• Miss Mango

    14, gravid vill behålla men alla är emot det

    Hej, jag är i 7-8:e veckan, vilket betyder att jag blev gravid redan första gången jag och min pojkvän gjorde det. Vi var tillsammans sju månader via internet innan vi träffdes IRL.

    Jag fick veta i förrgår att jag var gravid på ungdomsmottagningen, två kompisar följde med dit och visade var det låg någonstans. Väl där fick jag göra kissprov som visade att jag blev gravid för ca 7 veckor sen, tanten pratade en massa om abort och försökte påstå att det skulle vara olagligt för mig att ha sex, men men.

    Jag vill jättegärna behålla barnet, lyckades ta mig modet att berätta för mamma igår. Både hon och pappa är väldigt mycket emot att jag är gravid och säger att jag måste göra abort för att annars så kommer hela byn att snacka skit, Soc kommer att vara på oss igen, och att det kommer att förstöra min utbildning och att jag aldrig kommer att få något jobb i framtiden.

    Till och med min pojkvän som har sagt flera gånger att han vill ha barn är emot att jag är gravid, och att jag får två veckor på mig att göra mig av med "Det", för annars gör han slut, vilket är jättejobbigt! Jag älskar verkligen honom väldigt mycket, och han verkar så himla lycklig när han är med mig, önskar att jag kunde övertyga honom. Han säger att han vill vänta me å skaffa barn tills han är 29...

    Min äldsta bror är väl den enda som känns vettig just nu, han säger att han tycker ju att jag är på tok för ung, men att jag ska göra det val som känns rätt för mig å att han kommer att ställa upp oavsett vad jag gör för val.

    Problemet är bara det att jag börjar tvivla på vad jag egentligen vill!.. :'( Jag vill ju behålla barnet, men vill inte heller förlora min kille. Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden 14, gravid vill behålla men alla är emot det
  • elyse

    Jag har en dotter som snart blir tre månader. Både jag och pappan (som jag är gift med och bor tillsammans med) fyller 30 i år och vi har jobb båda två.

    Men, jag fick en förlossningsdepression. Det är inte ovanligt alls. Det är heller inte ovanligt att bebisen är gnällig, får kolik och/eller vill amma varannan timme dygnet runt. Innan man har fått till någon slags rutin i vardagen (Ca en månad) hinner man knappt äta, duscha eller gå på toaletten.

  • Anonym (Jag vet vad jag säger)

    När jag var 14 år ville jag flytta ihop med en kille , flydde från min stad till min pojkvän som bodde i en annan stad med sin mamma, han var otrogen och kysste flera tjejer framför näsan på mig när vi var och festa ( Han var 17) , jag sminkade mig som en jävla idiot tror nog 20 kg smink , hoppa av skolan , rökte osv.

    På nåt sätt lämnade jag allt skit bakom mig flyttade hem och idag är jag 23 år , förlovad med en underbar kille , går högskola och har jobb åt sidan .

    Vad jag försöker säga är det du vill nu är inte det du kommer vilja ha i framtiden , hade jag skaffat ett barn så hade jag säkert ångrat mig , lev ditt liv som en 14 åring hur ska du vara säker på framtiden ? hur vet du att din kille som är underbar nu kommer inte förändras? hur vet du att du inte kommer förändras? hur ska du veta att ditt barn kommer ha ett bra liv?

    Jag har varit i dina skor så snälla hur mycket du än vill ha barnet hur mycket du än kommer bli sårad måste du veta att du måste göra abort för din skull , din killes och speciellt barnets skull .

  • Lussekatta

    Jag ville oxå ha barn dock när jag var 16-17,men man måste tänka efter lite smart innan man gör ett stort så beslut när man är ung!
    Dessutom var jag inte myndig då heller...
    När jag var 19 blev jag gravid och det passade mig perfekt just då i livet :)

    14 år och gravid..nej inget att rekommendera! Tycker du ska lyssna på din omgivning.

