Nytt om sfinkterruptur! 10 % av alla kvinnor som föder barn drabbas!

Det finns oerhört mycket statistik över nackdelarna med kejsarsnitt och inför ett snitt så blir du extremt väl upplyst om dessa risker. Mörkertalet efter kejsarsnitten är oerhört låga, eftersom det är mycket bättre uppföljning efter operationsingrepp än efter förlossningar. Det går liksom inte att jämföra uppföljningen. Om du skadas vid en förlossning kan du behöva vänta i ett år på att ens få en diagnos, eftersom man väntar på att problemen ska försvinna av sig själva innan man gör någonting. Operationskomplikationer är man mycket mer noggrann med att hitta och följa upp.

Det vanligaste problemet efter snitt är infektion i operationssåret och det händer i ca 6-7% av fallen. Vid vaginal förlossning drabbas ca 4-5% av infektioner i såren efter förlossningen. Bara för att sätta det i perspektiv så minskar man alltså risken för SR med ca 10 procentenheter och ökar risken för infektion med ca 2-3 procentenheter.

Operastionsinfektioner är vanligen mycket enkla att bota med hjälp av antibiotika och det är mycket ovanligt att man drabbas av bestående problem efter en sådan infektion.

Sämre immunförsvar hos bäbisen... därom tvisten de lärde, så att säga. Det finns svaga tendenser som visar på en ökning av frekvensen astma och allergi på ca 0,6 procentenheter hos snittfödda, men å andra sidan är snitt vanligare i storstäder där riskökningen redan från början är förhöjd på grund av avgaser. Det kan med andra ord finnas annat som spelar in och den ökningen är såpass liten att det inte går att säga någonting definitivt.

För barnet spelar det oerhört liten roll vilken väg det kommer ut ur mamman. Riskerna för barnet uppstår i första hand om man plockar ut barnet för tidigt. Därför försöker man göra planerade snitt så nära BF som möjligt.

När det gäller mamman så ska man inte stirra sig blind på hur ofta skador inträffar, utan kanske tänka mer på hur lätt eller svårt det är för skadorna att läka. Av de som föder vaginalt så drabbas ca 25-35% av någon form av bestående problematik i underlivet - vanligast är sfinkterskador, framfall, ärrbildning/deformationer av slidan och inkontinens. Av de som föder med snitt så drabbas någonstans runt 1-2% av bestående problematik, t.ex. i form av känselbortfall och dragningar i ärret.

Problemen med kejsarsnitt kan också vara problem med amning (vilket inte behöver vara ett problem - vi har bra ersättning idag och många vill inte ens amma, så för dem är det ett icke-problem), att man inte kan få barn tätt, och att man kan få svårigheter att skaffa många barn. Mer än 3-4 snitt kan visserligen utföras, men det är inte tillrådigt.

Vaginal förlossning medför alltså en mycket högre frekvens bestående skador, men är ändå att föredra om man vill ha många barn eller om man vill ha barn tätt. När det gäller anknytningen så finns det ingen skillnad mellan planerade snitt och vaginala förlossningar - däremot fungerar den ibland sämre vid akuta snitt.

Men vi löser ju knappast bristerna i svensk förlossningsvård genom att börja förlösa alla med kejsarsnitt? Eller? Det är ju bara att förskjuta problemet. Jag tycker alla som vill ska få snitt, men jag tycker också alla som föder vaginalt ska ha rätt till en så riskfri förlossning som möjligt, och så är det inte idag. Det finns oerhört mycket kunskap kring hur riskerna för t.ex utdragna förlossningar och bristningar kan minskas avsevärt som idag inte används, och så ska det inte se ut. Kvinnor som har besvär efter förlossningen avfärdas och nekas vård, vilket leder till bestående problem, något som vi inte heller löser med kejsarsnitt.

Sen tror jag inte att Finlands låga siffror av sfinkterrupturer behöver bero på bristande diagnostik heller. Australien uppvisade liknande siffror i en stor studie, så det är inte en isolerad företeelse. Antalet i Sverige har ökat markant och visst, man kan tro att det beror på att fler upptäcks samt att barns födelsevikt har ökat, eller så kan man tro att i alla fall en del av dem faktiskt går att förhindra eftersom det har gått förr.

Jag vet inte desto mer om statistik och mörkertal i Finland, men en sak som jag såg var olika i Uppdrag granskning var detta med att klippa om det såg ut att behövas.
Jag blev klippt och  känner flera som också blivit klippta, något som jag inte alls haft besvär av efteråt.
Olja användes också och perinealskydd.
För min del var det tillräckligt och jag skulle alla gånger välja att bli klippt över risken för sfinkterruptur.

