• Anonym

    Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?

    Sitter här sömnlös och med panikkänslor på grund av ett besök hos barnmorska på Ofeliamottagningen tidigt imorse.

    Ändå sedan jag först fick reda på att jag var gravid och vid varje besök hos barnmorska, mvc-läkare etc har jag förklarat att jag inte klarar av/tänker föda vaginalt - att enda alternativet för mig är kejsarsnitt. Jag har sagt ett antal gånger att inget annat är tänkbart och att jag hellre genomgår ytterligare en abort (första aborten gjordes när jag var mycket yngre på grund av att de sa till mig att jag inte kunde välja att få ett snitt) än föder vaginalt.

    Både min barnmorska och mvc läkare har lugnat mig och sagt att jag absolut inte ska oroa mig, om jag känner så starkt för detta så kommer det inte alls vara några problem att få ett planerat kejsarsnitt. Ingen fara alls, det här löser vi sa min läkare och skickade en remiss för mig till ofelia när jag var i vecka 13.

    Från att ha varit smått hysterisk och inte kunnat vara det minsta glad över graviditeten så lugnade jag ner mig och började njuta. Liksom sådär stråla som de säger att man ska göra. Idag när jag är i vecka 21 så kom jag till mitt möte, ganska oförberedd då jag antog att det var mer som en formalitet för att godkänna kejsarsnittet.

    Istället lyssnar barnmorskan på min historia och jag berättar varför jag inte klarar av att föda vaginalt och får helt plötsligt kommentaren. "Nej, det där är absolut inget skäl till att bevilja kejsarsnitt! Det kommer inte att gå."

    Jag är helt knäckt, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har spenderat timmar hyperventilerandes och störtgråtandes. Jag förstår inte HUR kan de komma på en sån här grej NU när det inte längre går att avbryta graviditeten? Är det något slags elakt skämt? Imorgon är jag i vecka 22 då man inte ens med särskilda skäl får göra abort.

    Jag ångrar nu att jag inte satt mig in i det här mer, jag ångrar att jag inte stressade remissen som gick till ofelia. Jag förstår ingenting, vet inte hur det blev såhär. Jag har aldrig fött barn innan och min förlossningsrädsla är kanske inte av den vanligare sorten "det gör nog ont" utan beror på tidigare övergrepp och smärta/panik/ångest i samband med dessa.

    Nu, när jag tänker efter märker jag att jag inte har den minsta aning om hur det här egentligen går till, jag har bara blint trott att bms och läkares lugnande ord har varit någon slags garanti. Finns det någonting jag kan göra, någonstans att överklaga? Vad har en barnmorska (hur mycket specialist hon än må vara) för rätt att säga till mig att jag till 99%chans inte kan få kejsarsnitt efter att ha träffat mig en gång i tjugo minuter?

    Finns det någon som har erfarenhet av sånt här? Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?
  • Anonym (samma olika)
    Lavish skrev 2012-02-28 20:20:33 följande:
    Ja och om du kommer fram till att du personligen tycker att döden av vit flugsvamp är värre än döden av arsenik så är du larvig om du insisterar på arseniken? Eftersom någon annan anser att symptomen innan man dör av flugsvamp inte alls är så farliga?

    Nu har jag ju inte sagt att TS ska välja utifrån vad någon annan tycker/tänker/känner ELLER att något val är larvigt utan bara att hon ska öppna sig lite och skaffa mer kunskap/information om båda alternativen som grund till ett beslut.

  • Lavish
    Anonym (samma olika) skrev 2012-02-28 21:07:12 följande:

    Nu har jag ju inte sagt att TS ska välja utifrån vad någon annan tycker/tänker/känner ELLER att något val är larvigt utan bara att hon ska öppna sig lite och skaffa mer kunskap/information om båda alternativen som grund till ett beslut.


    Vad får dig att tro att hon inte har kunskap/information redan?
  • Anonym (samma olika)
    Lavish skrev 2012-02-28 21:47:17 följande:

    Vad får dig att tro att hon inte har kunskap/information redan?



    -------------------------------


     


    Läs ts start och inlägg. Har ända sedan graviditetsstart vetat att hon inte tänker föda vaginalt, dvs innan några samtal hållits. I kombination med ”tänker ta livet av sig och barnet” mm så pekar det allt mot en viss irrationalitet...


