Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?

Alla vill väl känna sig åtrådda,man som kvinna tänker jag..

/kvinna

Försöker ge vad jag (man) kan i form av ensam tid, ett uppspolat bad, låta henne höra hur jag uppskattar allt hon gör, mysiga sms, en kyss här och där, komplimang i vardagen, helt bara sådär en massage utan att vänta mig något tillbaka. Verkar funka sådär men hoppet lever än så länge och förhoppningsvis blir saker bättre. Bitterheten sväljer jag (än så länge) då jag tror det finns mer bortom vardags tristessen...

Ja, men många män gör ju inte det. Män är ju ändå ganska enkla på det sättet.

Varför ska man skylla sig bitterhet på någon annan, ta tag i ditt eget liv istället och sluta beskylla andra

"Morr", känner igen detta så väl... Det är ändå ganska märkligt att mäns och kvinnors lust sätts igång av så olika saker/stämningar/känslolägen - och att man pratar så lite om det, både i relationen och i största allmänhet. Alla är inte "på" hela tiden och det behöver inte betyda att man är ointresserad för det.

För att göra en lång historia kort så har jag alltid haft helt extremt hett och fantastiskt sex i alla mina relationer i hela mitt liv. Kvinnan jag levde ihop med innan min nuvarande var i alla avseenden min största sexuella fantasi och jag hennes. Vi var ihop i 8år och även på slutet så kunde vi inte vistas i samma rum mer än 10min utan att vi var tvungna att hoppa i säng eller smita iväg om det var andra där. Hon var 12 år äldre än mig och hade barn sen innan och vi pratade en del om att skaffa egna, men hon beslutade sig tillslut för att hon inte ville ha fler.Jag ville ha barn så vi bestämde oss för att bryta upp. Efter att jag hade varit singel ett bra tag(hon gick inte att ersätta) så träffade jag en helt fantastisk tjej, snäll, omtänksam, hjälpsam och jättesöt. Till en början var sexet ganska ok, men väldigt tråkigt. Jag är väldigt öppen av mig så jag pratade med henne om det och då sa hon bara att det tar lite tid för henne att känna sig bekväm med någon ny. Det har jag varit med om innan och alltid respekterat, visat hänsyn och låtit tjejen ta den tid på sig som hon behöver. Det slutade alltid med att när tjejen väl kände sig trygg och släppte lös så blev sexlivet fantastiskt. Så jag gjorde inte nån stor grej av det. Men efter rätt lång tid och jag började bli lite frustrerad(märk väl att jag inte tjatade på henne eller på något annat sätt pushade henne) så blev sexlivet lite bättre, jag tror att hon märkte att jag började tröttna på att försöka utan resultat. Jag tänkte att äntligen så öppnar hon sig. Det här hände ett par gånger, mellan gångerna var sexlivet lika uselt som innan. Men jag var kär, jag tänkte hela tiden att det blir bättre. Det blev det inte, sexlivet upphörde tillslut efter vi fick vårt första barn. Jag har gjort allt, pratat, låtit henne vara, visat uppskattning gett henne all tid i världen. Jag skojade med henne en gång om snygga underkläder då var hennes svar -jag väntar fortfarande på att få dem. Sagt och gjort, jag köpte ett jättefint raffset åt henne. Hon tackade så mycket och la det i garderoben. ETT ÅR senare så skulle hon överraska mig, jag kom in i sovrummet och då låg hon under täcket med setet på. Det är väl inte vad jag anser är så jätteupphetsande men hon visade iaf lite framåtanda efter kanske vi hade haft sex 5 ggr det året så jag sa att hon gärna fick ta av sig täcket så jag fick se hur fin hon var. Men då svarade hon att hon inte ville frysa. Ju mer jag ansträngde mig ju mer misslyckad kände jag mig och det var bara ett exempel av hur många som helst. Det värsta är att hon hela tiden har sagt saker som -jag vill ha mycket mer sex än du tror, och annat som bara gjorde att jag fick upp hoppet. Tillslut tog tålamodet slut och jag ställde henne mot väggen. Då erkände hon att hon inte har något behov av sex överhuvudtaget hon har varit sån hela sitt liv, hon har aldrig ens onanerat. Återigen försökte jag och köpte en rabbit till henne, har inte tjatat utan bara pratat med henne och sagt om hon vill så finns den. Den är inte ens uppackad ett år senare. Jag har gett upp, jag har tillslut själv tappat all lust och det gör mig ganska nedstämd. Hon har börjat märka att jag har tröttnat och är väl rädd att jag skall lämna henne. Hon försöker ge lite inviter som jag nobbar. Hon gör det inte för att hon själv vill utan för att hon tror hon gör mig en tjänst. Men seriöst, det är ju inte det jag vill ha. Jag vill att hon skall vilja ha mig, inte ställa upp. Då är jag hellre utan. Vilket vi har pratat om och hon förstår inte skillnaden. Resultatet är att det går ut över allt annat i mitt liv, jag orkar knappt av jobbet, jag har tappat gnistan i livet och seglar bara fram i något grått dis. Man kan säga att jag gick ifrån en porrfilm till ett nunnekloster. Jag älskar mitt nuvarande barn och det som nu är på väg. Men jag vet att det här kommer inte hålla, det handlar bara om hur länge jag orkar hålla ut. Det värsta av allt är att min förra tjej sa att vi är ämnade för varandra och även om jag träffar någon annan och skaffar barn så var hon övertygad om att det skulle bli vi två tillslut trots allt och det sista året har jag drömt om henne varje natt. Men nu är det antagligen försent.

