"Barnen gjorde inte förhållandet bättre" – parterapeuten svarar

Genrebild. Paret har inget med texten att göra. Foto: Pexel
Genrebild. Paret har inget med texten att göra. Foto: Pexel

:Läsarfråga: "Jag hade en fantasibild om att barn skulle göra allt bättre"

Hej!

Jag och min partner har varit ett par i sex år. Jag älskar honom verkligen och kan inte tänka mig en framtid utan honom. Trots det känns det som att det är dags att gå skilda vägar. Det känns som att vi istället för att växa tillsammans bromsar vi varandras utveckling oavsiktligt.

Våra värderingar, principer och annat som vi från början hade gemensamt suddas sakta ut. Vi har alltid kompromissat om allt men när ens gemensamma mål försvinner känns det svårt. Vet inte om jag bara har någon kris för att vi planerar husköp och barn. Jag hör ofta att barn är en stor påfrestning på förhållandet, men jag har den där fantasibilden om att allt skulle bli så mycket bättre. Att man inser vad som verkligen är viktigt och betyder något.

Min fråga är om jag tar för allvarligt på det här? Kan vi fortsätta leva tillsammans utan att bromsa varandra, och hur i så fall?

Svar från parterapeuten:

Hej!
Frågan som du ska ställa är "hur ska VI byta perspektiv”. När ni ska ändra något i er relation behöver ni vara med på det båda två. Jag tror också att ni har minskat på de tillfällena då ni pratar med varandra på ett sätt där ni känner er lyssnade på. Försök att sätta er in i varandras värld så ni båda kan förstå hur var och en tänker.

Ofta kan man glida ifrån varandra om man på allvar slutar att vara intresserade av hur partnern tänker och känner. Jag tror att ni skulle kunna prata med varandra så att ni slutar bromsar varandra. En relation ska byggas tillsammans och ni ska känna att ni skapar ett gemensamt liv.

Hälsningar Tommy Waard, parterapeut