Anonym (mer peppar) skrev 2012-08-14 15:54:06 följande:
Är en troende kvinna som har varit gift i många år, vi har flera barn. Gifte oss som 19-åringar, oskulder båda två, vi hade inte ens rört vid varandras könsorgan/bröst eller sett varandra nakna. Däremot kramats, kysst och varit störtkåta som bara den.
Med verklig kännedom om varandra som personer (innan vi hade sex) och inställningen att vi skall vara tillsammans livet ut så har tryggheten att blomma ut sexuellt funnits. Vi har inte varit rädda att testa olika saker. Gillar hårda tag kombinerat med en stark själsfrändepassion, oralsex och analsex är inget som vi på något sätt ser som felaktigt. Allt som sker inom äktenskapet och som båda njuter av är en fin gåva att uppleva och utforska.
Det har förstås gått upp och ner under åren med lusten, ibland har det blivit sex många gånger i veckan och graviditeter och småbarnstid har ibland lett till längre pauser. Medan vissa graviditeter har ökat på lusten. Vi ser inte sex enbart som barnalstring och vi låter inte heller föräldraskapet sunka ihop oss och sluta dela den viktaga del av livet som sex är.
Efter många års äktenskap med bara ögon för varandra har vi förstås båda tänkt tanken hur det skulle vara att vara tillsammans med någon annan, klart vi är nyfikna men samtidigt mycket medvetna om vad ett sidospår kunde orsaka för sår i det som vi gemensamt har byggt upp tillsammans.
Jag tror att det i många kristna äktenskap finns en större passion än man kan ana. Som dels kanske kommer från det att man har en vilja att satsa livet ut på en och samma person, och då måste båda se till att ha ett "levande" förhållande och arbeta på det, vem vill leva livet ut i en "död" relation. Som troende så försöker man (det är ju inte alltid så lätt) att inte titta på de andra gräsmattorna och hoppa över staketet vid bråk eller för att man "växt ifrån varandra".
Tyvärr tror jag det precis lika mycket finns två andra stora kategorier representerade än bara de lyckligt passionerade kristna. Det är de som har ett tabubelagt förhållande til sexualiteten och kör vanlijaste vanilj. Vackert och trevligt så men ibland kan jag tycka lite synd om de som inte vet vad en fontänorgasm är eller som är rädda för att suga en kuk.
Den andra kategorin är de som är så hårt itutade i det syndiga med sex att det går helt överstyr, de klarar inte av att hantera sin drift och det leder till övergrepp och otrohet medan de slits mellan sin putsade fasad och det kroppsliga begäret som de aldrig lärt sig hantera.
En fin och reflekterande berättelse. Samtidgt tänker jag, gäller det du skriver i de sista styckena - om två kategorier mindre lyckade partnerskap - endast kristna. Man kan väl ha ett utvecklat moralbegrepp utan att vara troende? Att vara öppen och inkluderande och ha en god kontakt med både kropp och själ, likväl som motsatsen är väl en mer allmängiltig beskrivning till hur olika människor förhåller sig till sexualitet?
Den andra frågan är: är "peppar" morsatsen till "vanilj", eller syftar det på något helt annat i sammanhanget ;)