14, gravid vill behålla men alla är emot det

Hej, jag är i 7-8:e veckan, vilket betyder att jag blev gravid redan första gången jag och min pojkvän gjorde det. Vi var tillsammans sju månader via internet innan vi träffdes IRL.

Jag fick veta i förrgår att jag var gravid på ungdomsmottagningen, två kompisar följde med dit och visade var det låg någonstans. Väl där fick jag göra kissprov som visade att jag blev gravid för ca 7 veckor sen, tanten pratade en massa om abort och försökte påstå att det skulle vara olagligt för mig att ha sex, men men.

Jag vill jättegärna behålla barnet, lyckades ta mig modet att berätta för mamma igår. Både hon och pappa är väldigt mycket emot att jag är gravid och säger att jag måste göra abort för att annars så kommer hela byn att snacka skit, Soc kommer att vara på oss igen, och att det kommer att förstöra min utbildning och att jag aldrig kommer att få något jobb i framtiden.

Till och med min pojkvän som har sagt flera gånger att han vill ha barn är emot att jag är gravid, och att jag får två veckor på mig att göra mig av med "Det", för annars gör han slut, vilket är jättejobbigt! Jag älskar verkligen honom väldigt mycket, och han verkar så himla lycklig när han är med mig, önskar att jag kunde övertyga honom. Han säger att han vill vänta me å skaffa barn tills han är 29...

Min äldsta bror är väl den enda som känns vettig just nu, han säger att han tycker ju att jag är på tok för ung, men att jag ska göra det val som känns rätt för mig å att han kommer att ställa upp oavsett vad jag gör för val.

Problemet är bara det att jag börjar tvivla på vad jag egentligen vill!.. :'( Jag vill ju behålla barnet, men vill inte heller förlora min kille. Vad ska jag göra?

Såg att pojkvännen också är 14 år. Med andra ord kommer tre liv sannolikt förstöras, ts, hennes "pojkvän" och barnets. Ingen vidare framtid!

Angående den som skrev att det inte var trovärdigt att ts var 14 år... man behöver inte skriva efterblivet bara för att man är ung.

Men ja du ts, det säger inte emot det faktum att du faktiskt är väldigt ung. Du har många, många år på dig att bli gravid senare i livet. När jag var 14 ville jag också gärna ha ett barn, jag kände att mitt liv skulle få någon slags mening då, men jag är glad att jag inte blev det. Jag är 20 nu och hur vuxen jag än såg mig själv vara när jag var 14 så var jag fortfarande ett barn själv.

Förutom mognad är just ekonomi och boende två viktiga punkter. Ska du bo hemma med barnet? Hur får du råd med blöjor och allt som hör till med endast ditt barnbidrag? Kläder, leksaker, möbler (säng, stol, osv)... Allt kostar pengar och eftersom dina föräldrar tydligt tar avstånd från att du skulle skaffa barn tror jag inte de vill finnas där ekonomiskt även om de senare skulle göra det. Vill du lägga det på dem?

Även om det är ett tufft beslut så kan det vara ett att överväga. Skulle det inte kännas bättre om du hade en fast bostad, stadig ekonomi och vetskapen om att du kommer bli stöttad och få hjälp om du skaffade barnet? Framförallt, vill du inte kunna ge ditt barn den tryggheten?

En utav mina bästa vänner blev gravid när hon var 16. Men då hade hon redan egen bostad och jobbade extra efter skolan och under helger. När hon fick barnet pluggade hon dessutom hemifrån så hon inte skulle halka efter så mycket under gymnasiet. När barnet fick sin dagisplats gick hon tillbaka till skolan och tog studenten. Direkt efteråt skaffade hon sig ett jobb och har sökt till universitetet, för att hon inte vill att barnet ska hindra henne från att få en bra framtid och för att hon själv vill att barnet ska få det så bra som möjligt. Hon klarade bra, men då hade hon stöttning från vänner och deras familjer (hennes egna fanns inte med i bilden). De gav barnet kläder i födelsedagspresent och satt gärna barnvakt när det behövdes (och lite extra ibland). Även om hon skaffade barn tidigt så hade hon en viss säkerhet att ge det. Kan du säker på att du kommer kunna ge ditt barn det?

Angående den som skrev att det inte var trovärdigt att ts var 14 år... man behöver inte skriva efterblivet bara för att man är ung.

Men ja du ts, det säger inte emot det faktum att du faktiskt är väldigt ung. Du har många, många år på dig att bli gravid senare i livet. När jag var 14 ville jag också gärna ha ett barn, jag kände att mitt liv skulle få någon slags mening då, men jag är glad att jag inte blev det. Jag är 20 nu och hur vuxen jag än såg mig själv vara när jag var 14 så var jag fortfarande ett barn själv.

Förutom mognad är just ekonomi och boende två viktiga punkter. Ska du bo hemma med barnet? Hur får du råd med blöjor och allt som hör till med endast ditt barnbidrag? Kläder, leksaker, möbler (säng, stol, osv)... Allt kostar pengar och eftersom dina föräldrar tydligt tar avstånd från att du skulle skaffa barn tror jag inte de vill finnas där ekonomiskt även om de senare skulle göra det. Vill du lägga det på dem?

Även om det är ett tufft beslut så kan det vara ett att överväga. Skulle det inte kännas bättre om du hade en fast bostad, stadig ekonomi och vetskapen om att du kommer bli stöttad och få hjälp om du skaffade barnet? Framförallt, vill du inte kunna ge ditt barn den tryggheten?

En utav mina bästa vänner blev gravid när hon var 16. Men då hade hon redan egen bostad och jobbade extra efter skolan och under helger. När hon fick barnet pluggade hon dessutom hemifrån så hon inte skulle halka efter så mycket under gymnasiet. När barnet fick sin dagisplats gick hon tillbaka till skolan och tog studenten. Direkt efteråt skaffade hon sig ett jobb och har sökt till universitetet, för att hon inte vill att barnet ska hindra henne från att få en bra framtid och för att hon själv vill att barnet ska få det så bra som möjligt. Hon klarade bra, men då hade hon stöttning från vänner och deras familjer (hennes egna fanns inte med i bilden). De gav barnet kläder i födelsedagspresent och satt gärna barnvakt när det behövdes (och lite extra ibland). Även om hon skaffade barn tidigt så hade hon en viss säkerhet att ge det. Kan du säker på att du kommer kunna ge ditt barn det?

Du gör precis som du vill pengar får man o pappan har skyldighet att betala underhåll om han inte vill hjälpa till o du får även andra pengar se till att du har folk omkring dig som stöttar dig bara för helt själv klarar man det inte

Jag är 17 år och gravid jag har hela min familj som stöttar mig därför kände jag att jag kan behålla min kille vill dock oxå ha barnet men ingen av oss har jobb o jag går i skolan men allt går om man värkligen vill men du lär behöva din mor speciellt nu bo hemma är nog oxå ditt bästa val så du får ordentligt med hjälp i början! Det ska jag göra i början för hemma känner jag mig trygg o säker o har min mor som stöttar mg och hjälper mig

Vad menar du med att "pengar får man" visst pappan må vara underhållsskyldig men det betyder inte att han kommer att betala alla dina kostnader utan det är bara en endast liten bit.