Hej.
Jag är gravid med mitt första barn och är 23 år och min sambo är 26. Jag gick ut gymnasiet med godkända betyg och fick direkt fast jobb som jag jobbat på i 3 år. Sambon utbildade sig efter att jobbat något år efter gymnasiet. Även han fick direkt en fast tjänst. Tillsammans får vi in ungefär 48 000 förre skatt, och då vi också jobbat i 3 respektive 1,5 år har vi runt 60 000 i buffert.
Vi har varit tillsammans i ungefär 4,5 år och har bott tillsammans i 1,5. Just nu bor vi i en liten stad i en 2 rok, men ska i höst flytta till en 3 rok som kostar 6000:- i månaden i hyra, just för att få lite mer plats när ungen väl kommer. Vi äter för ungefär 3000:- i månaden, men har lagt undan en buffert för 4000:-. Om amningen inte skulle fungera går ungefär hela barnbidraget, alltså runt 1000:-, till ersättning. När vi räknar på det så kommer barnet kanske kosta oss runt 2000:- i månaden med mat, blöjor, extra hygienartiklar och försäkringar. Inköpen innan barnet kommer, som spjälsäng, bilstol, vagn och kläder har vi kommit lindrit undan då vi fick en spjälsäng av mitt jobb och hittade en begagnad vagn för 2000:- (nypris 8500 
. Vi har hittills kanske lagt runt 500:- på kläder och är inte ens uppe i hälften av vad som behövs den första tiden, och barn växer fort. Vi ska införsökatta en bilstol nu de kommande veckorna som kostar runt 2000:- och den kan barnet sitta i tills den väger 13 kg, sen blir dom bara dyrare och dyrare. Madrass, sängkläder, flaskor, nappar, babygym, babyneste, kisskydd till sängen och vagnen. Allt smått och gått kommer dra några 1000-lappar till.
Vårt barn var planerat då vi kände att vi hade ekonomiska förutsättningar för att skaffa barn, men nu när förlossningen närmar sig börjar jag ändå oroa mig för att vi inte var tillräkligt redo, ekonomiskt eller mogna. Är vi redo att ge upp våra liv några år framöver? Har vi tillräkligt stora ekonomiska förutsättningar? Tänk om någon av oss blir arbetslös? Vi tänker mycket på hur trötta vi kommer vara. Nära vänner som nu har ettåringar berättar om det första årets sömnlösa nätter. Då barnen sovit 30 min för att sen vara vaken i några timmar, för att sen sova 30 min igen. Vad ska vi ha för bil? Min lilla snåla "åka till jobbet bil" är väldigt liten och rymmer knappt en barnvagn. (800:- i skatt per år, 1700:- i försäkring per år. Kostar runt 10 kr milen att köra).
Nu kanske jag i mångas ögon ses som bortskämd och det går deffenetivt att leva på mindre än det vi har idag. Men jag kommer från ett hem där en förälder, på ett våldsamt sätt, tog sig från familjen vilket ledde till att min ensamstående mamma med låginkomstlön skulle försörja 4 barn. Vi hade inte alltid mat på borden, vi hade inte alltid värme på vintern. Internet, mobiler och bensin i bilen var en lyxfaktor. Jag vill, med hela mitt hjärta, att mina barn ska få slippa detta. Då hade min mamma ändå en utbildning, fast jobb och ett hjärta av guld. Jag flyttade hemifrån som 15 åring och levde då på studiebidrag, bostadsbidrag och på att jobba på helger och lov. Fick runt 4000:- i månaden och det skulle räcka till mat, hushållsartiklar, hyra, el, mobil. Tänk vilken chock det blev sen när jag slutade skolan och fick fast jobb och fick 18 000:- förre skatt. Men idag är det en lite skit lön! Och jag skulle aldrig fått jobb utan att gått klart gymnasiet.
Så vad vill jag få sagt med detta långa inlägg som ingen kommer orka läsa? Att det kostar mycket pengar att skaffa barn. Att det tyvärr krävs mer än vilja och en attityd om att "de kanske löser sig" för att det ska bli bra. När jag var 14 år tyckte jag att några 1000 lappar var mycket pengar, och idag går det åt runt 15 000:- i månaden på bara fasta utgifter för mig och min sambo. Och det är egentligen ingenting. Jag hade i alla fall väldigt lite koll på vad saker och ting kostade och på pengars värde innan jag fylde 20 år. Jag tror att många som blir kallade "avensjuka morralkärringar i klemateriet" (som jag själv troligen med ses som nu) bara vill påpeka att verkligeheten är en annan när man är 14 år.
Alla barn har rätt till en tryghet, och även fast du är tryg i ditt föräldraskap så skapar tyvärr inte det någon tryghet för verken dig eller barnets framtid om vi ser till den ekonomiska biten. Tänk efter noga. Ingen kommer straffa dig om du väljer abort, men livet kommer förändras och garanterat till det hårdare om du väljer att behålla barnet.
. Vi har hittills kanske lagt runt 500:- på kläder och är inte ens uppe i hälften av vad som behövs den första tiden, och barn växer fort. Vi ska införsökatta en bilstol nu de kommande veckorna som kostar runt 2000:- och den kan barnet sitta i tills den väger 13 kg, sen blir dom bara dyrare och dyrare. Madrass, sängkläder, flaskor, nappar, babygym, babyneste, kisskydd till sängen och vagnen. Allt smått och gått kommer dra några 1000-lappar till.