Utdrivningsfasen – det här händer när barnet föds
En vaginal förlossning delas in i tre delar. Latensfas, aktiv fas och utdrivningsfas. Vad är utdrivningsfasen och hur går det till när barnet föds? Läs allt här.
Utdrivningsfasen är den sista delen av en vaginal förlossning. När modermunnen är helt öppen, även kallat retraherad, kan det ta olika lång tid till barnet är fött. Oftast vill man vänta på att barnet når den födandes bäckenbotten innan det är dags att börja krysta. Hur lång tid det tar är individuellt och beror delvis på om du är förstföderska eller omföderska.
Utdrivningsfasen – barnet roterar ner mot bäckenbotten
För varje värk kommer barnet längre och längre ner i den födandes bäcken. Barnet vrider sig ner mot vaginalöppningen bit för bit. För en förstföderska kan det ta uppemot två timmar. För en omföderska kan det ibland gå på några minuter. Båda två är lika normalt och lika vanligt. Hur fort det går beror också på hur kraftiga värkarna är, hur stort barnet är och hur barnet ligger i magen. Ju längre ner mot vaginalöppnignen som barnet kommer desto starkare känns impulsen av att vilja krysta.
LÄS ÄVEN: Latensfasen – första tecknet på att förlossningen har börjat
Krystkänsla som är svår att stå emot
När barnet nått ner till bäckenbotten är krystkänslan väldigt stark och svår att hålla emot. Om den födande har en bra bedövning kan det vara svårt att känna när det är dags att krysta, då får barnmorska guida. Men de allra flesta känner när det är dags. Barnets föregående del, det vill säga huvudet eller rumpan, trycker bak mot ändtarmen på den födande och värkarna trycker barnet närmare öppningen.
När den födande krystar pressas barnet ut lite i taget för att sedan åka tillbaka in igen när värken är borta. Det är bra att det får går långsamt, då hinner vävnaderna med att töja sig för varje värk. För en del kan kraften i värkarna vara skrämmande i det här skedet. Försök att vara lugn och helt hänge dig åt din kropps förmåga att föda barn. Du klarar det!
LÄS ÄVEN: Vad är hypnobirth? Teknik, fördelar och nackdelar
Perinealskydd är viktigt när barnet föds fram
När barnet börjar skymta i öppningen eller kanske är precis innanför börjar de flesta barnmorskor med det som kallas perinealskydd. Det vill säga att man försöker skydda mellangården från stora bristningar. Ett aktivt perinealskydd kan ges i form av:
- Varma, blöta handdukar som hålls mot mellangården. Det ökar cirkulationen i vävnaderna och mjukar upp inför att barnet ska födas fram. Det brukar också känns skönt och smärtlindrande för den födande.
- Hålla en hand på barnets huvud. Genom att göra det kan barnmorskan styra över hur fort det går när huvudet föds fram. Om du som födande vill hålla en hand på barnets huvud går det också jättebra. Det kan ge mer kraft till de sista krystningarna att få känna på sitt barn för första gången.
- Hålla ett grepp med tummen och pekfingret i mellangården. Det gör man för att stötta vävnaderna och hjälpa till att föra barnet upp, bort från mellangården för att minska risken för stora bristningar.
- Sin röst. Barnmorskan pratar med den födande, stöttar och lugnar. När hen säger att det är dags att sluta krysta och bara andas är det för att den största delen av barnet ska få födas fram så långsamt som möjligt. Då är det bra om den födande lyssnar och flåsar eller andas tungt istället för att krysta. Om du vill läsa mer om perinealskydd och hur barnmorskor jobbar för att minska risken för bristningar kan du göra det här.
LÄS ÄVEN: Aktiv fas – det här händer i kroppen under förlossningen
Huvudet föds fram – ring of fire
När barnet står i vad som kallas genomskärning, det vill säga den största diametern av den del som kommer ut först står kvar i vaginalöppningen mellan två värkar. Då känner den födande en svidande och brännande smärta. Vävnaderna är uttöjda till max, det brukar kallas för “ring of fire”. Här är det bra om den födande kan försöka slappna av, andas lugnt och tungt, och lyssna på barnmorskan. Nu är det inte många värkar kvar till barnet är ute!
Det är vanligt att brista i underlivet
De allra flesta brister på ett eller annat sätt. Faktum är att 85 procent av alla förstföderskor får någon slags bristning i samband med förlossningen. Vanligast är är de som kallas grad ett och grad två. Grad ett är när det blivit ett sår i slemhinnan i vaginan, eller en bristning på blygdläpparna. Grad två betyder att även en eller båda muskler runt vaginan gått sönder.
Att får en större bristning av grad 3 eller 4 är mer ovanligt, det drabbar strax under tre procent av alla som föder vaginalt. Det är de bristningar där även ändtarmsmuskeln och analslemhinnan skadas. Andelen stora bristningar minskar i Sverige även om det finns skillnader inom landet.
Du kan läsa mer om bristningar vid förlossning här.
Efterbördsskedet – moderkakan
När bebisen är ute är värkarna också borta. Livmodern kommer dra ihop sig när moderkakan släpper men inte på samma sätt som under förlossningsvärkarna. Moderkakan, eller placentan som det också heter släpper oftast av sig själv. Det kan ta allt från några minuter upp till en timme. Så länge den födande mår bra och inte blöder mycket går det bra att vänta.
Om moderkakan inte släpper spontant kan man hjälpa till med läkemedel, försöka leda ut den med ett tag i navelsträngen och en hand på livmodern. Om inte det går får man ta ut den på operation, men det är ovanligt att det händer. Att krysta ut moderkakan är inte alls som att krysta ut en bebis. Den är mjuk och gör inte ont, men det kan kännas lite obehagligt.
Barnet är fött – förlossningen är över
Barnet ligger på bröstet och moderkakan är ute. Barnmorskan tittar på bristningen och hur den ska sys. De flesta bristningar kan sys på rummet av barnmorska, men större och djupare bristningar kan behöva sys av läkare på operation. När allt är klart får familjen fortsatt vård på BB i ett till två dygn innan det är dags att gå hem.
LÄS ÄVEN: Sen avnavling – därför är det viktigt att ditt barn får allt sitt blod
Texten är skriven av Rebecca Nilsson, leg. Barnmorska
Har du frågor kring graviditet och förlossning? Maila [email protected]