Jag har skrivit i en annan tråd om otrohet vid sexlöshet att i ett monogamt förhållande så lovar man två saker: att inte vara otrogen, samt att hålla sexlivet igång. Alltid fokuserar ilska och anklagelser nästan uteslutande på huruvida någon varit otrogen, medan huruvida någon raserat sexlivet i förhållandet mest blir en bisats. 

Det som din tjej gjort är tyvärr ett skolboksexempel på vad jag menar är lika svekfullt som otrohet: hon har hela sitt liv vetat att hon inte har behov av sex, men hon har från första början i förhållandet intalat dig att "snart så", "jag vill mer än du tror" osv.

Jag säger inte att du ska eller har rätt att vara otrogen, men i mina ögon har hon svikit dig lika mycket som du hade svikit henne om du varit otrogen.

Hon förstår mycket väl att du har stort sexbehov som hon inte vill tillfredsställa, och att med två barn är det mycket svårt att separera, och att du därför löper stor risk att leva hela ditt liv utan det sexliv du både starkt behöver och även mycket tidigt pratat med henne om. Hon har haft ansvar att ta detta på allvar men hon verkar ha struntat i det och bara sett till sina egna behov (dvs att slippa ha sex).

Det kanske är drastiskt att dra sådana slutsatser men det känns som att hon från början borde ha sagt "jag vill inte ha så mycket sex som du verkar behöva, så vi borde inte vara tillsammans" och så hade ni gått skilda vägar.

Precis så är det faktiskt, men jag har beslutat mig för att bryta. Otrohet är inte ett alternativ för mig, dels för att jag vill göra ett "snyggt avslut" och dels för att det inte är min grej. Men visst har jag funderat en hel del på det. Menmen, jag vill inte missa mitt nya barns första tid men så fort det blir såpass stort att jag kan ha hon själv så blir det delad vårdnad. Så jag får härda ut ett år till, sen är det färdigt. Det är ingen skillnad på det än att lämna något annat destruktivt förhållande. Blir bäst så, ingen av oss är lycklig.

Jag har det inte riktigt så som ovan men kan ändå känna igen mig en hel del. Min man och jag har förvisso sex med varandra. ofta får jag aktivt förföra honom jag vill tex att vi ska experimentera med varandra o även andra. Min man går med på en del men han är helt enkelt inte lika kåt som jag. Jag har löst det delvis genom att ha en kvinnlig älskarinna som min man accepterar. Annars tänker jag att du ska försöka övertyga din partner om dina behov o visa att detta är viktigt för dig o för att ni sja kunna ha det fint ihop

Jag har det inte riktigt så som ovan men kan ändå känna igen mig en hel del. Min man och jag har förvisso sex med varandra. ofta får jag aktivt förföra honom jag vill tex att vi ska experimentera med varandra o även andra. Min man går med på en del men han är helt enkelt inte lika kåt som jag. Jag har löst det delvis genom att ha en kvinnlig älskarinna som min man accepterar. Annars tänker jag att du ska försöka övertyga din partner om dina behov o visa att detta är viktigt för dig o för att ni sja kunna ha det fint ihop