  • Anonym (Ja)
    Topcom skrev 2014-06-27 19:39:13 följande:

    Ofta att en 14-åring kan uttrycka sig så väl som i ts.. Eehm..


    Ja, varför skulle man inte kunna? Det finns de som är duktiga på svenska och tycker om att skriva. Själv kunde jag läsa och skriva när jag var 4 år och jag kunde stava alla ord jag någonsin hört korrekt när jag var 9 år. Jag skrev redan då egna sagor och vuxna frågade mig ofta hur ett ord stavades och så vidare.. När jag använde internet trodde folk ofta att jag var mycket äldre eftersom jag var duktig på att stava, men det är inget konstigt med det. Alla har olika färdigheter här i livet!
  • Phalaenopsis
    Anonym (Barnet) skrev 2014-06-29 08:41:18 följande:

    Jag vill berätta ur barnets perspektiv. Min mamma var 14 när hon blev gravid med mig. Alla gånger har det inte vart så roligt. Jag vet att hon ångrar att hon skaffat mig för det har hon sagt. Jag har fått höra att det var mitt fel att hon hade så stora bristningar på hennes kropp (då hennes kropp inte ens var mogen att skaffa barn egentligen). Mitt fel att hon inte hade några vänner. Hon berättade att alla lämnade henne när hon skulle ha barn- hon fick knappt något stöd. Vi levde på något hem för knarkare & alkoholister som skulle rehabiliteras under min första tid då vi inte hade någon annan stans att ta vägen. Jag har fått bo hos kontaktfamiljer under helgerna för att min mamma skulle få avlastning eftersom min pappa lämnade mig när jag var tre år & hon fick allt ansvar själv. Hon hade hoppat av skolan & har fortfarande inte en riktig utbildning (hon är 38 år nu). Hon har haft lite ströjobb men inte mer än så. Levde mest på sin nya sambo & bidrag. På grund av den otillräckliga inkomsten har jag inte kunnat få åka på aktiviteter som andra barn. Inte heller kunnat gå på aktiviteter efter dagis/skola heller som simskola, dans, ridning eller annat. Jag vet att jag många gånger önskat jag kunnat få börja på dans...

    Med detta menar jag inte att jag är otacksam- absolut inte! Jag har ju klarat mig. MEN min barndom hade nog vart lite bättre under andra förutsättningar...


    Om din mamma vid 38 års ålder fortfarande inte har någon utbildning skulle jag tro att det inte är så mycket att hon fick barn för tidigt, som att hon har dåliga personliga förutsättningar. De flesta ensamstående mammor behöver inte kontaktfamiljer på helgerna, med eller utan familj i närheten.

    Om TS sköter sig så borde hon kunna börja gymnasiet 1-2 år försenat. Tre år på högskola på det. När hon tar examen och kan börja jobba är barnet 7-8 år. Gott om tid kvar för fritidsaktiviteter. Men det kräver att man är lite driven, och det hoppas jag TS är mer än din mamma.
  • Flisan79

    Phalaenopsis: tyvärr i detta fall låter det inte troligt. Hon funderar redan innan graviditeten på att skita i gymnasiet och deras familj har tydligen redan innan haft kontakt med soc. Men visst, mirakel sker ju.

  • Anonym (mor)

    Har inte plöjt igenom tråden så jag vet inte vad TS mamma tycker om saken. Jag hoppas att hon försöker påverka denna 14-åring till att göra abort med det snaraste. Då blir det en medicinsk sådan och det är inte det minsta dramatiskt.

  • Anonym (mami)

    Gör abort eller adoptera bort barnet direkt efter det är fött, gör detta om du önskar det bästa för ditt barn!
    Du är barn själv, lyssna på omgivningen som är äldre o har mer livserfarenhet!

  • Phalaenopsis

    Möjligen är adoption det bästa både för barnet och karriären, men det är känslomässigt svårare än abort. Men man får inte så dåligt samvete.

Svar på tråden 14, gravid vill behålla men alla är emot det