Dracarys skrev 2012-12-21 23:10:38 följande:
Men varför utsätta sig för en så hög risk när det finns andra metoder som också resulterar i ett barn?
Om metod A hade 10% risk för sfinkterruptur och gav ett barn... och metod B hade 0% risk för sfinkterruptur och gav ett barn.... då måste det finnas någon annan (stor) fördel med metod A för att den ska vara att föredra, eller hur?
Jag skulle aldrig i livet ta en 10% risk för sfinkterskada om det fanns ett alternativ - vilket det gör.
Jag tycker heller inte att det är acceptabelt att var tionde kvinna som föder ska behöva drabbas av ett spräckt arsle. Oavsett om hon får ett barn av det. År 2012 borde vi kunna förlösa barn utan att ge kvinnorna men för livet. Det borde vara fucking jävla prioriterat.
Jag vet inte varför man vill föda vaginalt. Jag vet inte varför
jag faktiskt ville det, trots mer än 10 år av enorm rädsla och ganska långt gången övertygelse om att jag ville ha snitt, men jag visste ändå
att jag ville när jag väl stod inför det. Min inställning var dessutom att det förmodligen skulle gå åt helvete, att det skulle vara det värsta jag hade varit med om och att jag skulle spricka hela vägen - och ändå ville jag göra det. Hormoner? Galenskap? Jag vet inte, men jag tror inte jag är ensam om känslan.
Risken för rupturer går inte att eliminera helt, men 10% är inte en "normalrisk" som man ska behöva räkna med heller. Det
går att minska riskerna ganska rejält. Vill man ha snitt ska man få snitt, men om man vill föda vaginalt (hur rubbat det än må verka att vilja det) så ska man kunna göra det och känna trygghet i att riskerna är så små som är möjligt, och så är det inte idag. En del läkare har en statistik på närmare 30% rupturer när de hjälper barn med sugklocka, andra läkare ligger runt 3%. Det är en smått absurd variation.
