Anonym (Tjej) skrev 2013-12-06 16:25:18 följande:
Gud så skönt att höra att det är fler än jag som lever i ett sexlöst förhållande. Ibland har jag faktiskt undrat... Frågan jag allt mer ofta börjat ställa mig är om jag är beredd att leva så här, varför ska jag offra den delen? Tidigare har jag tänkt att de övriga delarna överväger men det funkar inte längre... Jag är relativt ung, har inga barn, får ofta komplimanger från andra män, har aldrig gjort något men ibland överväger jag det rent sexuella. Kanske bör jag bryta mig loss och hoppas på något bättre samtidigt vill jag ju ha barn och familj och det är inte enkelt att börja om från början. Min sambo säger att han aldrig haft någon vidare sexlust och har inget behov.... Osammanhängande inlägg, speglar nog kaoset jag känner ganska tydligt.
Är i samma läge som du också tjej med sambo som inte heller är så intresserad av sex.
Tar jag inget
initiativ så har vi sex max 1 gång i månaden.
Har tröttnat på att vara den drivande och tänkt i samma banor är det värt att leva såhär?
Sen är det inte lätt att prata om detta då ofta skulden läggs på kvinnan vare sig man är den som inte vill ha sex eller den som inte får sex.
Att inte känna sig åtrådd av den man är tillsammans med är otroligt nedbrytande.
Får mycket kramar och pussar men ingen annan beröring.
Tar hand om mig själv och min kropp.
Försöker hålla sexlusten borta med massor av träning. Vilket fungerar till den viss del.
Får höra av alla andra förutom min sambo att jag ser bra ut, har snygg kropp och bra personlighet osv
Men vad hjälper det när den jag vill ha inte verkar vilja ha mig