     

  • Maline
    Anonym (samma olika) skrev 2012-02-28 22:08:23 följande:

     


    -------------------------------


     


    Läs ts start och inlägg. Har ända sedan graviditetsstart vetat att hon inte tänker föda vaginalt, dvs innan några samtal hållits. I kombination med ”tänker ta livet av sig och barnet” mm så pekar det allt mot en viss irrationalitet...


     


    Öhh ja, TS rädsla för att föda vaginalt  kommer från övergrepp som hon tvingats utstå. Övergrepp som lämnat sådana trauman att hon redan gjort en abort för att hon blivit nekad möjligheten att få snitt.
    TS mår inte bra.
    Hon är rädd. Traumat är ännu inte bearbetat. Men det utesluter väl inte att TS har kunskap om vad förlossningssätten innebär?

    Att tvinga TS till en vaginal förlossning bara för att det är bäst för genomsnittsföderskan fel. TS borde precis som alla andra ha rätt till vår utifrån sina behov och förutsättningar, eller?
  • Anonym (samma olika)
    Maline skrev 2012-02-28 22:39:38 följande:
    Öhh ja, TS rädsla för att föda vaginalt  kommer från övergrepp som hon tvingats utstå. Övergrepp som lämnat sådana trauman att hon redan gjort en abort för att hon blivit nekad möjligheten att få snitt.
    TS mår inte bra.
    Hon är rädd. Traumat är ännu inte bearbetat. Men det utesluter väl inte att TS har kunskap om vad förlossningssätten innebär?

    Att tvinga TS till en vaginal förlossning bara för att det är bäst för genomsnittsföderskan fel. TS borde precis som alla andra ha rätt till vår utifrån sina behov och förutsättningar, eller?

    Men om du läser mina tidigare inlägg också och inte bara hugger på det sista som är taget ur ett sammanhang... Jag har också blivit våldtagen (av okänd gärningsman dessutom). Kejsarsnitt MÅSTE inte vara lösningen på förlossningsrädsla efter det, jag har gjort ks och det var för mig VÄRRE än vaginalt eftersom övergreppen kom tillbaka starkare när jag låg där fastsurrad på rygg och inte kunde röra mig. Vaginalt var jag med på ett helt annat sätt. I sina inlägg ger TS uttryck för irrationalitet och jag föreslår bara att hon ska ta erbjudandet att prata igenom förlossningen, öppna sig för att det kan finnas flera lösningar, lyssna, och tänka lite lugnare än i termer av självmord och döda barnet. Hon har inte gjort vare sig kejsarsnitt eller fött vaginalt. Hon vet inte vad hon väljer/väljer bort. Vaginalt kan vara fantastiskt efter övergrepp och kejsarsnitt kan vara hemskt. Eller så kan det vara tvärtom. Men hon avfärdar helt det ena redan innan första barnmorskemötet och det tycker jag är irrationellt.

  • Maline
    Anonym (samma olika) skrev 2012-02-28 23:00:08 följande:

    Men om du läser mina tidigare inlägg också och inte bara hugger på det sista som är taget ur ett sammanhang... Jag har också blivit våldtagen (av okänd gärningsman dessutom). Kejsarsnitt MÅSTE inte vara lösningen på förlossningsrädsla efter det, jag har gjort ks och det var för mig VÄRRE än vaginalt eftersom övergreppen kom tillbaka starkare när jag låg där fastsurrad på rygg och inte kunde röra mig. Vaginalt var jag med på ett helt annat sätt. I sina inlägg ger TS uttryck för irrationalitet och jag föreslår bara att hon ska ta erbjudandet att prata igenom förlossningen, öppna sig för att det kan finnas flera lösningar, lyssna, och tänka lite lugnare än i termer av självmord och döda barnet. Hon har inte gjort vare sig kejsarsnitt eller fött vaginalt. Hon vet inte vad hon väljer/väljer bort. Vaginalt kan vara fantastiskt efter övergrepp och kejsarsnitt kan vara hemskt. Eller så kan det vara tvärtom. Men hon avfärdar helt det ena redan innan första barnmorskemötet och det tycker jag är irrationellt.


    Jag har skummat dina tidigare inlägg min kommentar om genomsnittsföderskor var inte riktat till dig utan en kommentar om Ofeliabarnmorskans bemötande. TS är uppenbarligen paniskt rädd och den rädslan måste vården ta på allvar och bemöta. TS behöver stöd av vården. TS har den här gången valt att fullfölja en graviditet och söka hjälp för sin förlossningsrädsla, att då  som Ofelia-BM, utan möjlighet att faktiskt ta beslut, låta TS tro att snitt är en omöjlighet minskar snarare än ökar TS möjlighet att föda vaginalt.  Att TS reagerar med suicid-tankar visar väl bara hur pressad TS är i situationen, eller hur?

