något på att bli avfärdad. Om en person väljer bort dig av fördomsfulla orsaker, så betyder inte det automatiskt att ni inte annars skulle kunna ha format en fantastisk vänskap. Jag förstår mycket väl raseriet och de sårade känslorna när man blir bortvald av t.ex. utseendemässiga orsaker. Men de som väljer bort en på det viset är inte nödvändigtvis idioter på alla sätt, bara för att de beter sig knasigt i den situationen.
Jag tror vi alla ofta tänker i termer av: "Ta mig som jag är, annars är det er förlust.". Men det ger ju oss inga incitament till att förändra oss själva, utan kräver endast förändring av andra. Ofta tror jag det är bättre att man går till sig själv: Vad är det jag kan göra för att förbättra mina möjligheter till att få fler sociala kontakter. Åtminstone om man vill få till någon förändring. I ett idealt och rättvist samhälle skulle det inte behövas. Men samhället är tyvärr varken idealt eller rättvist.