Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?

Till Anonym J,

Vad tar du för initiativ och hur kommunicerar du för att få till det i din relation? Hur gör du för att väcka lusten hos din sambo? Har du tagit reda på vad som möjligen fattas?

Oj, vilken gammal tråd. Men situationen är fortfarande densamma, tragiskt nog.

Jag har tagit upp frågan på ett så bra och omtänksamt sätt som det går under de här åren men effekten eller iniativ har helt uteblivit.

Jag har också ställt frågan om jag kan ändra något eller om hon ledsnat på mig men utan konkreta svar. Jag har då sen en längre tid intagit en mer passiv roll och försöker inte längre förföra henne utan de gånger vi får till det är det på hennes iniativ men vi pratar om nån gång i månaden max, var väl en sju veckor sen sist nu. Däremellan kan vi kramas och så dagligen. Men vill inte pressa henne.

Problemen är väl flera här:

Hon har låg sexlust och ser det inte som ett problem och är inte så motiverad att lösa det och är därmed inte öppen för olika förslag som kan hetta upp något hon inte saknar. Jag tror helt ärligt att jag är öppen för allt ifrån parterapi till att prova nästan allt för att hetta till det.

Hon har inte speciellt stort intresse i min situation heller eller av mitt välmående utan ser nog mina behov av sexliv som lite onormalt.

Tyvärr känns parterapi långt bort, hon verkar inte så intresserad.

Gör mitt bästa för att hon ska känna sig uppskattad men säkert alldeles flr lite. Samtidigt är det svårt att uppvakta någon när man inte får bekräfteöse själv. Man kommer till en gräns där det inte känns äkta längre. Jag prioriterar min familj väldigt högt så på det viset är vi nog rätt jämställda. Förhållanden hamnar tyvärr lätt i en ond cirkel som är svår att ta sig ur.

Vill du ha det annorlunda, komma ur den onda cirkeln? Gör annorlunda!  (Enligt Einstein var definitionen på galenskap att hela tiden pröva med samma lösning på ett problem men förvänta sig olika resultat...) Parterapi kan hjälpa en att formulera vad var och en upplever som problematiskt eftersom där sitter en tredje part som man måste vara tydlig inför och som ser till att man verkligen lyssnar på varandra.

Känns det inte äkta? Då är det väl inte det utan sagt med en baktanke - och det genomskådas lätt. Du kan inte heller ge bekräftelse med krav på att få det själv. Har dina känslor för henne svalnat är det ärligaste och mest schyssta att säga det. Kanske väcks de till liv igen. Kör dem bara inte i botten tills det bara finns förakt kvar, den situationen är verkligen inte rolig hälsar hon som numera är föraktad.

Om man ska vara ärlig mot sig själv så är jag nog så stukad att jag nog innerst inne förstår att vi nog inte hittar tillbaka till ett sexliv jag kan vara nöjd med. Föraktar henne verkligen inte, men har bara svårt att se att det ska vända. Det gör också att jag inte har några/någon som helst baktanke med komplimanger etc. Min största rädsla med att vara helt rak i frågan om hur jag känner och rädsla att känslorna verkar svalnar är att det där och då kan vara helt kört för evigt. Borde nog gå och jobba med mig själv lite.