Nytt om sfinkterruptur! 10 % av alla kvinnor som föder barn drabbas!

Sunderbyns Sjukhus Luleå/Boden :)

Ursäkta, men vilken jäkla BS!!! Jag nojade inte för att spricka, jag slappnade av, jag följde barnmorskans instruktioner, jag tränade under graviditeten, jag åt bra och mitt barn var möjligen ganska stort, men inte extremt stort o.s.v. Men lik förbaskat fick jag sfinkterruptur. I efterhand kan jag konstatera att jag uppfyllde ganska många grejer på listan för "ökad risk för sfinkterruptur" - t.ex. förstföderska, fick förlösas med sugklocka (ja, mitt barn fastnade. Sånt som händer, även om man är vältränad och slappnar av...) Det du åstadkommer med att skriva ett sånt här inlägg, är att irritera de som har fött barn och drabbats av sfinkterruptur, och skuldbelägga de som inte har fött men kanske kommer att drabbas. För du säger i princip att "om du får sfinkterruptur så är det ditt eget fel, för att du inte förberedde dig ordentligt, inte gjorde rätt..." Och så behöver det inte alls vara. Jag hade dock turen att få bra hjälp, läkaren som förlöste mig kom upp och pratade med mig dagen efter förlossningen. Jag fick också prata med en sjukgymnast och en gynekolog gjorde en kontroll, innan jag lämnade BB. Jag hade uppföljning hos sjukgymnast två månader efter förlossningen, och hade jag haft kvarvarande problem hade det fortsatt följas upp.

Hur har det gått för dig efterhand? Har du fler barn?

Nä, det är inte alls BS. Jag hade en jättetrevlig förlossning (om nu förlossningar kan vara det) och kände mig trygg, väldigt professionellt behandlad och välförberedd. Tycker många i tråden förstorar upp riskerna och målar fan på väggen och vill vara lite motvikt.

Jag är hemskt ledsen att du behövde "gå sönder", det är som sagt nåt jag är riktigt rädd för. 

Givetvis förstår jag att komplikationer kan uppstå även om alla förutsättningar är perfekta. Jag menar inte att lägga skuld på någon, men jag menar att det visst är lite mindre risk att komplikationer ska uppstå om man te x förbereder sig. Har läst att det är ungefär lika krävande att föda barn som att springa ett maratonlopp och ingen i världen skulle springa ett maraton utan att träna först?

Intressant inställning. När jag sa till min BM redan vid inskrivningen att jag var rädd inför förlossningen och oroade mig var hennes exakta ord "läs inte så mycket, läs bara det jag ger dig och så kommer vi berätta det du behöver veta".

Intressant? Hur då? :) 

Ja, vårdens råd är ju då uppenbarligen att inte förbereda sig eller läsa på utan helt lägga sig i händerna på dem. Det går ju stick i stäv med att man ska förbereda sig och läsa på.

">Anonym (Alla rätt) skrev 2012-12-22 22:56:48 följande:Varför ska det alltid låta så dramatiskt när man blir förlöst med sugklocka/tång. Många skriver att man sliter ut barnet vilket låter brutalt. Så kanske man uppfattar det men det går inte till så!Säg det till paret vars dotters nackes bröts vid en sådan procedur... Den läkaren frångick alla regler och rutiner som finns för en sugklockeförlossning. Det är verkligen inte representativt för hur det annars går till.

Men då har du missförstått mig :)
Jag menade förberedd som i att sköta sin kropp med rätt sorts näring i rätt mängder, rätt träning och motion i rätt mängder, dvs ge kroppen en ärlig chans att klara av sin jätteuppgift på bästa sätt!  

Själva förlossningen hade i a f jag inte några förväntningar på, räknade kallt med att naturen och barnmorskan skulle fixa det. En förlossning blir ju som den blir, har man en massa förväntningar och krav blir man nog besviken?  

Angående den läskigt höga siffran 25-50 % som påstås få bestående skador efter vaginal förlossning, där ärrbildning är inräknat, men det endast ska vara 2-3 % efter kejsarsnitt:

Det går väl för helvete inte att föda med snitt utan att få ett ärr?! Mer synligt också.

Jag har fött vaginalt och syddes med tre stygn. En halv cm in i slidan finns en liten, liten knöl jag nog får leva med. Den märks mindre i upphetsat tillstånd, den gör inte ont på något sätt eller orsakar andra besvär. Ett ärr på magen skulle störa mig mer... Men lik förbannat finns jag säkerligen med i statistiken för "bestående skador efter vaginal förlossning", åtminstone om man trollar med siffror och ska få det att låta jättehögt. 

fattar inte ens varför du skriver i den här tråden!! Det finns många kvinnor som tagit skada av en vaginal förlossning!! Inklusive jag själv, både fysiskt och psykiskt.

Du har missförstått. Siffran 25-50 % som nu egentligen är 50 %, kom ut en ny färsk undersökning i januari i år. 50 % får bestående men på funktionen i underlivet, ett ärr som inte ger några problem är alltså inget bestående men. Så du räknas inte in i den statistiken.

Ett ärr är kosmetiskt. 25-50% drabbas vid vaginal förlossning av FUNKTIONSproblem med underlivet. Dvs problem som inte bara syns utan också känns.

Troligen finns du med i den statistiken med ditt problem, ja. Att du inte tycker att knölen i slidan stör dig ändrar inte på det faktum att den finns där, och att uppkomsten av knölar är relativt vanligt om man föder vaginalt.

Personligen tar jag hellre ett synligt ärr som inte känns, än en knöl som känns men inte syns. Så ofta visar jag nämligen inte upp mig utan bikini/underkläder för andra människor än min man.

För att jag ska kunna göra det valet på ett informerat vis måste jag få tillgång till korrekta siffror. Att förtiga problemen bara för att du inte störs av ditt problem, det är inte rätt mot de som står inför valet av förlossningsmetod. Bara för att du inte störs av din knöl, betyder det inte att alla skulle se på saken på samma sätt. För många andra skulle en knöl i underlivet kunna upplevas som förödande.

Som en tidigare skrev tycker jag att attityden i ditt inlägg är "att drabbas man av sfinkterruptur är det ens eget fel." 

Min förlossning drog ut på tiden, då mina värkar var verkningslösa. Det kallas värksvaghet och är INGET du själv kan ha gjort innan för att förhindra det. När en förlossning drar ut på tiden så rekommenderas man att ta smärtlindring för att helt enkelt orka. Min förlossning tog 23 timmar efter vattenavgång och jag förlöstes med sugklocka samt en BM som hängde på min mage vid varje krystvärk. Dom klippte mig men jag fick ändå en grad 3 sfinkterruptur. Två år senare har jag fortfarande läckage av avföring när jag löptränar, vilket jag biland gråter över, för löpträning är mitt största fritidsintresse. 

Jag var väldigt vältränad innan och under min graviditet. Innan jag vart gravid sprang jag tex en mil på 45 minuter, och jag fortsatte att simma och gå på vattengympa under graviditeten, samt gravid-yoga. Jag vägde 52kg när jag blev gravid och slutade på 64kg (dvs upp 12kg). Jag var även vegetarian men åt fisk, så jag var mycket medveten om kosten. Jag vägde somsagt 52kg vid "starten", men födde ändå en bebis som vägde över 4kg, och jag hade INTE graviditetsdiabetes.

Jag tycker det härligt att höra att det finns dom som har riktigt bra förlossningar, för det är ju så det ska vara! Men skuldbelägg inte dom som inte har det! Du vet inget om deras historia eller bakgrund eller vilka komplikationer som uppstått under förlossningen.