14, gravid vill behålla men alla är emot det

Har inte plöjt igenom tråden så jag vet inte vad TS mamma tycker om saken. Jag hoppas att hon försöker påverka denna 14-åring till att göra abort med det snaraste. Då blir det en medicinsk sådan och det är inte det minsta dramatiskt.

Såg ett TV-program för flera år sedan, där de lät unga tjejer som ville ha barn delta i ett experiment som du lätt kan göra själv TS. Experminetet går ut på att du tar ett rått ägg och bär runt på det en hel dag och kväll. Du får INTE lägga ifrån dig ägget, utan måste hålla det hela tiden när du gör något. Forskarna menade att den "bördan" motsvarar hur det är att ha ansvar för ett spädbarn. Kan vara ett sätt för dig att få en inblick i mammalivet och fatta beslut?

Hej, jag är i 7-8:e veckan, vilket betyder att jag blev gravid redan första gången jag och min pojkvän gjorde det. Vi var tillsammans sju månader via internet innan vi träffdes IRL.

Jag fick veta i förrgår att jag var gravid på ungdomsmottagningen, två kompisar följde med dit och visade var det låg någonstans. Väl där fick jag göra kissprov som visade att jag blev gravid för ca 7 veckor sen, tanten pratade en massa om abort och försökte påstå att det skulle vara olagligt för mig att ha sex, men men.

Jag vill jättegärna behålla barnet, lyckades ta mig modet att berätta för mamma igår. Både hon och pappa är väldigt mycket emot att jag är gravid och säger att jag måste göra abort för att annars så kommer hela byn att snacka skit, Soc kommer att vara på oss igen, och att det kommer att förstöra min utbildning och att jag aldrig kommer att få något jobb i framtiden.

Till och med min pojkvän som har sagt flera gånger att han vill ha barn är emot att jag är gravid, och att jag får två veckor på mig att göra mig av med "Det", för annars gör han slut, vilket är jättejobbigt! Jag älskar verkligen honom väldigt mycket, och han verkar så himla lycklig när han är med mig, önskar att jag kunde övertyga honom. Han säger att han vill vänta me å skaffa barn tills han är 29...

Min äldsta bror är väl den enda som känns vettig just nu, han säger att han tycker ju att jag är på tok för ung, men att jag ska göra det val som känns rätt för mig å att han kommer att ställa upp oavsett vad jag gör för val.

Problemet är bara det att jag börjar tvivla på vad jag egentligen vill!.. :'( Jag vill ju behålla barnet, men vill inte heller förlora min kille. Vad ska jag göra?

Såg ett TV-program för flera år sedan, där de lät unga tjejer som ville ha barn delta i ett experiment som du lätt kan göra själv TS. Experminetet går ut på att du tar ett rått ägg och bär runt på det en hel dag och kväll. Du får INTE lägga ifrån dig ägget, utan måste hålla det hela tiden när du gör något. Forskarna menade att den "bördan" motsvarar hur det är att ha ansvar för ett spädbarn. Kan vara ett sätt för dig att få en inblick i mammalivet och fatta beslut?

Jag måste säga att 14 år är på tok för ung ålder att bli mamma. Att pappan dessutom är lika ung och inte vill ha barnet gör ju inte saken bättre.
Det absolut vettigaste du kan göra är en abort.
Hoppas verkligen du själv inser det också

Det är otäckt hur kortsiktigt dom "stötande" i denna tråd tänker. Bittra moralkärringar i alla ära, men dom har lite vettigt att säga. Allt går om man vill, bara den meningan tyder på förlite livserfarenhet för att skaffa ett barn. Hur vet man vad man vill göra resten av livet när man bara är 14 år? Och desutom inte "har lust" att ens börja gymnasiet? TS frågar hur hon ska göra, och många väljer att svara på just den fågan utifrån egna erfarenheter. Men även att svara på den underförstådda frågan kring varför "alla är emot" att hon ska behålla barnet.

För att förklara den ekonomiska biten:
Barnbidrag för mamman: 1050:- Detta bidrag får man tills  det år man fyller 16 år. Sedan kallas det studiebidrag och det får man bara ut tills man fyller 21 om man pluggar. Om TS nu inte har tänkt gå gymnasiet i alla fall så försvinner detta bidrag till nästnästa nyår (om hon menar att hon blev 14 iår).
Barnbidrag för barnet: 1050:- Börjar betalas ut månaden barnets föds.
Underhållsstöd: Om pappan ej har vårdnaden om barnet är han skyldig att betala minst 1273:- i månaden tills barnet fyller 18 år, eller 21 om denna fortfarande studerar vid den ålden. Om pappan ej har möjlighet att betala detta så betalar försäkrngskassan ut detta istället, då kallas det underhållsbidrag.
Föräldrapenning: Om pappan inte väljer att ha vårdnaden om barnet så kan mamman själv ta ut FP i 480 dagar. Då får hon 486:- om dagen i 300 dagar av dom 480 dagarna. Sedan får hon 180:- om dagen det resterande 180 dagarna. Om hon då tar ut fullersättning får hon 10 206:- efter skatt i 10 månader, och sedan 5400:- efter skatt i 6 månader.

Detta blir då alltså 13 579:- de första 10 månaderna när barnet är fött, och sedan 8 973:- kommande 6 månaderna. Sen kan man självklart välja att ta ut dagarna lite olika så man får mindre men dom då "räker längre". Mamman får alltså enbart 1050:- i månaden innan barnet kommer. Tänk på allt som ska köpas innan. Oavsett begagnat eller nytt så handlar det om pengar, och då måste det finnas pengar!

MEN SEN DÅ?! Ungen ska försörjs tills denna är 21 om denna väljer att studera! VAD ska dom leva på när föräldrapennignen är slut max 2 år efter födseln? Då finns det ett barnbidrag för barnet kvar, sen underhållsstödet. Det blir 2323:- i månaden. Då blir det att leva på existensminimum med bidrag finansierade av skattebetalare. Det är väl inte många som missat hur svårt det är att komma in på arbetsmarknaden även för dom som har utbildning? Alla är lika värda låter så fint, men på arbetsmarknaden är någon som inte ens har gått klart gymnasiet inte vatten värd. Varför sätta två små barn i denna sitvation?

Så med denna kunskap så säger jag att JAG tycker att du bör göra abort, även fast detta kan vara väldigt psykiskt krävande. Du kommer få stöd från vården med att klara av det.