• Anonym (nada)

    Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?

    Lever i ett förhållande där min partner inte vill, aldrig tagit initiativet till sex. Jag har sedan länge ledsnat på att känna mig sig "oattraktiv" och trots att förhållandet i övrigt ska fungera bra, ligger det här som en varböld över allt. Tar avstånd och känner mig irriterad på allt och alla överlag. Hur ska man kunna vara go och glad när när man hela tiden lever med känslan av att ens partner inte vill ha en.  En hemskt nedbrytande känsla.
    Ni som lever med en partner som inte vill, hur hanterar ni förhållandet i övrigt?

  • Svar på tråden Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?
  • Lilje
    Anonym (i) skrev 2013-12-06 13:14:42 följande:
    Om han hade slutat att klänga på mig hela tiden så kanske vi hade kunnat lyckats hålla ihop, nu blev jag så less på eländet att jag tog slut på det istället.

    Jag anser att det är bäst att försöka hitta någon som har samma sexdriv som en själv, det är jobbigt för båda parter om det skiljer sig för mycket. 
    Tror jag inte alls. Det var inte klängandet du inte ville ha, det var nog honom, eller förhållandet i sig. Jag var samma med mitt ex, klarade inte av att han tog på mig till slut, och han var på mig 24/7 kändes det som. Med min nya, som jag är kär i på riktigt, får han pilla på mig när han vill. Jag får inte nog av honom även efter sex år ihop.

    Så nej, om han slutar blir det inte bättre. Ni sitter fast i vanen, och kommer inte på något magisk sätt börja attrå varann synkront. Det kommer inte hända. Även om han ger upp och slutar kommer ni inte ha sex ihop, ni kommer sitta i var sin ända av soffan, kolla på bonde söker fru och fantasera om att knulla någon annan.
  • Anonym (lite sex)
    Anonym (Tjej) skrev 2013-12-06 16:25:18 följande:
    Gud så skönt att höra att det är fler än jag som lever i ett sexlöst förhållande. Ibland har jag faktiskt undrat... Frågan jag allt mer ofta börjat ställa mig är om jag är beredd att leva så här, varför ska jag offra den delen? Tidigare har jag tänkt att de övriga delarna överväger men det funkar inte längre... Jag är relativt ung, har inga barn, får ofta komplimanger från andra män, har aldrig gjort något men ibland överväger jag det rent sexuella. Kanske bör jag bryta mig loss och hoppas på något bättre samtidigt vill jag ju ha barn och familj och det är inte enkelt att börja om från början. Min sambo säger att han aldrig haft någon vidare sexlust och har inget behov.... Osammanhängande inlägg, speglar nog kaoset jag känner ganska tydligt.
    Är i samma läge som du också tjej med sambo som inte heller är så intresserad  av sex.
    Tar jag inget  initiativ så har vi sex max 1 gång i månaden.
    Har tröttnat på att vara den drivande och tänkt i samma banor är det värt att leva såhär?
    Sen är det inte lätt att prata om detta då ofta skulden läggs på kvinnan vare sig man är den som inte vill ha sex eller den som inte får sex.
    Att inte känna sig åtrådd av den man är tillsammans med är otroligt nedbrytande.
    Får mycket kramar och pussar men ingen annan beröring.
    Tar hand om mig själv och min kropp.
    Försöker hålla sexlusten borta med massor av träning. Vilket fungerar till den viss del.
    Får höra av alla andra förutom min sambo att jag ser bra ut, har snygg kropp och bra personlighet osv
    Men vad hjälper det när den jag vill ha inte verkar vilja ha mig Gråter
  • Anonym (i)
    Anonym (J) skrev 2013-12-06 19:54:15 följande:



    Fast vad hade ni hållit ihop? Ett förhållande där du inte åtrår honom och inte vill ha honom nära. Grattis.
    Eftersom vårt förhållande är slut (tack o lov) så är "grattis" en ganska konstig sak o säga. Jag antar att jag är en människa som tror på att sex inte är allt, men jag inser att många på fl dör utan sex, så varför är jag förvånad.
    Lilje skrev 2013-12-06 20:05:57 följande:
    Tror jag inte alls. Det var inte klängandet du inte ville ha, det var nog honom, eller förhållandet i sig. Jag var samma med mitt ex, klarade inte av att han tog på mig till slut, och han var på mig 24/7 kändes det som. Med min nya, som jag är kär i på riktigt, får han pilla på mig när han vill. Jag får inte nog av honom även efter sex år ihop.

    Så nej, om han slutar blir det inte bättre. Ni sitter fast i vanen, och kommer inte på något magisk sätt börja attrå varann synkront. Det kommer inte hända. Även om han ger upp och slutar kommer ni inte ha sex ihop, ni kommer sitta i var sin ända av soffan, kolla på bonde söker fru och fantasera om att knulla någon annan.
    Jag kan erkänna att jag nog slutade älska honom efter en vecka av att han inte lyssnade på mig, jag är ganska intolerant mot respektlöshet. 
  • Anonym (intelängre)

    en procent, kanske upp till 2-3%, är asexuella. 
    Det är ganska mycket, om man jämför med att homosexuella anses vara 6-10%, lite beroende på hur man mäter. Och homos kan förstås också vara asexuella samtidigt)

    Asexualiteten kan ta sig olika uttryck, från att inte syssla med sex alls, till att göra det ibland men liksom inte tycka att det riktigt är värt besväret till att pliktknulla partnern på miniminivå. 

