Anonym (Fredric) skrev 2019-02-14 17:35:12 följande:
Det sägs att otrohet alltid kommer fram.
Men hur? Måste man själv påverka det?
Jag blev själv drabbad för något år sedan. Försvann fort och gjorde inget väsen av det. När mitt ex sedan inledde relationen med den hon bedrog med mig så gick jag och tänkte att folk skulle förstå. Men på något sätt har jag nu förstått att det aldrig kommit fram. Varken otrohet eller att den nya var den som gjorde att vi gick isär. Kommer det längre fram?
Livet rullar på för alla förutom mig. Jag har levt med sjuk ångest under denna tiden. Tycker inte om mig själv. Svårt med tillit. Ligger mycket i sängen. Ingen motivation. Men så rivs det upp när man får veta att det har väl aldrig varit något konstigt med uppbrottet.
Jag ville inte lägga energi på det. Visste att jag skulle må ännu sämre om jag gjorde en scen av allt. Många sa då karma kommer... Men ärligt talat. Nej. Alla är lyckliga och allt nytt fungerar.
Hur har det varit för er andra?
Jag känner ett sjukt bekräftelsebehov i form av att jag vill att det går åt skogen för dem, att allt kommer fram i ljuset, att någon hade frågat MIG, att man fick en ursäkt, att folk tänkte ?jaha! nu förstår vi.?
Och ja som för många av er andra här inne.. det var självfallet en kollega som lurade i bakgrunden.
Det låter som om du begått ett antal tankefel.
1. Du har tänkt att det finns en "bestraffningsregel". Det gör det ju tyvärr inte. Visst kan otrohet inte löna sig, men det kan likväl också leda till en långvarig lycklig relation. Det finns inget per automatik som säger att trohet, eller gott uppförande eller att man alltid torkar fötterna på dörrmattan leder till framgång och vice versa.
När någon sade: "Karma kommer", var det antagligen mer för att trösta dig och få dig att må bättre, än att det skulle vara någon generell sanning.
2. Du ville inte ställa till en scen och bearbeta och konfrontera, utan du förlitade dig på att du skulle få någon form av belöning längre fram. Det var också ett feltänk. Du borde ha varit mer tydlig mot dig själv vad otroheten innebar och vad dina behov var.
Mitt råd är att du försöker bearbeta det nu. Om du behöver bli förbannad och skrika eller gråta förtvivlad, så gör det. Tycker du det är viktigt att andra får veta, så berätta för dem. Lämna "präktig pojke" tanken åt sidan, och tillåt dig att vara arg, förtvivlad och ledsen. Bestäm dig sedan för att inte låta händelsen definiera dig som människa. Du är värd så mycket mer än sådan där skit. Bestäm dig för att du ska börja leta efter det där andra du är värd!
Sedan tycker jag inte att hat i den här situationen är nödvändigtvis dåligt. Det är inget fel att hata så länge det inte går ut över någon annan och man har kontroll på det. Men fastna inte där, utan låt hatet bli ett konstruktivt hat som blir hävstången som får dig att hitta det nya livet!