    Jag har två snitt i bagaget, ett "lyckat" och ett mindre lyckat. I inget av fallen ville jag ha snitt och hade åtminstone i ena läget svårt att ta till mig att det måste bli ett snitt och var absolut inne på att vägra. I det läget är vårdens bemötande A och O. Om inte vården visat respekt för min oro angående snitt hade jag aldrig legat på op-bordet andra gången. Jag tycker helt enkelt att du begär mycket av TS när du begär att hon ska lyssna på vården när hon inte känner sig lyssnad på. Plus att vi faktiskt inte vet vilken information TS baserar sin önskan om snitt på. Hon kan vara ruggigt informerad, eller inte.
  • Anonym
    Essien skrev 2012-02-28 21:02:48 följande:

    Det var inte min mening att låta irriterad. Jag är inte heller för att snitt ska beslutas genom en ruta på en blankett, jag är för läkarsamtal (utan påstridig propaganda utan fakta och ren information till patienten. En vän till mig ville behårt ha snitt tills hon fick mer info av läkaren som fattade att hon fått en hel del om bakfoten. Då ändrade hon sig faktiskt självmant och hon är helnöjd med sin vaginala förlossnig nu. Det var bäst för henne, hon var bara inte påläst och visste inte om det själv. Men om hon tagit in faktan hon innan inte hade koll på och ändå velat ha snitt tycker jag att hon ska få bestämma det själv :) men läkarsamtal är ju också för att se hur patienten tänker och känner, och se så att hon/han har förstått vad alla alternativ innebär. Snitt ska inte ges utan att patienten verkligen förstått vad det medför, men när patienten är informerad men ändå vill ha snitt tycker jag att det ska beviljas varje gång. Jag blir lite irriterad när de som vill ha snitt framställs som lite korkade eftersom snitt ju också gör ont (vilket vi redan vet), men jag tror jag förstår hur du tänker. Hur tycker du att restriktionerna kring snitt bör se ut? :)

    Så vad fick din väninna att ändra sig? Vilken information?

      
  • Lavish
    Anonym (samma olika) skrev 2012-02-28 22:08:23 följande:

     


    -------------------------------


     


    Läs ts start och inlägg. Har ända sedan graviditetsstart vetat att hon inte tänker föda vaginalt, dvs innan några samtal hållits. I kombination med ”tänker ta livet av sig och barnet” mm så pekar det allt mot en viss irrationalitet...


     


    Hon kan väl ha skaffat sig information på annat sätt än genom samtal? Oavsett så är det väl knappast säkert eller ens troligt att samtal och information kommer att bota irrationell rädsla? Brukar inte funka så.
  • Pallas

    Hoppas det går bra för dig TS! Jag har haft samma sits, fast omvänd - jag var paniskt rädd för kejsarsnitt men blev inte tagen på allvar. Det blev kejsarsnitt till slut, två stycken, och de kändes som övergrepp båda två.

    Om du skulle komma dithän att du måste gå igenom något du fasar för, så tror jag det är viktigt att du får hjälp att bearbeta det både innan och efter. För mig hjälpte det att prata med proffs. Fortfarande sörjer jag att jag var tvungen att gå igenom detta, men det är inte längre en handikappande panik- och övergreppskänsla. Jag kan leva med det nu. 

    Hoppas innerligt att det löser sig och att du kan få föda på ett sätt som gör att du känner dig trygg! Ibland kan vi dock inte välja av olika anledningar och då bör du få riktig hjälp att ta dig igenom det sätt som är bäst för dig. 

  • Anonym
    elmadumle skrev 2012-02-28 16:54:25 följande:
    Som sagt har man inte provat så kan man inte uttala sig heller, så är det med allting man inte provat , det är svårt att uttala sig innan.
    Varför är en förlossning en erfarenhet som man enligt dig måste ha provat på för att få ha åsikter om??

    Det är inte det minsta svårt att uttala sig innan. Framfall, sfinkterrupturer, vidgad/trängd slida, ärrbildning i slidan, inkontinens samt utsattheten i situationen är fullkomligt oacceptabelt för mig. Hela paketet.

    Däremot så är snitt med dess metod och dess komplikationer tänkbart för mig.

    Det är ren idioti att påstå att man inte kan uttala sig innan man själv ligger där med spräckt snippa. Då är det nämligen för sent att förebygga problemen.
Svar på tråden Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?