  • Anonym (Ladybug)

    ]Anonym (i) skrev 2013-12-06 23:44:Jag antar att jag är en människa som tror på att sex inte är allt, men jag inser att många på fl dör utan sex, så varför är jag förvånad...;[/quote]

    Sex är absolut inte allt när det fungerar, bara en del av allt annat viktigt i ett förhållande. Men när det inte funkar och man saknar det riktigt mycket så blir det plötsligt väldigt viktigt.

    Egentligen samma sak som att du inte kunde leva med nån som inte lyssnade. Att lyssna bra är bara en sak i ett förhållande, men det ska finnas där, om det inte finns blir det stort och viktigt.

  • Petrol

    Skriver en rad här bara så jag inte tappar bort tråden, så återkommer jag lite senare.

  • Anonym (i)
    Anonym (Ladybug) skrev 2013-12-07 09:34:38 följande:
    ]Anonym (i) skrev 2013-12-06 23:44:Jag antar att jag är en människa som tror på att sex inte är allt, men jag inser att många på fl dör utan sex, så varför är jag förvånad...;[/quote]
    Sex är absolut inte allt när det fungerar, bara en del av allt annat viktigt i ett förhållande. Men när det inte funkar och man saknar det riktigt mycket så blir det plötsligt väldigt viktigt.
    Egentligen samma sak som att du inte kunde leva med nån som inte lyssnade. Att lyssna bra är bara en sak i ett förhållande, men det ska finnas där, om det inte finns blir det stort och viktigt.
    För mig ligger sex i botten på "viktighetslistan", så det är väl lika bra att det märktes så snabbt att vi inte skulle fungera som par.
  • Lilje
    Anonym (i) skrev 2013-12-06 23:44:05 följande:
    Eftersom vårt förhållande är slut (tack o lov) så är "grattis" en ganska konstig sak o säga. Jag antar att jag är en människa som tror på att sex inte är allt, men jag inser att många på fl dör utan sex, så varför är jag förvånad.
    Lilje skrev 2013-12-06 20:05:57 följande:Tror jag inte alls. Det var inte klängandet du inte ville ha, det var nog honom, eller förhållandet i sig. Jag var samma med mitt ex, klarade inte av att han tog på mig till slut, och han var på mig 24/7 kändes det som. Med min nya, som jag är kär i på riktigt, får han pilla på mig när han vill. Jag får inte nog av honom även efter sex år ihop.

    Så nej, om han slutar blir det inte bättre. Ni sitter fast i vanen, och kommer inte på något magisk sätt börja attrå varann synkront. Det kommer inte hända. Även om han ger upp och slutar kommer ni inte ha sex ihop, ni kommer sitta i var sin ända av soffan, kolla på bonde söker fru och fantasera om att knulla någon annan.
    Jag kan erkänna att jag nog slutade älska honom efter en vecka av att han inte lyssnade på mig, jag är ganska intolerant mot respektlöshet. 
    Men är du öppen från början av dina förhållanden om att sex inte betyr något för dig och du snarare lever utan, eller låter du dom upptäcka det själv efterhand?
  • Anonym (i)
    Lilje skrev 2013-12-07 13:09:26 följande:
    Men är du öppen från början av dina förhållanden om att sex inte betyr något för dig och du snarare lever utan, eller låter du dom upptäcka det själv efterhand?
    Jag har sagt till varenda kille jag varit med att jag har väldigt låg sexlust och att jag kanske i själva verket klassas som "grey-A" (typ mitt emellan sexuell och asexuell), visade inte heller något intresse för sexuella aktiviteter tidigt i förhållandet (ingen hemlighet liksom). Det är snarare killarna som har dragit ut på det med "det kommer gå bra snart", "du kommer bli kåt snart", "om jag köper en dildo till dig så kan du vänja dig" som sedan blivit "vi kanske ska gå i parterapi" efter några månader. Förstår inte hur de orkade, förstår inte hur jag orkade. Håller mig numera långt borta ifrån relationer.
  • Anonym (J)

    Ok, det sätter ju allt i en annan dager. Om man väljer att inleda en relation med någon som uttalat har låg sexlust får man skylla sig själv om man blir besviken.


    Anonym (i) skrev 2013-12-07 13:18:49 följande:
    Jag har sagt till varenda kille jag varit med att jag har väldigt låg sexlust och att jag kanske i själva verket klassas som "grey-A" (typ mitt emellan sexuell och asexuell), visade inte heller något intresse för sexuella aktiviteter tidigt i förhållandet (ingen hemlighet liksom). Det är snarare killarna som har dragit ut på det med "det kommer gå bra snart", "du kommer bli kåt snart", "om jag köper en dildo till dig så kan du vänja dig" som sedan blivit "vi kanske ska gå i parterapi" efter några månader. Förstår inte hur de orkade, förstår inte hur jag orkade. Håller mig numera långt borta ifrån relationer.

Svar på tråden Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?