Nu ska jag föda igen om 4 veckor och är inte rädd.
Självklart vet jag att risken finns även för mig men hoppas på att om det är så få ett bra bemötande om det på bb och operation direkt.
Vet inte mer om svenska eftervården än det som visades i två avsnitt av UG men det verkade ju som att det var stora brister i hur man behandlas på bb. Att man ska skylla sig själv och inte fråga så mycket.

Men iochmed att detta pratas om så kanske fler kvinnor kräver en ordentlig undersökning efteråt och fler får hjälp och operation direkt. Det är ju bra!

Jag håller med dig i stort, och jag tror inte att det är någon som tycker att det är en bra lösning att köra 100% kejsarsnitt. Många vill ju föda vaginalt av någon anledning, och då borde de få uppleva det så säkert som möjligt och ha rätt till fullgod vård.

x) Mödra/förlossningsvården måste bli bättre
x) Informationen om förlossningsskador måste bli bättre - den som ska föda måste bli informerad om vilka risker som finns även med vaginala förlossningar.
x) Kvinnan måste få rätt att välja förlossningsmetod

Om informationen blir bättre och kvinnor faktiskt blir upplysta om hur vanligt det är med förlossningsskador, och om de redan på föräldrautbildningen får hjälp med att förbereda för tiden efter förlossningen, så tror jag att mycket skulle bli bättre. Det är svårt att stå på sig och kräva hjälp om man inte känner till vad som har hänt med kroppen. INGEN ska rullas in i en förlossningssal utan att ha fått information på förhand om de vanligaste riskerna, och hur de behandlas.

Därför att som någon annan skrev så använder redan de allra flesta barnmorskor ett speciellt grepp, men det hjälper tyvärr långtifrån alltid. Förlossninsskador kommer tyvärr alltid att finnas i varierande grad. Kvinnor får ju sjävklart välja själva om det är värt att förstöra sitt underliv för att få ett barn. Snitt finns ju även idag. Men jag kan bli lite irriterad på att de kvinnor som väljer att föda vaginalt och sedan sitter här på FL och tjurar för att de har ont vid sex eller vad det kan vara, ja dem får faktiskt skylla sig lite själva, jag antar att de kvinnor som väljer att föda barn vet att ca 20-25 % får någon typ av bestående men i underlivet, så ricken är stor att just DU drabbas.

En del av problemet är ju att man faktiskt inte alls vet hur rutinerna ser ut på alla Sveriges förlossningsavdelningar eftersom det inte finns nationella riktlinjer och handlingsplaner. Det modifierade handgrepp som är rutin i Finland används knappt alls i Sverige enligt den undersökning som Uppdrag Granskning gjorde, men på de ställen det används så kan man se landets lägsta andel rupturer grad 4.

Och vet du vad? Kvinnor ska FAN I MIG inte skylla sig själva för något som till stor del beror på bristande vårdrutiner snarare än förlossningsmetod.

Även du har en poäng. Det går nog aldrig att få vaginala förlossningar särskilt riskfria. Det kommer nog tyvärr alltid att finnas en hög skadefrekvens. Kroppen är inte gjord för att klara sig oskadd genom en förlossning. Tyvärr.

Men, nu lever vi i alla fall i en tid när det är förhållandevis riskfritt att utföra kejsarsnitt, som är en trygg och snabb rutinoperation.

Nej alla kanske inte får den vård de behöver när de drabbats av en sådan skada, men allt går inte att laga heller. Alla kvinnor kan inte bli helt återställda efter en förlossning, det är helt fysiskt omöjligt. Förstår man inte det innan man ska föda vaginalt så ska man inte sitta här på FL och gnälla heller.

Själv tycker jag det är oerhört bra att kvinnor "gnäller" (ett ordval jag aldrig skulle göra) kring sina komplikationer eftersom det ökar kunskapen och förhoppningsvis kan sätta press på landstingen att förbättra förlossningsvården. Varför tror du själv den här typen av skador har ökat så markant i Sverige medan andra länder lyckats få dem att minska? Är din lösning kejsarsnitt för alla, och sen kan vi skita i de "dumma kvinnor" som väljer att föda vaginalt, eller har du ett genuint intresse av bättre mödravård? Jag tycker verkligen att alla som vill ska få snitt, men jag tycker du lägger skulden för förlossningsskador på fel ställe. Som ett exempel på exakt hur bristande eftervården är kan ju nämnas att region Skåne har två(!) vårdplatser tillgängliga per år på sin specialistmottagning för sfinkterskador, vilket är helt galet många för få.