Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?

Klart att man funderar över varför frun är missnöjd med att jag åtrår och älskar henne. Är det bättre att ha en man som fullkomligt struntar i en?

Gud så skönt att höra att det är fler än jag som lever i ett sexlöst förhållande. Ibland har jag faktiskt undrat... Frågan jag allt mer ofta börjat ställa mig är om jag är beredd att leva så här, varför ska jag offra den delen? Tidigare har jag tänkt att de övriga delarna överväger men det funkar inte längre... Jag är relativt ung, har inga barn, får ofta komplimanger från andra män, har aldrig gjort något men ibland överväger jag det rent sexuella. Kanske bör jag bryta mig loss och hoppas på något bättre samtidigt vill jag ju ha barn och familj och det är inte enkelt att börja om från början. Min sambo säger att han aldrig haft någon vidare sexlust och har inget behov.... Osammanhängande inlägg, speglar nog kaoset jag känner ganska tydligt.

Ett av alla dessa 'ordspråk' som går på FB: "Behandla din kvinna som du behandlar din smartphone. Rör henne ofta, stirra på henne och gör henne till det viktigaste i ditt liv."

Detta inlägg är naturligtvis gjort av en singelkvinna.

Varför ska jag bli bitter för att min partner har lägre sexlust än vad jag har? Vi har inte sex så ofta som jag skulle vilja, men då får jag ju självklart komplettera med onani. Förstår inte alls den här tråden.

Det beror samtidigt på till vilken grad det är. Du kanske är sugen tre ggr i veckan men ni har bara sex en gång i veckan. Men om du är sugen och din sambo ständigt nekar dig får dig att känna dig osynlig och oviktig.

Inga barn? Då hade jag dragit vidare iaf. Blir knappast bättre efteråt.