Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?

Man kan tyvärr inte lova att hålla sexlivet igång. Sexuell lust är inget man bestämmer sig för - antingen har man det eller också inte.
Dessutom är sexlusten "färskvara". Bara för att du är kåt idag finns inga garantier för att du är kåt imorgon.

Det är sexlusten som styr dig - inte du som styr sexlusten.

Det är därför dom här problemen är så besvärliga..  viljan är inte värd något överhuvudtaget - lusten (eller olusten) styr dig till 100%.

Såklart är det så, lust är som alla andra känslor inget man styr över. Men här är det väl snarare en oärlighet kring lusten som är problemet, hon visste från början att hon inte behöver sex och inte har någon lust, men sa inget om det. Der kanske var så att hon tänkte att det skulle komma lust med tiden, men då skulle hon ha sagt det, inte "jag vill ligga mer ä du tror" och liknande. Att prata om sin lust och sexlivet är superviktigt, man ska inte gå runt och anta eller tro saker om varandra.

Finns det någon i tråden som har varit deprimerad pga att din respektive inte ville ha sex, men som nu mår bra igen. Hur tog du dig ur den deprisionen?

Jag skilde mig. Sen mådde jag bra igen.

I mitt fall är jag sambo sen tre år. I början var allt hett sex, experimentera med nya saker men allt fortfarande inom vaniljsex kategorin. Sexlivet var väldigt bra för henne, det bästa hon har haft och bland det bättre för mig. Två år sen blir hon deprimerad då hon blir arbetslös. Vi lunkar framåt i livet, men inga pengar fick läggas på psykolog, hennes ide. Så efter 1 år löser sig, det mesta iaf då hon får sig en tjänst igen, men det som inte löser sig är givetvis sexlivet.

Under depressionen så försökte hon ställa upp på sex men jag avstod i de flesta fallen för att vänta tills hon ville på riktigt. Det var en grå tråkig period med väldigt spänt icke-sexliv. Jag löste min "bitterhet" med träning då, jag ville vara snäll å ge rum å tid för henne att läka. Hon kände prestationsångest eftersom vi hade haft mycket sex innan så kände hon sig misslyckad, dvs en negativ spiral.

Efter depressionen och fram till nu, har sexlivet sakta återhämtat sig, åtminstone hur ofta det sker. Vi försökte prata ut vid flera tillfällen, med halvlyckade resultat. Grejen är nu att vi har ju sex relativt ofta, men usch vad tråkigt det är. Allt sex är sorterat i fack: vardagssex, helgsex, fira-sex. Precis samma saker sker i respektive fack, det är repetitivt, fantasilöst, förutsägbart, samt allt innehåll är väldigt dikterat av henne. Nu är vi istället i sitsen att hon får nästan tillräckligt för henne, så hon behöver inte kämpa, det hon saknar är att jag inte är tillräckligt passionerad. Jag saknar väldigt mycket mer, så jag kan inte bli mer passionerad, samtidigt kan jag inte påpeka något annat för då kräver jag för mycket och sätter press på henne och då blir det ledsamt. Jobbig knut det här.

Nu har jag iaf skrivit av mig lite granna.

Jag tror jag förstår er som lever i sexlösa förhållanden. Hoppas det löser sig för er.

Man fokuserar på andra saker som får en att må bra. Det betyder också att förhållandet blir mindre viktigt än bergsbestigning, hanggliding eller för Svenne korp-idrotten.

Så småningom finner man en ny balans i tillvaron, och då öppnas ögonen för andra sätt att leva i stället för att förneka sig själv. Och, för vissa, så rätt vad det är har man ett NYTT förhållande ( så länge DET varar).

Jag tror att det ligger en del i det du skriver, men då ska man inte heller ställa upp regler för förhållandet som innefattar monogami i utbyte mot aktivt sexliv.

Och så är det som någon annan skrev: det är oärligheten och bristen på transparens som ställer till det. Att man inte tillstår att man inte har och kanske aldrig kommer att få lust igen.

Så är det absolut. Om förhållandet saknar viktiga delar som ersätts med substitut så förlorar förhållandet relevans.

Står på andra sidan. Utan eller minimalt med lust. Småbarn, obalans i hormoner och pms kanske man kan skylla på. Jag vet inte.

Vi har sex 2 ggr/ vecka, förutbestämda dagar, och vill han så runkar jag gärna av honom däremellan. En lösning vi provade för att båda skulle bidra med sitt. Jag, att hinna ställa in mig på sex och han, att inte gånoch vakta och tjafsa om sex hela tiden.

Problemet är att han ändå är missnöjd. Åtminstone periodvis. Han vill att jag ska vilja mer. Jag har prövat allt jag kan komma på från largiplex, få ordning på hormonerna ( vilket inte går bra) sova ordentligt, få egentid osv men lusten går inte att styra över.

Jag vill att han ska vara nöjd och lycklig, därför gör vi så här. Själv mår jag bra om han är nöjd. Även om det är skitjobbigt att knulla vid pms och när man verkligen inte har lust.

Hans klagande gör att jag känner mig frustrerad och dålig när jag trots mina försök till lösning ändå inte räcker till. Jag misslyckas.

Jag hoppas lusten kommer för det är skittråkigt att ha det så här. Vet inte heller varför jag känner så här. Tycker inte det varit så tidigare i livet. Därför känns hormon obalansen som nåt att skylla på. Kanske borde fråga mina ex hur missnöjda de egentligen var.

Min man är väldigt rar, uppmärksam och gör verkligen allt för mig sexuellt. Finns verkligen inget att klaga på där.

Usch det bryter ner självförtroendet med dessa konflikter kring sex när man så gärna vill att det ska vara bra men ingen jävla lust finns.

Tror sexlusten 

Tror sexlusten minskar om man förväntas ha sex på en viss tid/dag eller på ett visst sätt. Sexlusten brukar också spegla hur livet är för övrigt.

Att din man inte är nöjd kan jag på ett sätt förstå. Din man verkar inte ha några issues kring sex, han gör mycket kring sex osv, han väntar bara på att det ska explodera i sängkammaren från dig också. Han är där du längtar att komma till. Tråkigt nog kan han inte koppla ihop detta. Han kan inte förstå att du kan sakna något som han har i överflöd av. Lust. 

Att du inte hinner få en längtan är ju tydligt och det känns som den lilla lilla sexlust  du lyckas få fram är för någon annans tillfredsställelse. Att någon annan ska bli nöjd. Tyvärr kan jag tolka att din man använder din kropp för egna behov. 

Din man känner av att du inte är tillräckligt kåt och det blir mekaniskt och så länge det är så kommer han aldrig bli nöjd, även om ni så skulle ha sex alla dagar i veckan. Han vill att du ska åtrå honom och vara äkta kåt på honom. Därför klagar han och du känner att du är misslyckad. Lösningen ni har är en motorväg åt fel håll. 

Dina tankar är, just nu, för upptagna för att känna lust och njutning. Tror också din livssituation, relation till din man, och din roll som småbarnsmamma tar mer energi och kraft än vad det ger tillbaka i form av energi, glädje och styrka. Om då någon dessutom använder ens kropp för egna behov, så minskar ens egen lust och man börjar må dåligt. Vilket sipprar över till partnern som blir mer missnöjd... ond cirkel.

Mitt tips är att satsa på kvalitet framför kvantitet. En kväll varje vecka tar ni tid för varandra och under veckan bygger ni sakta upp en stämning. Massage t.ex. Men sluta med ställa-upp-sexet och sporadiska avrunkningar. Det bryter ner dig, i alla fall just nu, och du/ni kan få ordentliga problem med sexlivet framöver.