Ni som lever i sexlösa förhållanden, hur undviker ni att er "bitterhet" spiller över på resten av förhållandet?

I början blev jag väldigt frustrerad, men nu har jag gett upp och sköter sexbiten vid sidan av. Eftersom jag bor nära Danmark är det bara att åka över sundet och ta in på en trevlig bordell. Det hjälper mot sexuell frustration och bitterhet.

Man får ta saken i egna händer . Sambons syster är riktigt het. Så länge man ser efter sina egna behov kan man ha det riktigt bra med sin partner.

Min erfarenhet säger att ju mer man tänker på desto bittrare tenderar man att bli. Det gror fast än mer så att säga. Antingen tar du tag i det ordentligt eller så accepterar du läget som det är och ägnar tankeverksamheten åt något annat lite mer utvecklande för dig själv och eventuellt för din omgivning. Lättare att skriva än att genomföra dock kan tyckas.

Tack för ett bra inlägg som belyser mitt och andras problem på detta område.
Jag själv har inte varit särskilt bitter, men efter att min fru nobbat att besöka en familjeterapeut nu i höst så känner jag bitterheten komma smygande. Jag försöker trycka ner min sexlust genom att sporta mer och besöka en massör för att få lite kroppsberöring. Tråkigt läge, men eftersom jag inte vill separera så är det bara att bita ihop.

Jag puffar upp tråden lite...är nyfiken på ämnet

Jag lider med er alla i denna sits.

Ja när det är som värst, ja då blir det mest träna, gå på AW med kollegorna och göra saker som förbättrar min självbild. Jag blir bitter och irriterad överlag när det är svackor, vilket märks hos andra och speciellt hos sambon.

Tyvärr är det nog en ond spiral hos mig, sexlösheten gör mig bitter och jag försöker mildra läget. Det gör att jag fokuserar mer på mig själv och visar uppskattning mindre/sämre och därmed blir hennes sexlust mindre(tror jag iaf).

Nu på senare tid försöker jag ge uppskattning med beröring utan krav på sex. Mest på chans att väcka nånting. Får se hur det här slutar...

Undrar hur många män och kvinnor som flyr till idrottens värld bara för att kunna fokusera på nåt annat än brister i sexlivet? Så var det nog delvis för mig - den sexuella frustrationen dämpades när man tog ut sina fysiska krafter på annat. Och hjärnan fick lite annat att syssla med. På nåt sätt var det också skönare att komma hemifrån så man slapp tänka på det saknade sexet. Problemen stannade liksom hemma och man fick försvinna ifrån dom en stund.
Jag var en sån där som aldrig idrottade i ungdomen, hade tvåa i gymnastik och valde att promenera istället för att idrotta när det var friluftsdag.   Och jag var den som valdes bland dom sista när man skulle spela fotboll - men i vuxen ålder körde jag Vätternrundan fem gånger. Jag kanske ska tacka min sexuella frustration för att jag numera förmodligen motionerar mer än genomsnittet för min åldersgrupp.

I min värld där sexet dog för 15 år sen är fokuset på att barnen lämnar boet. Sen 5 år tillbaks orkar jag inte försöka längre, då jag själv bara mår sämre av det - och hen tycker att alla antydningar är jobbiga psykningar...

Tränar dejting på Happypancake, och det är kul - är där tydlig med min situation för att undvika  missförstånd.

Jag håller i alla fall på att bli riktigt bra på min sport och går sakta men säkert ner i vikt  

Jag lever i ett sexlöst förhållande, men varför skulle jag vara bitter för det? Jag väljer ju det själv